2009-12-02

Mitt uppdrag till regeringen - rensa upp i arbetslinjen


Ett uppdrag jag vill ge till regeringen är att börja reda upp i det systemskifte som i förlängningen kallas arbetslinjen.

Jag har tänkt mig att skriva om de senaste turerna en stund nu. En bra stund, eller faktiskt hela dagen. Men jag har inte kunnat. Det har varit litet tungt, faktiskt, för när man börjar gräva i eländet så känns det faktiskt inget kul. Det här ser verkligen inte bra ut.

Och det vet jag ju för att jag själv suttit och gjort just sådana där saker själv i viss omfattning för något år sedan. Det är tungt att sitta med den sortens ansvar som Försäkringskassans handläggare sitter med. Och faktum är att så som regelverken idag ser ut så kan de egentligen inte tolka lagen på något annat vis. Vad än Axén eller Husmark Pehrsson säger i TV. Många inom Försäkringskassan och arbetsförmedlingarna gör ett fantastiskt bra jobb och arbetar verkligen häcken av sig för att det ska bli så bra som möjligt, men många känner sig stressade, bakbundna och tämligen olyckliga då de själva vet att det de gör inte räcker till. Gränsdragningarna och regelverken är ibland helt enkelt för snäva.

Jag köper absolut arbetslinjen. Där finns enorma fördelar med att prioritera arbete framför sjukskrivningar och arbetslöshet. Det finns stora fördelar i att ta ansvar för att människor som egentligen skulle kunna arbeta också får chansen att göra det. Att de får chansen att komma tillbaka. Helt eller delvis efter sin egen förmåga. Därför att det handlar om livskvalitet och självkänsla, inte minst, och att det i sig kan påverka en människa till att må så mycket bättre.

Men då systemet mer börjar handla om rent repressiva åtgärder för att sätta åt människor, skuldbelägga, marginalisera och slå på de som redan ligger - då är det något som är så fruktansvärt fel att det gör rent fysiskt ont i mig. Det är inte och ska aldrig någonsin vara ok.

Det har gått för långt nu. Det är dags att reda upp i den här skiten och se till att få ordning på systemet så att de som kan hjälpas tillbaka får den hjälpen och att de som verkligen inte klarar att arbeta ändå har en fullt fungerande och människovärdig trygghet att falla tillbaka på.

Då du inte längre kan arbeta och då du mår för dåligt för att kunna komma tillbaka (av det ena eller det andra skälet), så ska samhället finnas där. Du ska kunna känna trygghet. Du ska kunna lita på att du har en ekonomisk trygghet och en samhällelig trygghet som helt enkelt kickar in.

Oppositionen har faktiskt rätt här. Det här fungerar helt enkelt inte. Det är fanimej inte värdigt!
Det börjar bli dags att se över systemet som innebär att tjänstemän överprövar intyg lämnade av högt kompetenta läkare och experter. Det är dags att inse att om en människa inte kan arbeta heltid, så är det bättre att låta henne arbeta deltid i den mån det faktiskt fungerar för den individen. Det är dags att förenkla istället för att försvåra. Att försvåra och att se varenda kotte i samhället som en potentiell fuskare kanske inte är en hållbar linje? Det tycker i alla fall inte jag.

Jag tror inte på det system vi lämnat bakom oss och där ingen togs på allvar som en tillgång i samhället och många bara slussades ut och förkastades av samhället utan chans att någonsin komma tillbaka, ens om de ville. Men någon jäkla måtta måste det faktiskt vara. Vi kan inte fortsätta behandla människor så sunkigt som vi gör idag. Det hävdar jag av hela mitt hjärta.

Det är helt enkelt dags att sluta se sjuka och arbetslösa som parasiter och istället se dem som tillgångar i samhället. Även om de inte längre producerar, så har de förmodligen varit en stor tillgång för samhället för inte så länge sedan och då ska de även behandlas därefter. Är det inte så att det är dags för en renässans för människovärdet och respekten för människoliv tillslut? Det var väl en stund sedan nu?


Intressant.

6 kommentarer:

  1. Du köper absolut arbetslinjen. Att prioritera arbetet framför sjukskrivningar och arbetslöshet. OK. Men . de sjuka som har varit sjuka i 180 dagar och som ska tillbaka och jobba - får de samma jobb de hade innan de blev sjuka (om de hade ett jobb) eller ska de jobba tex på Samhall? Har arbetsgivaren rätt att anställa någon aNNAN OCH VÄGRA GE JOBBET TILLBAKA TILL DEN SJUKE?
    Om den sjuke har blivit sjukskriven i tre-fyra år eller ännu mer, hur kan man överhuvudtaget snacka om att hon/han ska återvända till sitt gamla jobb. Ponera att den sjuke har jobbat på SAAB eller inom vården eller skolan där massa jobb har försvunnit. Och i dagens läge med massarbetslöshet och varsel där det inte längre finns ett vettigt jobb och tom. friska och arbetsföra människor inte kan hitta ett jobb ska Husmark och Totto hitta ett jobb för de svårt sjuka, eller bara sjuka. Är det inte hyckleri? Frågar då igen - blir det tillbaka till samma gamla jobb (som inte finns) eller Samhall?
    Och sen tänker jag på prioriteringar - de finns ju överallt och hela tiden. Men - när har det hänt i svensk historia att man börjat prioritera sjuka människors företräde till jobben framför friska och addekvat utbildade människor? Det nya tänkandet köper jag inte, för moderaterna har inte en susning vad humaniteten betyder och ser ut.
    Och sist men inte minst - om det är så viktigt idag med att få och ge ett jobb i den här svåra ekon. krisen - varför inte prioritera, för en gångs skull, våra invandrare och ge dem de efterlängtade jobben som finns runt om i samhället? Det våre jätte bra att ett par hundra tusen människor entligen börjar jobba och betala skatt istället att leva i passivitet och utanförskap. Och då skulle bil- och skolbränderna också avta.
    Vad är överhuvudtaget meningen med att, i dagens läge och i dagens Sverige, prioritera att slänga ut just sjuka ur sjukförsäkringen och tvinga dem bli friska och ge dem ett jobb? Handlar det hela eländet enbart om pengarna och skattesänkningen eller är det nåt helt annat som gömmer sig bakom?

    SvaraRadera
  2. Bra uppvaknande men har inte hela projektet varit korrupt från början?

    Problemet är ju för lågt utbud på arbetstillfällen - inte för lågt utbud på arbetskraft.

    SvaraRadera
  3. Tack Amanda!
    Vet du, jag är väldigt förtjust, för att inte säga svag, för en del liberaler:)

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet Amanda. Hoppas många läser din text och tänker till

    Jessica

    SvaraRadera
  5. Håller med om att det var bra skrivit detta.
    Och vad det gäller alliansen och hur dom skapar utanförskap med arbetsdeltidslagen är för mig helt oförstående.
    Nog för att jag vet kanske ni också att Moderaterna sparkar på alla som inte delar deras motorik.
    Tyvärr så har C,KD och FP kommit att tillhöra dessa också.
    Eftersom dom står bakom M skapande av utanförskap.
    Alltså M pratar så gott om arbetslinje med dessa fina ord.
    -Arbete ger välfärd/och fler ideer
    -Alla ska känna sig behövda och bidra med det dom kan.
    -Arbete ska löna sig. (Gör ju det med sparkande på ersättningar(nej bidrag heter det visst enligt A)
    på A-kassa,FK.
    -bort med utanförskapet.
    Men varför skapar dom det med arbetsdeltidslagen på 75 dagar som kom förra våren?
    Är det inte bättre att jobba det man får och få den sociala biten och att känna sig behövd tillgodosett?
    Och att man får ersättning ändå som bara blir lägre.
    Än få tacka nej efter att dessa 75 dagar är slut om man blir erbjuden jobb 1 -2 dagar under 1 veckan för att a-kassan ger mer.
    Är väll bättre att få känna sig behövd och stå till arbetsmarknadens förfogande?
    Men inte här skapar de utanförskap
    Bedrövligt helt enkelt.

    Och alla (nästan) med jobb vet/förstår inte denna lag så alla ni är förlåtna...... För gör inte politikerna det hur ska vanligt folk göra det?

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik