2009-11-03

Bredbandståget in i övervakningsland

Det är rätt märkligt att se, vilket exempelvis Scaber Nestor redan har uppmärksammat, hur otroligt sågad Åsa Torstenssons artikel på Newsmill har blivit bara på den korta tid den varit publicerad.

Samtidigt är det inte så himla konstigt. En infrastrukturminister som å ena sidan arbetar aktivt för att inskränka individens frihet inte bara på internet utan även i alla delar av livet på och utanför nätet och som å andra sidan vill visa sig givmild genom en "present" till svenska folket i form av en kraftigt ökad tillgång till bredband med riktigt snabb hastighet - något som vi med all sannolikhet aldrig kommer att ha någon reell nytta av, annat än det rena skrytvärdet. Ett skrytvärde som lär devalveras kraftigt i och med att detta är något som mer än 90% av befolkningen ska ha tillgång till.

I en tid då vi står inför en verklighet där Sverige, EU, de Förenta Staterna och många andra länder slåss om att få övervaka, jaga och döma sina egna medborgare på allt lösare grunder - allra helst helt och hållet proaktivt - är det märkligt att man samtidigt försöker blidka folket med en än snabbare uppkoppling.

Får vibbar tillbaka till böcker som 1984, förstås. Men även den djupt underskattade dystopin Futuretrack 5, skriven av Robert Westall. En ungdomsbok enligt somliga, men absolut lika läsvärd i sammanhanget som Orwell någonsin har varit.
Jag tänker på tankepoliserna och det avspärrade Coventry i Robert Heinleins böcker från ett halvsekel sedan. Det är långt kvar dit, men vi rör oss åt det hållet i en makalös hastighet.

Det nya bredbandskortet som regeringen dealar tenderar att bli rätt absurt i och med att det kan liknas med att sätta en människa på en motorväg i en statligt subventionerad öppen släpvagn och samtidigt kräva av personen i fråga att hon ska sitta där naken och med hela sitt bohag fullständigt synligt, inklusive en clipboardvägg där alla årets räkningar tejpats upp en och en. Och allra helst ska släpvagnen följas av alla vänner, kollegor, släktingar och familjen - lika nakna på efterföljande släp anordnade på samma vis.

Jag åker gärna motorväg, eller spårväg, eller flyger för den delen. Jag kan promenera den jäkla motorvägen fram om så ska vara. Om jag slipper göra det fullkomligt naken och samtidigt undersökt genom lupp av pappa och mamma staten.

Inte för att jag är blyg eller så, alltså. Så många år som jag spenderat i queervärlden, så har jag lärt mig ett och annat, trots allt och jag kan stå för det. Men att jag inte ska få välja själv vem som vet vad och vem som tycker vad om mig är fullkomligt absurt!



Vill ni veta var jag står? Jag tror det är tämligen uppenbart...

Jag anser att det här lilla försöket till försoningspresent faller ohyggligt platt och jag ber därför min egen kära regering återigen att ta sin digitala infrastruktursatsning och sin säkerhetspolitik och stoppa upp den någonstans där det gör riktigt erbarmligt ont.

Där har ni det.



Jag kommer aldrig tolerera ett samhälle uppbyggt på alienering, rädsla, övervakning, åsiktsregistrering, förföljelse och intolerans. Jag kommer aldrig att acceptera ett samhälle som bygger på tjallerier, försök att komma åt människor genom interaktiv kartläggning av en hel nation, en hel kontinent eller en hel civilisation.


Tycker ni att min kritik är hård? Jag håller den tillbaka!

Kära infrastrukturministern... kom med något vettigt istället. Exempelvis ett avvisande av alla de övervakningsstrategier i internationella säkerhets- och handelsavtal som rör internet och som alls berör en europeisk eller västlig federalisering av säkerhetstjänsterna. En folkrättsligt acceptabel fildelningslag. Ett FRA som gör vad en militär signalspaningsorganisation ska göra. Ett kraftigt avståndstagande gentemot den framtida sammanbyggnaden av polis och militär. Ett totalt avståndstagande gentemot det så kallade forskningsprojektet vid namn INDECT. En total översyn av de svenska åtagandena kopplade till ACTA. Ett ställningstagande för att undvika det fullkomligt meningslösa CCTV-programmet som snart riskerar att spridas utanför exempelvis Storbritannien och som snart kan vara en del även av det svenska samhället. En fast hand som styr upp integrations- och säkerhetspolitiken i EU under Stockholmsprogrammet.

Jag nöjer mig inte med mindre. Och jag vågar lova att jag inte står ensam.



Jag vet. Jag bits. Och jag tänker fortsätta bita. Jag har inga planer på att någonsin sluta.


"Put me on the train to Coventry".


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik