2008-08-06

Angående sociogram och personförföljelse

Det här med det moderata utskicket härom sistens till kritiska medlemmar känns som ytterligare en sådan där fantastisk vinkling på problematiken med signalspaningslagen att man kan bli mörkrädd i brist på bättre.

Jag kan helt enkelt inte få regeringens, den moderata partiledningens och FRA's argument att gå ihop något vidare. Om det hela nu inte handlar om att undersöka mail och telefonsamtal mellan individer, varför behövs då lagen? Varför behöver FRA det utrymme lagen skapar just för att kunna undersöka privatpersoners förehavanden och kommunikation om det inte ska användas?

Jag tänkte vi skulle ta och kika på det här litet grann. Gräva litet grann i hur det hela är tänkt att fungera.

Nej, jag tror faktiskt inte att FRA kommer att granska vartenda mail och vartenda samtal för att ta reda på hur många gånger vi vanliga medborgare nämner ord som "bomb", "krig", "mjältbrand", "terrorism" eller något liknande. Det skulle i slutändan kräva att man undersökte vartenda mail och vartenda samtal rent fysiskt, med riktig mankraft och inte med hjälp av maskiner. Nej, jag håller förstås med FRA-ledningens uttalande om att det förstås är mycket mer avancerat än så. Sökkriterierna och taktiken är förstås mycket mer komplex. Betydligt smartare. Det är givet. Det tvivlar jag inte på. Och det är också precis det som skrämmer mig!

För att alls ha någon nytta av övervakningen behöver man kunna avgöra i vilket sammanhang en viss sorts information kan bedömas vara farlig. Vem som faktiskt är värd att kika närmre på. Hur gör vi då det?

Genom registrering av individens vanor, torde vara det uppenbara svaret. Ska du jaga efter bovar och terrorister som ingen vet vilka de är, så måste du bygga upp en taktik för att fånga in de här fula fiskarna.

Det gör man smidigast genom att undersöka hur människor interagerar med andra människor. Det kallas för att skapa ett sociogram. Ett sociogram fungera på så vis att man tar reda på vem en person är, hur gammal hon är, vart hon jobbar, hur familjen och familjeförhållandena ser ut. För att veta vad personen har för sig och huruvida personen är inblandad i några skumraskaffärer på något vis, är det förstås bra att ha koll på den ekonomiska situationen. Finns anledning att misstänka att personen har behov av att sälja information för att täcka sina kostnader? Finns sådan information tillgänglig på arbetet eller i andra sammanhang? Eller kan det vara bra att veta vilka organisationer personen är medlem i, eller bara i allmänhet är kopplad till? Vart går räkningarna förresten? Och vilka summor? Vart användes kreditkortet senast? Vart brukar personen äta middag och med vem?

Hur ser umgänget ut? Finns det fula fiskar där som man bör hålla litet koll på? Brukar människan i fråga besöka suspekta länder på semestern och finns därmed risken att personen då kommer i kontakt med skumma människor och organisationer? Kanske lika bra att kolla det?
Är det någon mer än jag som ser ett mönster här?

Denna "filtrering" görs konstant. Inte av människor, utan av maskiner. Människorna kommer in så snart man behöver söka igenom databasen. Men databasen finns där. Utan den går det ju, trots allt, inte att söka efter mönster. Finns ingen lagrad data, har man ingen möjlighet att agera för att få fram sammanhangen. Telefonsamtalet som sådant kanske kasseras. Men uppgifterna om vem du pratade med, hur länge, varifrån till vart, och om vad ni pratade finns kvar. Samma sak med mailen. Samma sak med chatkonversationerna. Samma sak med banktransaktionerna och kontoutdragen på Visakortet. Denna information sparas, värderas och är tillgänglig för sökning i realtid. Den finns tillgänglig för FRA. Den finns tillgänglig för Polisen, Försvaret, SÄPO, främmande makt och många andra välvilliga informationskunder.

Lägg därtill förslag i EU och i andra länder som går ut på att åsiktsregistrera bloggare. Lägg till det att lagen som skulle förhindra att trafikavgiftskamerornas information inte skulle användas för att kränka individen nu ska vara tillgänglig för polisen. Lägg till det PKU-registrets vara eller inte vara som källa för DNA-kontroll på samtliga medborgare som i god tro fått sina prover sparade av föräldrarna för forskning och enbart forskning. Numera ska det registret inte alls enbart användas till forskning.

Sri Lanka är aktuellt med en lag som innebär att man inte längre har rätt att låna ut sin mobiltelefon till någon annan, och även måste bära med sig ett ägarbevis för telefon och abonnemang så snart man rör sig ute. När kommer den lagen att sprida sig till västvärlden? Vi har redan krav på registrering av kontantkort.

I lagen som reglerar rätten att spara undan personuppgifter i exempelvis digitala register framgår att det är otillåtet att på något vis registrera vad en individ har för sexuell läggning eller identitet.
Hur många känner till att denna lagen (PUL) inte är applicerbar för FRA's verksamhet och att FRA har ett litet tillägg i sina regler som ger myndigheten rätten att registrera just läggning och identitet. Man ska förstås inte göra det om det inte finns särskilda skäl. Och man ska förstås inte kunna söka på det om man inte har särskilda skäl. Dock är den informationen i högsta grad sökbar. Informationen är tillgänglig med en enkel knapptryckning. Skriv in ordet "BÖG", ordet "FLATA", eller ordet "TRANSSEXUELL" via det helt vanliga standardiserade tangentbordet och upp på skärmen hoppar hundratusentals träffar. Nu är det bara att sortera på namn, ort, arbetsplats, medlemmar i RFSL eller vad det nu kan vara. Enkelt. Och det tar inte ens ett par sekunder.

Men frågan är:
Hur i hela friden resonerar den människa som ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att det är ok för den svenska staten att någonsin registrera sina medborgare på grund av sexuell läggning eller identitet? När är det NÅGONSIN ok?
Detta gäller också, för övrigt, även sökkriterier som nationalitet och religiös övertygelse. Och det oroar mig väldigt mycket. Väldigt mycket. Är jag ensam om det?

Ska staten ens ha den teoretiska möjligheten att jaga homosexuella, transpersoner, judar, muslimer, hinduer, iranier eller kanske portugiser? Är det ok? Ska de ha den rätten? Ska vi verkligen tillåta det? I Sverige idag!

Vi pratar alltså om demokratins högborg. Vi pratar om integritetens förlovade land. Vi talar om ett land som slår sig för bröstet för att vara en moralisk och aktiv väktare och fanbärare för mänskliga fri- och rättigheter. Vi pratar om Sverige år 2008. Inte om Tyskland 1933.

Likförbannat har vi gott om exempel på att Sverige vid otaliga tillfällen kränkt de mänskliga rättigheterna. Vi vet att politiska grupper med kopplingar till den nynazistiska rörelsen med litet otur riskerar att hamna i riksdagen i nästa val. Det kommer innebära att de också får tillgång till samma data som regeringen och vissa statliga organ redan har tillgång till idag. Vill vi ha en sådan utveckling?

Vi vet också att Sverige har skrivit avtal med andra länder om att dela med sig av sin information då andra länder anser sig ha behov av detta. Förstås i vissa fall i utbyte mot information Sverige kan tänkas ha nytta av, i gengäld. Vilken information då? Och i vilket syfte? Är vi helt hundra på att det enbart är terrorister som jagas av svenska staten? Och är vi säkra på att så är fallet om tio år?

Vi vet att Sverige systematiskt sänder asylsökande tillbaka till sina hemländer, helt oavsett om de riskerar att stenas till döds, såsom Roonak Shahbaz Panahy nu senast. Läs gärna Kurdo Baksis debattartikel i Aftonbladet häromdagen. Har vi redan glömt de två somalier som råkat illa ut på grund av den ryggradslösa utrikespolitik Sverige bedriver. Har vi glömt det amerikanska planet på Bromma. Egyptier står inte vidare högt i kurs då USA pekar med hela handen. Oavsett om där finns bevis eller inte.

Mot den bakgrunden undrar jag återigen när det är ok att registrera andra människors privatliv, ursprung, åsikter och religiösa övertygelser. Är det verkligen något vi vill att svenska staten ska ägna sig åt? Hur ser rättsläget och de politiska strömningarna ut om fem eller tio år? Vill vi verkligen att denna grunden ska finnas där i ett samhälle som blir märkbart hårdare och hårdare för varje år som går?

Sverige byter och säljer alltså information. Med vilka länder handlar vi med den informationen? Det tydligaste och mest kända exemplet är USA. Där homosexuella fortfarande saknar rättigheter i det militära. Där samkönade par nekas uppehållstillstånd. Där hivsmittade inte ens släpps in i landet. Ett land där aktiva i 60- och 70-talets vänsterrörelse fortfarande inte är välkomna.

Är jag själv fortfarande välkommen i USA idag? Vilken information har FRA och den svenska staten sålt ut till amerikanerna om mig? Jag skulle gärna vilja veta det... Som numera välkänd HBT-person och dessutom ledare för det tämligen FRA-kritiska nätverket Svart Måndag torde jag vara ett väldigt farligt hot om företagstoppar och journalister som var medlemmar i vänsterrörelsen för 30-40 år sedan alltså fortfarande inte är välkomna.

Vilka andra länder har man sålt min information till? Hur många andra länder är intresserade av mig idag? Vågar jag besöka länder där HBT-personer idag fängslas eller till och med avrättas? Jag vet ju inte vad den svenska staten har bestämt sig för att säga om just mig. Ska jag behöva frukta den sortens indirekt förföljelse från min egen regering? När är det någonsin ok?

Och då vet jag alltså redan att staten anser sig ha rätt att spara undan just den sortens information och även sälja eller byta den vidare till andra stater på ett helt godtyckligt vis. Och samtidigt får vi också fler och fler exempel på personer som inte får ut information om vad som är registrerat eller inte. Jag kommer förmodligen aldrig att få ut min fil. Jag kommer förmodligen aldrig få reda på vad som är registrerat om mig. Vad staten lämnat ut och till vem.

Men att det sociogram som med all säkerhet skapats baserat på mina mail- och chatkonversationer, telefonsamtal, banktransaktioner och min umgängeskrets sista tiden är tämligen omfattande vid det här laget, och säkerligen fullständigt formidabelt utfört, betvivlar jag inte för en sekund. Det är väldigt kompetenta och intelligenta människor som arbetar för FRA idag. Datorerna och söksystemen är helt och hållet fantastiska. Och med tanke på min ställning som en av ledarna för motståndet mot FRA-lagen i Sverige idag, skulle något annat agerande från FRA's och SÄPO's (en av FRA's flitigaste informationsköpare idag) sida vara tjänstefel på gränsen till högförräderi. Med andra ord:

För mig, på ett högst personligt plan, men även ur ett betydligt större perspektiv är det ett oerhört skrämmande scenario som målas upp framför mig. Och till skillnad från alla er nio miljoner andra här i landet och även till skillnad från hela resten av världen, så är jag verkligen en huvudperson på riktigt i det här dramat. Men Reinfeldt och den moderata partitoppen tycker fortfarande att jag har fel, att jag är ute och cyklar. Att jag borde hålla tyst.

Är det ok för dig? Är det verkligen ok för Sveriges statsminister. För Sveriges regering. Det är inte ok för mig!

Och jag kommer aldrig, någonsin, att hålla tyst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik