2009-11-08

Transsexualism som myt och sjukdom

Trollhare skriver en dubbel baserad på frågor som "är transsexualism en sjukdom?", samt "myter om transsexualism" och jag vill gärna förmedla dessa funderingar och en hel massa fakta till er andra för den händelse att det kan vara någon som funderat. En del av det han finner är faktiskt rätt störande, måste jag säga, men jag lämnar det till er att tänka kring.

Alltid lika kloke Trollis är bra på att gräva och förklara och är väl värd en genomläsning för den som är intresserad av könsidentitetsfrågor.

Tack, Trollhare, för sammanfattningen:

Den medicinska definitionen av Transsexualism (F64.0 i ICD-10 och i Socialstyrelsens kodsystem) ochKönsidentitetsstörning hos barn resp. hos ungdomar och vuxna (302.6 och 302.85 i DSM-IV) passar mycket väl in i detta.

”Transsexualism

En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt.”

Detta är alltså den definition som WHO (som ger ut diagnosmanualen ICD) och Socialstyrelsen förespråkar. Det låter enkelt och utan så mycket fokus på lidandet, men när man tittar på definitionen i DSM-IV blir det tydligare att det förutsätts mer än en vilja att leva i en viss könsroll. DSM är den diagnosmanual som den amerikanska psykiatrikerföreningen APA ger ut, och den är mer detaljerad:

”Gender Identity Disorder

* A. A strong persistent cross-gender identification (not merely a desire for any perceived cultural advantages of being the other sex). In children, the disturbance is manifested by four (or more) of the following:
1. Repeatedly stated desire to be, or insistence that he or she is, the other sex.
2. In boys, preference for cross-dressing or simulating female attire; In girls, insistence on wearing only stereotypical masculine clothing.
3. Strong and persistent preferences for cross-sex roles in make believe play or persistent fantasies of being the other sex.
4. Intense desire to participate in the stereotypical games and pastimes of the other sex.
5. Strong preference for playmates of the other sex.

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as a stated desire to be the other sex, frequent passing as the other sex, desire to live or be treated as the other sex, or the conviction that he or she has the typical feelings and reactions of the other sex.

* B. Persistent discomfort with his or her sex or sense of inappropriateness in the gender role of that sex.

In children, the disturbance is manifested by any of the following:
In boys, assertion that his penis or testes are disgusting or will disappear or assertion that it would be better not to have a penis, or aversion toward rough-and-tumble play and rejection of male stereotypical toys, games, and activities.
In girls, rejection of urinating in a sitting position, assertion that she has or will grow a penis, or assertion that she does not want to grow breasts or menstruate, or marked aversion toward normative feminine clothing.

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as preoccupation with getting rid of primary and secondary sex characteristics (e.g., request for hormones, surgery, or other procedures to physically alter sexual characteristics to simulate the other sex) or belief that he or she was born the wrong sex.

* C. The disturbance is not concurrent with physical intersex condition.
* D. The disturbance causes clinically significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.”



Sedan kan man ju alltid fråga sig om det verkligen är värt att sjukdomsklassa transsexualism i längden. Det är inte tillståndet i sig som utgör sjukdomen, utan reaktioner på bemötande och individens plats i samhället. Det är alltså effekterna av transsexualismen och inte tillståndet i sig som ger symtom i form av depressioner, suicidrisk och liknande. Men att det är mer lönsamt för samhället att acceptera företeelsen, sprida kunskap, bistå med adekvat vård, et c. känns som ganska basic. Även ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv, så som Immanuel (Trollhare) också påpekar i sina inlägg.



1 kommentar:

  1. Tack för att du spinner vidare på det :)

    Jag funderar mycket över det där med vad som gör vad: Hur mycket depressionen beror på omgivningen och hur mycket det beror på kroppen. Jag tror att det dels kan vara väldigt stor skillnad från person till person - men också att det egentligen är omöjligt att veta exakt vad som är vad.

    Jag vill ibland vända på frågan när folk säger att om samhället vore mer öppet skulle ingen behöva göra en könskorrigering, och istället säga att ifall samhället vore mer öppet skulle folk åtminstone inte lida av transfob-relaterad depression.

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik