2008-11-10

Namnlagen på tapeten

Äntligen börjar det hända saker litet här och där. Det ska till många års kamp, och en jäkla massa arbete för att nå dit, men tillslut kan det hända fantastiska saker ändå.

Glad för min vän Jan-Olov Madeleine som nu äntligen fått sitt andra namn godkänt av Länsrätten efter en överklagan av Skatteverkets negativa beslut.

Tycker det känns så himla självklart att transidentifierade människor ska få ha rätten att bära ett namn de känner sig hemma med och känner sig stolta över. Som fungerar med vem de är. Vi lever trots allt inte under medeltiden längre, och jag tycker det är skamligt att vuxna människor inte får bestämma vad de ska heta.

Det är ju inte direkt så att en supermacho kille utan några som helst transindikationer kommer välja att heta Sara eller Marianne bara för att vi tillslut går in i 2000-talet och äntligen stiftar en könsneutral namnlag. What´s the big deal?

1 kommentar:

  1. Tack, Amanda!
    Jag tycker inte att staten ska lägga sig i orsaken till att människor vill ha ett helt vanligt förnamn. Man ska inte motivera valet genom att t ex bevisa att man är transidentifierad. Eller något annat.

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik