2010-04-12

Mer legitimation åt folket!

Nejdå, jag begär inte fler legitimationskontroller på SJ's tåg eller något liknande. Det räckte den gången jag var tvungen att visa legitimation cirka 10 gånger på en resa från Stockholm till Göteborg för bara något år sedan. Ibland kan saker och ting bli rätt så omedvetet och oplanerat skumma, olustiga men också ganska roande.

Nej, vad jag tänker på är förstås regeringens förslag om att införa yrkeslegitimation för lärare. Ett bra förslag, tror jag. Eller åtminstone rätt så nödvändigt.

Tanken är att nu införa en legitimation för att i framtiden kunna höja kvalitén på undervisningen, höja statusen på läraryrket, kanske kanske höja lärarnas löner och skapa bättre förutsättningar i grunden för lärandet.

Tanken på fler behöriga lärare känns också bra därför att en utbildad lärare ofta har en betydligt bättre kunskap om pedadogik, men även om hur man stärker de duktiga eleverna och också finner och på ett kompetent vis stödjer de elever som är i behov av extra stöd. Antingen rent inlärningsmässigt eller exempelvis på grund av sociala bekymmer eller neuropsykiatriska handikapp. Och det är faktiskt inte en dag för tidigt.

Idag är upp till 20% av landets lärare obehöriga. Det är i mina ögon ett jätteproblem. Inte för att det inte finns duktiga och ambitiösa lärare utan formell utbildning, utan för att det är många som på olika vis saknar den pedagogiska utbildning jag tycker krävs för att kunna hantera en undervisningssituation på ett bra sätt och fiska upp de elever som behöver ytterligare utmaningar eller ytterligare stöd för att kunna nå sin högre potential.


Jag pratar ju gärna om just det där med att Sverige faktiskt är på väg att hamna en aning på efterkälken numera. Vi har tappat kunskapsövertaget inom forskning och utveckling, vilket också slår tillbaka på industrin. Vilken förstås tyvärr blir mindre och mindre konkurrenskraftig gentemot en värld som inte bara producerar mer och billigare, utan också ofta ligger ytterligare ett par steg längre fram.

För att möta framtiden på ett bra sätt, så tycker jag att det är dags att vi börjar se utbildning för vad det faktiskt är. Det handlar inte om att göra som socialdemokraterna länge förespråkat; att sätta en massa barn i skolbänkar och sedan bara förvara dem. Skola är inte förvaring och ska heller aldrig få bli det. Det har uppenbarligen fungerat litet si och sådär att minska kraven på genuint kunnande och att sänka kraven på traditionell katederundervisning. Själv är jag för problembaserad lösning och praktiskt arbete som inlärningsmetod, men då kan det ju vara praktiskt om eleverna vet vad de ska lära sig.

En passiv lärare (odefinierad handledare) som tvingas ägna tid åt att bara jaga runt samtidigt som elever släpps vind för våg i planlöst sökande efter information tror jag bara inte är hållbart. Och litet grann verkar det ändå vara litet grann vad som händer på vissa håll idag. Långt ifrån överallt, men det verkar ändå vara något som inträffat på sistone - en sådan märklig skiftning.
Förmodligen kommer det sig ur den socialistiska principen om likriktning. Alla ska vara likadana, inga betyg ska lämnas, man ska inte utsätta barn för undervisning och man ska helst varken ställa krav på skola eller föräldrar och allra minst på barnen.

Jag är visserligen allt annat än kravpolitiker och kräks ofta litet lätt då jag hör just ordet krav. Men grejen är att lika mycket som vi vuxna har rätten att förvänta oss vissa saker av barn i skolan, så har också eleverna rätten att ställa sina förväntningar emot vuxenvärlden, sina lärare och gentemot hela systemet. De har rätt att kräva en bra utbildning, en fungerande arbetssituation på skolan, tydliga riktlinjer för vad de ska lära sig och förväntas uppnå och även kompetenta lärare som kan leverera det. Det handlar om våra barns och ungdomars rätt att kräva en utbildning som håller hög klass och kan skapa jobb i framtiden. Det handlar om elevers rätt att få en utbildning som håller måttet på arbetsmarknaden och som ger tillbaka för alla år i skolbänken.

Genom goda förutsättningar att kunna ta del av vuxenlivet i framtiden, bland annat. Något så basalt, men uppenbarligen så svårt. Den är väl 25% nu? Ungdomsarbetslösheten...

En bra utbildning kanske inte är den enda lösningen, men en stor del i den.

Det är annars intressant att se de rödgrönas reaktioner på detta. Nu har Alliansen snott idén, fastän Björklund drivit frågan sedan dagarna i stadshuset. Och det är väl ett bra förslag, men egentligen inte för det kommer ju från Alliansen. Annars hade det kunnat vara bra. Eller så är det det mest fruktansvärda som någonsin hänt. För nu måste man faktiskt vara behörig för att få utbilda och då blir det synd om så många eller så kommer det inte finnas några lärare kvar. Eller så försvinner flumskolan. Mycket märkliga reaktioner, tycker jag. Men jag vet förstås inte.

Hur som helst tror jag på idén. Det gjorde jag redan under 90-talet då jag själv gick i skolan och frustrerades över inkompetenta lärare som sprang runt och gjorde just ingenting och lämnade oss elever vind för våg. Själv ville jag lära mig. Det var svårare än man skulle kunna tro. Utan lärare ingen undervisning. Utan undervisning inget kunnande. Inget kunnande inga betyg. Inga betyg inga jobb och ingen vidareutbildning. Utan jobb och vidareutbildning... Ja, ni förstår poängen.

Äntligen någon som tar tag i det, känner jag. Och jösses vad det behövs.

Nästa steg borde rimligen vara ytterligare resurser för skolan och en höjd lärartäthet. Dags att börja se över budgetar och högskoleutbildningar?

Mer här:
Mad World, Lars Björndahl, Jesper Svensson, KSF-bloggen, Livet mellan två evigheter, Malin Danielsson, Cornucopia, Lars Björndahl, Anna Vikström, Liberati, Lilla O, Tonårsmorsa, Adam Cwejman, Peter Soilander, Vilket Liv, Hell of Hannastacia, Andreas Froby, Per Pettersson, Linnéa Darell, Ewa Thalén Finné, Mark Klamberg, Runo, Carina Boberg, Maria Haglund, Maria Abrahamsson, För facket i tiden, Café Liberal, Anne-Marie Ekström, Rasmus Jonlund, Sebastian Bjernegård, Skrivarmamma, Scabbe, PJ Anders Linder, Lotta Edholm, Runo, Pär Gustafsson, Christoffer Fagerberg, Välfärdsbloggen, Gerdau, Tommy Rydfeldt, Lotta Olsson, André Assarsson, Hofvander, Progressiv debatt, Viktor Tullgren, Kent Persson, Seved Monke, Mats Persson, Alltid rött, alltid rätt, Nina Larsson, Roger Haddad, Törnqvist, Nemokrati, Linnea Cedergren,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik