2009-11-07

Kristen moralism och unken kvinnosyn ska inte få styra socialförsäkringssystemen

Den självdefinierade socialdemokratiske socialliberalen, Johan Westerholm, biter på Kristdemokraterna. Vilket jag för det mesta tycker är oerhört kul, så jag är tvungen att länka upp detta för er som eventuellt har missat det.

Denna gången handlar det om efterspelet till domen rörande fyra kvinnor som nekats ersättning av Försäkringskassan i samband med komplikationer under sina graviditeter. Och förstås en nyligen presenterad utredning rörande socialförsäkringssystemen som lyckades fallera så dant att den uteblivna ersättningen alltså blev en fråga för domstol.

Jag kan faktiskt inte annat än hålla med om att Kd verkar vara ute och cykla, och jag tycker att Nyamko Sabuni återigen visar varför hon är en såpass bra minister som hon är.

Riksdagens frågestund 5 november 2009:

Anf. 39 MICHAEL ANEFUR (kd): Herr talman! Det jag funderar på är om det kanske finns någonting att göra som skulle förhindra att vi får en fortsättning på den här typen av händelser. Mitt parti Kristdemokraterna har föreslagit något slags liten graviditetspeng – en trygghet i väntans tider – som man skulle kunna utnyttja i slutet av en graviditet. Skulle det kunna vara någonting som ministern möjligen kunde tänka sig att verka för?

Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Det är redan i dag möjligt att via föräldraförsäkringen i förväg ta ut jag tror att det är en månad, alltså innan man föder. Det är just för att man utgår från att vissa kvinnor inte mäktar med att jobba tiden ut. Den möjligheten finns således. Det som domen stipulerar är väl någonting annat än den möjlighet som kvinnorna kunde ha använt sig av ifall de behövde vara hemma. Försäkringskassan får titta på domen, och om det visar sig att två lagstiftningar går mot varandra och inte kan verka sida vid sida finns det anledning både för mig och för Husmark Pehrsson att titta närmare på dessa frågor för att se hur vi kan lösa dem. För tillfället ser jag inte att den dom som kom i går skulle föranleda några åtgärder från min sida.


Liksom Johan Westerholm kan jag inte riktigt se hur ett speciellt allmosesystem skulle hjälpa välfärd, integritet, jämställdhet och trygghet för gravida kvinnor. Ett redan befintligt system som i sig skulle kunna fungera bra och som kort och gott jämställer problemen under slutfasen av en graviditet med andra komplikationer och "sjukdomstillstånd" i livet tycker jag är det enda rätta. Att införa gravididetspengar för att särställa gravida och därmed göra dem än mer utsatta och placera dem utanför samhället känner jag blir fullständigt fel.

Vi behöver inte fler särregler som gör kvinnor till något som inte går att ha i de vanliga systemen, som inte går att ta hänsyn till i de ordinarie socialförsäkringssystemen. Det är trots allt inte så att graviditeter är något nytt och mystiskt som vi inte förstår oss på idag. På vilket sätt är särlagstiftningar och allmosor det rätta sättet att hantera graviditeter? Vi borde snarare kunna förvänta oss att systemet som finns idag fungerar - vilket det visserligen visat sig inte riktigt göra nu på sistone; men då är det där vi ska gräva istället. Vi måste helt enkelt se till att nuvarande regler levs upp till, kanske förnyas och anpassas en aning och att det ska vara ok att även som gravid kvinna räknas som en människa, en individ, en tillgång som man är beredd att satsa på från samhällets sida och som någon som förtjänar respekt för vad hon faktiskt genomgår.

Faktum är att vi måste respektera människorna bakom graviditeterna och sluta behandla dem som om de vore någon sorts parasiter gentemot samhället. Att man kan behöva vara sjukskriven på grund av komplikationer under en graviditet, eller att man kan ha svårt att utföra ett tungt arbete under slutfasen av en väntandeprocess är faktiskt inget konstigt. Att samhället idag vill straffa gravida på olika vis och vägrar ta hänsyn till hur kvinnorna mår tycker jag är skandalöst så det bara dånar om det.

Nog behöver vi en översyn och det är kritiskt att vi gör det så snart som möjligt. Vi måste börja se människorna, trots allt. Inse att allt inte är perfekta och rosenskimrande skolboksexempel. Speciellt inte i samband med något sådant som just en graviditet.
Men vi ska inte placera barnaföderskor utanför samhället och utanför de ordinarie socialförsäkringssystemen på köpet. Någon jäkla måtta får det ju för fasen ändå vara!

Återigen visar Kd på sin märkliga idé om att kvinnor står utanför samhället. De vill gärna fuska till det och säga att de tänker på familjen. Det enda de tänker på är i regel olika vis att återgå till den tiden då kvinnan skötte markservicen hemma, stod med maten klar på spisen när maken kom hem och födde barn utan att det kostade socialförsäkringarna ett öre - för de var ju ändå inte i arbete. Absurt!

Anna Hedborg (arbetsförmåge- och socialförsäkringsutredare) har nu följt upp de här märkliga idéerna med just en idé om särskild ersättning till gravida och sörjande. Men jag vill bara hälsa till Anna Hedborg att hon borde fundera på att tänka om litet grann. Det är fel signaler Anna Hedborg slänger sig med. en person som drabbas av akut sorg behöver inga allmosor - bara en grundläggande respekt för att det gör ont och att man kanske inte helt och hållet är i form för att arbeta under en kort tid efter ett sorgebesked. Duh! Skulle det vara en nyhet? Men varför ett utanförskapssystem som gör detta till något onaturligt och som inte passar in i det nuvarande socialförsäkringssystemet?
Det en person som genomgår djup sorg eller en graviditet behöver är definitivt inte att bli betraktad som ett ufo dessutom. Det är väl för guds skull det sista man behöver???

En gravid kvinna är heller inget meningslöst våp som inte passar in i de nuvarande systemen. Hon ska snarare beredas plats i samma system som alla andra människor har tillgång till och inte bli särklassad för det hon gör, går igenom, upplever.
Vi kvinnor behöver inte särskilda system för att kunna leva våra liv. Vi är varken viljelösa eller gjorda av porslin. Däremot behöver vi en grundläggande förståelse för att det finns vissa saker, graviditet inräknat, som vi genomgår och som under förhållandevis mycket korta perioder gör att vi har svårt att arbeta en normal fulltid. Men det rör sig ändå om kortare perioder i regel och är inget konstigt som vi inte upplevt säg de sista 100.000 åren. Det borde inte komma som någon nyhet för någon att det är såhär det går till och att det är såhär det fungerar. Slopa idén om särersättningar för kvinnor som om vi vore mindre värda som människor. Vi behöver respekt för att vi är kvinnor och därmed medmänniskor. Punkt!


-----


En annan sak som Anna Hedborg tar upp i sin utredning är möjligheten att ta bort sjukpenningen efter skönhetsoperationer.

Jag får erkänna att jag inte läst igenom utredningen helt och hållet än, men jag ser en tydlig risk att det här i första hand kommer att drabba inte de som genomför rena skönhetsoperationer utan i första hand de som genomgår livsnödvändiga eller mycket kraftigt livskvalitetsförbättrande plastikkirurgier - även på rent medicinska grunder.

Ett fantastiskt förslag i så fall. Absolut. Speciellt som det ju inte alls kommer drabba människor som genomgår en gastric bypass, en livsnödvändig GRS/SRS (Genital/Sex Reassignment Surgery), gör bröstkirurgier på grund av exempelvis en behandlad cancer eller för den delen en hudtucking efter kraftig viktnedgång (som också anses vara fullständigt livsviktig och kritisk).

Men det förstås... De människor som brukar följa Kd i de här tankebanorna brukar ju inte riktigt se till sådana situationer. Skönhetsoperationer är skönhetsoperationer. Eller hur?
Jag har redan skällt på nykatoliken Birro ett par gånger på sistone (se nedan) och behöver inte gräva så mycket mer i den gropen. Birro har bett om en andningspaus för att hämta andan och det kan han väl få. Men själva tanken på att förbjuda könskorrigeringar och att dra in alla former av sjukskrivningar i samband med "skönhetsoperationer" är något vi säkerligen kommer att få se mer av från just den kristna högern. Och jag som för övrigt trodde att Anna Hedborg brukade vara sosse, men det brukar ju kunna ändra sig när man får för sig att börja ägna sig åt kristen moralism, så det är inget nytt.

Förundras över att den där utredningen om behandling av trans- och intersexuella som ligger på Göran Hägglunds bord (eller snarare allra längst in och underst i det stora kassaskåpet på rummet där allt som inte riktigt passar sig ligger) fortfarande är orörd efter nu över tre år. Men det är klart att förbudet mot att genomföra könskorrigerande kirurgier utomlands för de som vägrats den lagstadgade rätten till vård i Sverige (förmodligen genomförs bara en femtiondel av alla livsnödvändiga byten i Sverige på grund av att det inte anstår sig enligt de nuvarande högdjuren som styr över transitionsvården) som ligger i loopen enligt den utredningen kanske förstås blir en nödvändig uppoffring för att man ska slippa ta i saker som rätten att spara undan könsceller eller kanske till och med adoptera. Jodå, jag förstår precis. Kristen moralism så det stänker om det. Men det är bra att man inte skäms över sina prioriteringar i alla fall. Vi vet ju åtminstone vart kristdemokraterna står, inte sant?

Hur går det förresten med det hårda arbete som inte minst katolska kyrkan genomdriver i Europa för att förbjuda aborter igen över hela världsdelen? Nu när vi ändå talar kristen moralism, patriarkaliska drömmar om forna glansdagar och medeltida kvinnosyn... tänkte att vi kanske skulle ta våra kära kristdemokrater på pulsen där också. Och för all del... jag bollar gärna den frågan också vidare till Anna Hedborg, för den händelse att det någon gång skulle råka tumma in på hennes kunskapsområde också. Inte alltför osannolikt, för övrigt, om man kikar på kringliggande orsaker i samband med en del aborter kan det mycket väl vara så att det är förknippat med annat som kanske påverkar arbetsförmågan så jag tycker nog att frågeställningen är väldigt relevant.

-------

Tänker litet grann på Anne Rice som gick och blev nykristen just för att hon forskat om kyrkan, reliker och kyrkans mysterier för att kunna få ihop sitt arbete under tiden hon skrev homoerotiska och jättepopulära vampyrromaner och som blev tvungen att sluta skriva dem då hon blivit frälst för att det inte längre passade sig. Nu skriver hon historiska romaner på löpande band som handlar om Jesus och den fantastiska kyrkan. Ganska sött, antar jag. Men jag är glad att Anne Rice inte är en svensk politiker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik