2008-08-31

DN Debatt under vecka 36

Jag har spenderat en hel del tid denna sista veckan med att delta i hearings anordnade av Centern och även av Vänsterpartiet. Jag har fått tillfälle att lyssna till bland andra f.d. Säpochefen Anders Eriksson, FRA's Mats Nordqvist, Håkan Kvarnström (Telia), Jan Nilsson (grundare av Bredbandsbolaget), Clarence Crafoord (chefsjurist Centrum för Rättvisa), Mårten Schultz (docent och jur. Dr.), Anna Serner (Tidningsutgivarna), och många fler.

Jag har även spenderat en del tid tillsammans med Bogomil Shopov som är ledare för FNF-rörelsen i Bulgarien. 

Jag har även suttit i långa samtal med Mark Klamberg sista tiden. Det har varit en upplyftande upplevelse att se att det finns de som är lika bevandrade i den här kampen och lika motiverade som jag är. Vi har diskuterat en hel del kring vad jag vet om sociogram och om hur de fungerar. Vi har diskuterat vad allt detta egentligen handlar om och vi har diskuterat kring vad det innebär för oss alla som individer och medborgare. Som människor.

En debattartikel kommer att gå ut i DN Debatt under den kommande veckan, som bygger just på vad jag avslöjat för Mark under våra samtal.

Artikeln kommer att bygga på avslöjanden som gjorts kring FRA, signalspaningen, behoven, kraven, men framförallt metoden. Artikeln kommer alltså att handla om något som kallas för sociogram.

Vet du inte vad ett sociogram är, bör du kanske ta reda på det. Det är något som redan idag påverkar ditt liv i högre grad än du ens kan föreställa dig.

Mark Klamberg, tillsammans med en stor del av den juridiska och intellektuella gräddan i Sverige och eventuell i Norge kommer att skriva under. Jag vet inte om jag gör artikeln en otjänst om jag begär att själv stå med. Men jag vågar lova att när artikeln publiceras, kommer skiten slå i fläkten väldigt, väldigt hårt. Håll utkik. Det kan vara intressant läsning jag ger er ändå. 

2008-08-23

Let's Rock! Freedom Not Fear 2008


Det börjar verkligen ta fart nu. Samtidigt som vi närmar oss 16/9 med stormsteg, börjar det röra på sig märkbart kring den stora internationella aktionsdagen Freedom Not Fear 2008. 

Vi har just nu en växande talarlista som börjar se väldigt intressant och spännande ut. Vi har en demonstration på Mynttorget i Stockholm mellan klockan 14-18. Samtidigt planerar vi att anordna en gigantisk fest i Stockholmsområdet under kvällen. Det är tal om en större lokal, förmodligen ute på Djurgården.

Bar, två dansgolv, några av landets hetaste DJ-set, liveframträdanden av ett antal fantastiska axplock från den yppersta svenska artisteliten. Inträdet kommer troligen inte att vara högre än 100kr, vilket de flesta av oss borde ha råd med. Vi har inte påbörjat förhandsbokning och försäljning än, men det kommer. Planera in 11 oktober redan nu. Det kommer verkligen att vara värt det!

Just det... Inte att förglömma. Svart Måndag Syd planerar att anordna en mindre demonstration den 11/10 i Malmö/Lund också. Kanske litet grann som en försmak inför den enorma fest som kommer att hållas för att uppmärksamma Freedom Not Fear 2008 i Köpenhamn samma dag. Så det lutar åt demo i Malmö och därefter oförglömlig fest för mänskliga rättigheter borta hos grannen. Om du befinner dig i området, vore det väl nästan brottsligt om du missade det, ändå?

Gå loss och se till att värna våra fri- och rättigheter den 11 oktober.

Välkommen till Freedom Not Fear 2008!

Let's Rock!

Möten, möten, möten

Det är mycket som ska göras hela tiden. Det är möten mest hela tiden. Fikor, samtal på olika partikanslier och litet allt möjligt annat. Det är kul, men också stressigt, att jobba så som jag gör just nu.
Kanske borde jag vara glad över att jag har det så lugnt på arbetsfronten på det andra planet numera. Det lämnar liksom mer utrymme åt mig att ägna mig åt politiken på heltid. Det känns som om det verkligen behövs, och det känns också förvånansvärt uppskattat.

Jag hade inte kunnat tro att jag skulle ha ett så stort inflytande, eller att Svart Måndag skulle kunna växa så fort som det gjort sista månaderna. Men det är verkligen ett prov på instant gratification, om inte annat. Det händer saker hela tiden och det går verkligen åt rätt håll.

Visst är jag litet besviken över centerns rätt veka förslag, som inte tar tag i sakfrågan kring FRA-lagen alls, egentligen. Men det visar ändå på en vilja att gå i rätt riktning. Att vänstern, sossarna och miljöpartiet varit så framåt och att där finns massor av borgerliga politiker idag som går emot den officiella hållningen hos sina partier tycker jag är underbart.
Det säger mig att drömmen om ett fritt och rättvist samhälle fortfarande lever. Att hoppet inte är ute riktigt än och att en välordnad kampanj verkligen kan påverka den svenska politiken från grunden.

På onsdag påbörjas samtalen i riksdagen kring FRA-lagens vara eller inte vara. Det är vänsterns Alice Åström som sammankallar, enligt i stort sett samma princip och modell som jag lanserade för knappt två månader sedan och arbetat för sedan dess. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt passar på att komma dit.

Svart Måndag kommer att representeras av mig som ledare och grundare, en av våra debattörer, och vår informationsansvariga. Det kan inte bli annat än bra. Vi kör så det ryker och har inga som helst planer på att ge oss.

Landets medborgare ska aldrig någonsin riskera avlyssning utan brottsmisstanke. Vi ska aldrig acceptera att våra mänskliga fri- och rättigheter kränks. Vi ska aldrig tolerera åsiktsregistrering, registrering av läggning, könsidentitet, religiös övertygelse eller registrering av vår vänkrets och vårt vardagliga handlingsmönster. Vi ska inte behöva oroa oss över huruvida våra ekonomiska handlingar registreras. Det kommer aldrig vara ok, och så länge risken finns att vi drabbas av sådana lagar och sådana inskränkningar av våra friheter, kommer också Svart Måndag att vara där och kämpa för våra rättigheter som människor och medborgare.

Vi märker av att det finns ett enormt intresse för vårt arbete. Vi som arbetar inom nätverket Svart Måndag. Vi har vid flera tillfällen kört slut på bandbredd, överföringsbegränsningar och servrars kapacitet, och vi har nu återigen blivit tvungna att flytta vår sida till en ny leverantör.

Vi är inte helt klara än, men flytten ska förhoppningsvis ge oss en stabilare och mer driftsäker lösning i längden. Vi har också passat på att uppdatera utseendet på sidan, för att lätta upp det där murriga utseendet vi hade ett tag. Vi vill ju att detta ska vara ett nätverk som arbetar för hopp, och inte dyster hopplöshet.

Arbetar aktivt nu för att försöka skapa en fungerande listserver för att få nyhetsbreven att fungera ordentligt. Vår tidigare listserver finns tyvärr inte längre kvar, och den var heller inte riktigt stabil, varför vi valde att inte aktivera den. Men vi hoppas kunna erbjuda en vettig lösning inom kort. Håll ut!
De som registrerat sig för nyhetsbrev tidigare, finns förstås kvar i våra listor och vi kommer så snart som möjligt att lägga till er för vår nya lösning, så fort vi har en som fungerar.

Vi arbetar också hårt för att få tag i en fungerande PA-anläggning för den 16/9 och 11/10. Vet du något, eller har du tips, går det jättebra att kontakta mig. Jag är absolut intresserad av den hjälpen.

Mailen finns här på sidan och det är bara att skriva. Eller så kan du lägga in en kommentar om det, förstås. Jag är ganska snäll, innerst inne, så jag lovar att inte bitas.

2008-08-10

Det här med att vara ledare för ett extremt snabbväxande nätverk...

Arbetet fortsätter

Efter intensivt arbete tycks det som om saker och ting börjar falla på plats nu.

Det är mycket arbete med att ordna fram tröjor och dekaler för Svart Måndags medlemmar. Det är ett ständigt arbete med att rycka i allt som behöver ordnas inför de kommande stora aktioner som planeras för fullt.

Som det ser ut nu, har den socialdemokratiska tigern vaknat och förtydligat sitt ställningstagande i FRA-frågan tydligare än någonsin. Något jag välkomnar i allra högsta grad.

Arbetet inom Centern och Folkpartiet ger kraft åt debatten och Borgerligt Nej Till FRA har verkligen satt motståndet på kartan. Jag är fullkomligt lyrisk.
Sedan tidigare har såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet sagt nej till FRA-lagen och det motståndet ser ut att stå pall än ett bra tag. Den folkliga opinionen har nu skiftat och 51% är idag, enligt SIFO's senaste mätning emot FRA-lagen. Det är fullkomligt fantastiskt!

Arbetet med demonstrationen den 16/9 pågår för fullt och det ser extremt lovande ut. Det största problemet jag har är att jag behöver en scenkonstruktion som är stark nog för att bära ett rockband, samt en PA-anläggning som klarar av att hantera de svängande killarna. Jobbar på det och hoppas att det har löst sig i god tid innan demonstrationen.

Freedom Not Fear 2008 går också framåt. En enorm internationell kraftsamling den 11 oktober, som representeras i ett tjugotal europeiska huvudstäder, samt i Washington D.C. och i Buenos Aires.

Vi planerar för en demonstration på Mynttorget i Stockholm klockan 14-18, samt en större klubb/fest någonstans i centrala Stockholmsområdet. Till vår hjälp har vi DJ Combustion, som är grymt spelsugna, liksom mediafolk och festfixare som vi hoppas ska kunna göra detta till något helt och hållet grymt. Temat för festen är förstås: "Freedom Not Fear/Give Us An Alternative 2008".

Jag hoppas se så många av er där som alls är möjligt.

Mona Sahlin förtydligar ytterligare

Ett ytterligare förtydligat ställningstagande gjordes den 9 augusti av Mona Sahlin (s) under sommartalet i Vita Bergsparken i Stockholm. Det innebar ett klart besked till regeringen om att Socialdemokraterna inte kommer att diskutera FRA-frågan så länge den nuvarande lagstiftningen inte rivs upp.

Sahlin krävde även att eventuell avlyssning enbart ska få ske vid tydlig brottsmisstanke och efter domstolsbeslut om avlyssning. Därmed närmar sig Sahlin kritikerna och sätter också ribban för Socialdemokraternas fortsatta arbete kring denna frågan och kommande diskussioner om andra intrång i den personliga integriteten och de mänskliga fri-och rättigheterna.

Sahlin står fortfarande fast vid sitt besked att lagen ska rivas upp och att en parlamentarisk utredning ska tillsättas.

Vi kan inte annat än vara glada över det tydliggörande Sahlin nu gjort och hoppas att regeringen och statsministern nu tar sig en funderare på sin politiska situation.

Inga svar från Reinfeldt i Vaxholm 9 augusti

Det var med stor besvikelse jag bevistade statsministerns tal i Vaxholm igår. Jag hade väntat mig besked. Jag hade väntat mig förklaringar. I praktiken fick jag ingenting.

Statsministern valde alltså att inte ens nämna FRA med namn, vilket för mig vittnar om en viss osäkerhet över situationen och vilken reaktion ett sådant omnämnande skulle kunnat leda till hos de närvarande i åhörarskaran.

Återigen påpekades att signalspaningslagen behövs för att kunna hålla koll på vad som händer i världens oroshärdar. Tidigare har oroshärden hetat Afghanistan. Nu heter den Sydossetien eller Georgien. Och visst håller jag med om att vi behöver veta vad som försiggår i andra länder. Det är ingen som alls ifrågasatt det. Ingen förväntar sig annat än att Sverige bedriver underrättelseverksamhet ute i världen. Det hör liksom till i den komplicerade värld vi ändå lever i idag.

Men jag har fortfarande inte från regeringens sida fått någon förklaring till varför den informationen ska sökas i svenska medborgares privata konversation. Eller genom en omfattande kartläggning av varje medborgares ekonomi, politiska åsikter, sexuella läggning, könsidentitet, vänskapskrets, nätverk, mailkonversationer, sms, telefonsamtal och även arbetskommunikation.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen envisas med att fortsätta hävda att det är viktigt vad två människor säger i ett telefonsamtal mellan Hagsätra och Skärholmen i Stockholm.

Ingen förväntar sig väl att krigsplaner eller omfattande internationella terrordåd planeras från en lägenhet på Tora Bora-gatan i Hagsätra och kommuniceras via ett helt oskyddat samtal genom svenska linor? Speciellt som terrorister och eventuella berörda stater onekligen är väldigt väl medvetna om att Sverige just bedriver sådan spaning. Och alltså redan har gjort i tio års tid.

Att FRA-lagen på något som helst vis skulle kunna fungera som en kanal för att få reda på sådan information är troligen helt och hållet rent nys.

Däremot misstänker jag att Sverige, i brist på möjlighet att få fram vettig information, försöker sälja inte kvalitetsinformation till andra länder, utan information i stora kvantiteter. Sådan information skulle kunna bestå av information om olika politiska grupper som i sig är tämligen ofarliga, information om vissa personers sexuella läggning eller politiska åsikter (vilket sedan kan användas för smutskastning eller som skäl för att fängsla individer i andra länder). Det skulle kunna röra sig om industrispionage och liknande. Information om företaget si eller så, som vi säljer vidare till annan statsmakt eller organisation. Tillbaka får vi den information vi inte kan åstadkomma själva och kan därmed framstå som viktiga i världens ögon återigen. Fortsätta skicka ut diplomater runtom i världen, för att medla och förhandla.

Och till det kommer säkerligen inbjudningar för höga dignitärer till "rätt" cocktailpartyn i Europa och på andra sidan Atlanten. Något som tydligen har en oerhörd vikt i många sammanhang och som lett till att exempelvis hela försvarets utgiftsbudget för flygningar och övningar med Gripen åts upp av en resa till USA och en lokal amerikansk övning där två eller tre piloter skulle få visa upp Sveriges fantastiska luftförsvarskapacitet. Resten av alla svenska piloter fick alltså nöja sig med ingen flygtid alls resten av året, men våra regeringstjänstemän och höga försvarschefer fick sig förmodligen en god drink i celebert sällskap på kuppen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2493189.ab

Och återigen... Är priset för ett sådant informationsutbyte rimligt? Att regeringen begår ett sådant flagrant brott mot Europakonventionen, den svenska regeringsformen och FN's förklaring om de mänskliga rättigheterna?

Jag tycker inte det är rimligt att våra mänskliga fri- och rättigheter sätts ur spel, att demokratin riskerar att dö och att vår rätt att röra oss och uttrycka oss fritt och utan risk för repressalier hotas.

Regeringen har fortfarande inte svarat på frågan om vad som föranleder en systematisk avlyssning och åsiktsregistrering av det svenska folket. De har fortfarande inte förklarat varför FRA inte tvingas följa personuppgiftslagen (PUL), utan har en egen, skräddarsydd, lagtext som innebär rätten att registrera religiös övertygelse, politisk övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet.

Regeringen har heller inte talat om varför de ska ha tillgång till samtliga mina banktransaktioner, mitt resmönster i lokaltrafiken, mitt DNA, mina sjukjournaler och all kommunikation jag för med jurister, läkare, journalister, politiker och även mellan mig och min familj och mina vänner.

Jag väntar fortfarande på svar.

Det är dags för regeringen att ta sig i kragen och ge mig det.

2008-08-06

Angående sociogram och personförföljelse

Det här med det moderata utskicket härom sistens till kritiska medlemmar känns som ytterligare en sådan där fantastisk vinkling på problematiken med signalspaningslagen att man kan bli mörkrädd i brist på bättre.

Jag kan helt enkelt inte få regeringens, den moderata partiledningens och FRA's argument att gå ihop något vidare. Om det hela nu inte handlar om att undersöka mail och telefonsamtal mellan individer, varför behövs då lagen? Varför behöver FRA det utrymme lagen skapar just för att kunna undersöka privatpersoners förehavanden och kommunikation om det inte ska användas?

Jag tänkte vi skulle ta och kika på det här litet grann. Gräva litet grann i hur det hela är tänkt att fungera.

Nej, jag tror faktiskt inte att FRA kommer att granska vartenda mail och vartenda samtal för att ta reda på hur många gånger vi vanliga medborgare nämner ord som "bomb", "krig", "mjältbrand", "terrorism" eller något liknande. Det skulle i slutändan kräva att man undersökte vartenda mail och vartenda samtal rent fysiskt, med riktig mankraft och inte med hjälp av maskiner. Nej, jag håller förstås med FRA-ledningens uttalande om att det förstås är mycket mer avancerat än så. Sökkriterierna och taktiken är förstås mycket mer komplex. Betydligt smartare. Det är givet. Det tvivlar jag inte på. Och det är också precis det som skrämmer mig!

För att alls ha någon nytta av övervakningen behöver man kunna avgöra i vilket sammanhang en viss sorts information kan bedömas vara farlig. Vem som faktiskt är värd att kika närmre på. Hur gör vi då det?

Genom registrering av individens vanor, torde vara det uppenbara svaret. Ska du jaga efter bovar och terrorister som ingen vet vilka de är, så måste du bygga upp en taktik för att fånga in de här fula fiskarna.

Det gör man smidigast genom att undersöka hur människor interagerar med andra människor. Det kallas för att skapa ett sociogram. Ett sociogram fungera på så vis att man tar reda på vem en person är, hur gammal hon är, vart hon jobbar, hur familjen och familjeförhållandena ser ut. För att veta vad personen har för sig och huruvida personen är inblandad i några skumraskaffärer på något vis, är det förstås bra att ha koll på den ekonomiska situationen. Finns anledning att misstänka att personen har behov av att sälja information för att täcka sina kostnader? Finns sådan information tillgänglig på arbetet eller i andra sammanhang? Eller kan det vara bra att veta vilka organisationer personen är medlem i, eller bara i allmänhet är kopplad till? Vart går räkningarna förresten? Och vilka summor? Vart användes kreditkortet senast? Vart brukar personen äta middag och med vem?

Hur ser umgänget ut? Finns det fula fiskar där som man bör hålla litet koll på? Brukar människan i fråga besöka suspekta länder på semestern och finns därmed risken att personen då kommer i kontakt med skumma människor och organisationer? Kanske lika bra att kolla det?
Är det någon mer än jag som ser ett mönster här?

Denna "filtrering" görs konstant. Inte av människor, utan av maskiner. Människorna kommer in så snart man behöver söka igenom databasen. Men databasen finns där. Utan den går det ju, trots allt, inte att söka efter mönster. Finns ingen lagrad data, har man ingen möjlighet att agera för att få fram sammanhangen. Telefonsamtalet som sådant kanske kasseras. Men uppgifterna om vem du pratade med, hur länge, varifrån till vart, och om vad ni pratade finns kvar. Samma sak med mailen. Samma sak med chatkonversationerna. Samma sak med banktransaktionerna och kontoutdragen på Visakortet. Denna information sparas, värderas och är tillgänglig för sökning i realtid. Den finns tillgänglig för FRA. Den finns tillgänglig för Polisen, Försvaret, SÄPO, främmande makt och många andra välvilliga informationskunder.

Lägg därtill förslag i EU och i andra länder som går ut på att åsiktsregistrera bloggare. Lägg till det att lagen som skulle förhindra att trafikavgiftskamerornas information inte skulle användas för att kränka individen nu ska vara tillgänglig för polisen. Lägg till det PKU-registrets vara eller inte vara som källa för DNA-kontroll på samtliga medborgare som i god tro fått sina prover sparade av föräldrarna för forskning och enbart forskning. Numera ska det registret inte alls enbart användas till forskning.

Sri Lanka är aktuellt med en lag som innebär att man inte längre har rätt att låna ut sin mobiltelefon till någon annan, och även måste bära med sig ett ägarbevis för telefon och abonnemang så snart man rör sig ute. När kommer den lagen att sprida sig till västvärlden? Vi har redan krav på registrering av kontantkort.

I lagen som reglerar rätten att spara undan personuppgifter i exempelvis digitala register framgår att det är otillåtet att på något vis registrera vad en individ har för sexuell läggning eller identitet.
Hur många känner till att denna lagen (PUL) inte är applicerbar för FRA's verksamhet och att FRA har ett litet tillägg i sina regler som ger myndigheten rätten att registrera just läggning och identitet. Man ska förstås inte göra det om det inte finns särskilda skäl. Och man ska förstås inte kunna söka på det om man inte har särskilda skäl. Dock är den informationen i högsta grad sökbar. Informationen är tillgänglig med en enkel knapptryckning. Skriv in ordet "BÖG", ordet "FLATA", eller ordet "TRANSSEXUELL" via det helt vanliga standardiserade tangentbordet och upp på skärmen hoppar hundratusentals träffar. Nu är det bara att sortera på namn, ort, arbetsplats, medlemmar i RFSL eller vad det nu kan vara. Enkelt. Och det tar inte ens ett par sekunder.

Men frågan är:
Hur i hela friden resonerar den människa som ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att det är ok för den svenska staten att någonsin registrera sina medborgare på grund av sexuell läggning eller identitet? När är det NÅGONSIN ok?
Detta gäller också, för övrigt, även sökkriterier som nationalitet och religiös övertygelse. Och det oroar mig väldigt mycket. Väldigt mycket. Är jag ensam om det?

Ska staten ens ha den teoretiska möjligheten att jaga homosexuella, transpersoner, judar, muslimer, hinduer, iranier eller kanske portugiser? Är det ok? Ska de ha den rätten? Ska vi verkligen tillåta det? I Sverige idag!

Vi pratar alltså om demokratins högborg. Vi pratar om integritetens förlovade land. Vi talar om ett land som slår sig för bröstet för att vara en moralisk och aktiv väktare och fanbärare för mänskliga fri- och rättigheter. Vi pratar om Sverige år 2008. Inte om Tyskland 1933.

Likförbannat har vi gott om exempel på att Sverige vid otaliga tillfällen kränkt de mänskliga rättigheterna. Vi vet att politiska grupper med kopplingar till den nynazistiska rörelsen med litet otur riskerar att hamna i riksdagen i nästa val. Det kommer innebära att de också får tillgång till samma data som regeringen och vissa statliga organ redan har tillgång till idag. Vill vi ha en sådan utveckling?

Vi vet också att Sverige har skrivit avtal med andra länder om att dela med sig av sin information då andra länder anser sig ha behov av detta. Förstås i vissa fall i utbyte mot information Sverige kan tänkas ha nytta av, i gengäld. Vilken information då? Och i vilket syfte? Är vi helt hundra på att det enbart är terrorister som jagas av svenska staten? Och är vi säkra på att så är fallet om tio år?

Vi vet att Sverige systematiskt sänder asylsökande tillbaka till sina hemländer, helt oavsett om de riskerar att stenas till döds, såsom Roonak Shahbaz Panahy nu senast. Läs gärna Kurdo Baksis debattartikel i Aftonbladet häromdagen. Har vi redan glömt de två somalier som råkat illa ut på grund av den ryggradslösa utrikespolitik Sverige bedriver. Har vi glömt det amerikanska planet på Bromma. Egyptier står inte vidare högt i kurs då USA pekar med hela handen. Oavsett om där finns bevis eller inte.

Mot den bakgrunden undrar jag återigen när det är ok att registrera andra människors privatliv, ursprung, åsikter och religiösa övertygelser. Är det verkligen något vi vill att svenska staten ska ägna sig åt? Hur ser rättsläget och de politiska strömningarna ut om fem eller tio år? Vill vi verkligen att denna grunden ska finnas där i ett samhälle som blir märkbart hårdare och hårdare för varje år som går?

Sverige byter och säljer alltså information. Med vilka länder handlar vi med den informationen? Det tydligaste och mest kända exemplet är USA. Där homosexuella fortfarande saknar rättigheter i det militära. Där samkönade par nekas uppehållstillstånd. Där hivsmittade inte ens släpps in i landet. Ett land där aktiva i 60- och 70-talets vänsterrörelse fortfarande inte är välkomna.

Är jag själv fortfarande välkommen i USA idag? Vilken information har FRA och den svenska staten sålt ut till amerikanerna om mig? Jag skulle gärna vilja veta det... Som numera välkänd HBT-person och dessutom ledare för det tämligen FRA-kritiska nätverket Svart Måndag torde jag vara ett väldigt farligt hot om företagstoppar och journalister som var medlemmar i vänsterrörelsen för 30-40 år sedan alltså fortfarande inte är välkomna.

Vilka andra länder har man sålt min information till? Hur många andra länder är intresserade av mig idag? Vågar jag besöka länder där HBT-personer idag fängslas eller till och med avrättas? Jag vet ju inte vad den svenska staten har bestämt sig för att säga om just mig. Ska jag behöva frukta den sortens indirekt förföljelse från min egen regering? När är det någonsin ok?

Och då vet jag alltså redan att staten anser sig ha rätt att spara undan just den sortens information och även sälja eller byta den vidare till andra stater på ett helt godtyckligt vis. Och samtidigt får vi också fler och fler exempel på personer som inte får ut information om vad som är registrerat eller inte. Jag kommer förmodligen aldrig att få ut min fil. Jag kommer förmodligen aldrig få reda på vad som är registrerat om mig. Vad staten lämnat ut och till vem.

Men att det sociogram som med all säkerhet skapats baserat på mina mail- och chatkonversationer, telefonsamtal, banktransaktioner och min umgängeskrets sista tiden är tämligen omfattande vid det här laget, och säkerligen fullständigt formidabelt utfört, betvivlar jag inte för en sekund. Det är väldigt kompetenta och intelligenta människor som arbetar för FRA idag. Datorerna och söksystemen är helt och hållet fantastiska. Och med tanke på min ställning som en av ledarna för motståndet mot FRA-lagen i Sverige idag, skulle något annat agerande från FRA's och SÄPO's (en av FRA's flitigaste informationsköpare idag) sida vara tjänstefel på gränsen till högförräderi. Med andra ord:

För mig, på ett högst personligt plan, men även ur ett betydligt större perspektiv är det ett oerhört skrämmande scenario som målas upp framför mig. Och till skillnad från alla er nio miljoner andra här i landet och även till skillnad från hela resten av världen, så är jag verkligen en huvudperson på riktigt i det här dramat. Men Reinfeldt och den moderata partitoppen tycker fortfarande att jag har fel, att jag är ute och cyklar. Att jag borde hålla tyst.

Är det ok för dig? Är det verkligen ok för Sveriges statsminister. För Sveriges regering. Det är inte ok för mig!

Och jag kommer aldrig, någonsin, att hålla tyst!

Statistik