2010-05-06

Alliansen siktar mot stjärnorna

Det är ju traditionellt så att vi i alliansen/de borgerliga partierna har kämpat hårt för att försöka behålla regeringsmakten och i regel misslyckats då vi suttit en mandatperiod. Man kan ju spekulera i varför.

Det kan ha att göra med att vi historiskt sett varit fruktansvärt dåliga på att förklara vår egen politik för våra väljare. Vi har kunnat tala om att vi ska göra något, men vi har alltid glömt bort det där med att tala om varför. Varför har alltid varit väldigt viktigt för de allra flesta, men vi har varit litet för dåliga på att förstå det. Vi har grävt ner oss i siffror och ambitiösa men torra presentationer av olika slag. Men vi har glömt bort att tala känslor. Vi har glömt bort att tala om vad som driver oss och vad vi faktiskt vill.

Det gör oss med jämna mellanrum till väldigt bekväma offer för skottsalvor från den rödgröna delen av den politiska sfären. Vi har kunnat utmålas som enbart teknologiska robotar som inte bryr oss om vanliga familjer, arbetare och så vidare. Vilket ju förstås inte är sant, men det har kunnat utmålas så därför att vi tyvärr varit alldeles för dåliga på att föra fram vad vår politik egentligen handlar om.

Nu, i samband med den sista Demoskopundersökningen börjar jag förstå att något alldeles helt nytt har hänt. Vi har gått om de rödgröna i opinionen. Vi har lyckats erbjuda något som tilltalar mer än den sverigedemokratiska hatpolitiken. Vi har lyckats, förmodar jag, med att föra fram vårt eget budskap.

Dels har ju förstås de socialistiska partierna alltid förlorat på att faktiskt föra fram sin egen politik. Det är lätt och tacksamt att kritisera, men då det är upp till bevis brukar det liksom inte hålla. Och litet grann ser det likadant ut för de gröna också. Då man blir tvungen att redogöra för en egen linje brukar linjen vara litet lagom illa uppskattad. Paradexemplet i en aktuell tidsrymd är förstås den rödgröna satsningen på klimatskatt på vattenkraft, höga bensinskatter som slår hårt mot landsbygden, extrema skatteökningar, nedläggning av kärnkraften, det extrema mångmiljardslöseriet på höghastighetståg på sträckor som inte medför någon särskilt omfattande vinst varken ekonomiskt eller klimatmässigt. Åtminstone inte innan man bygger ihop dessa separata linjer. Vilket i sig skulle medföra enorma ingrepp i skyddade naturreservat och även märkliga sträckningar som innebär att tågen inte klarar av att svänga ordentligt för att kunna passera inne i de orter som är aktuella för framtida stationsstopp.

Och mitt i allt detta märkte jag något ytterst märkligt när jag spenderade tid på Allianståget nu under de sista dagarna. Det har börjat talas känslor. Regeringens fyra partiledare har börjat prata känslor! De har börjat prata så att folk förstår. De har börjat föra fram sina visioner. De har börjat tala om vad de vill, men också varför. Hur det påverkar människor. Du vet... dig och mig. That's somewhat a world first, tänkte jag för mig själv inte minst under gårdagens stopp i Skövde och Örebro. Då var det verkligen något som hände!

Helt plötsligt förstår jag bättre än på länge hur det kommer sig att jag är liberal. För att helt plötsligt har jag en grund för det jag själv tror på som jag kan höra i de resonemangen som Alliansens ledare uttalar. Borta är kravpolitik och batonger. Borta är hårdaretagismen. Och istället pratar man ekonomiska realiteter, människor, inkomster, arbete, vård, skola, omsorg, men också om vad en ökad globalisering innebär för Sverige och vad vi är så illa tvungna att lära oss och att anpassa oss till för att Sverige ska kunna överleva som en betydelsefull och fungerande nation även på 2000-talet.

Och vad händer? Alliansen går alltså om de rödgröna i Demoskopmätningen som är gjord direkt efter presentationen av oppositionens skuggbudget och infrastruktursatsningar. Och till svar på att Alliansen för en gångs skull faktiskt visar konkret var de rödgröna brister och vad skillnaderna faktiskt innebär går väljarna tillbaka till de borgerliga och liberala partierna.

Det handlar mycket om att ge människor en fungerande bild som går ihop med vad de själva tror på och upplever. Ett bättre alternativ som bygger på att man berättar vad man vill och på vilka sätt den egna politiken är bättre för människor kan betyda så mycket för hur människor röstar... Ett annat sätt att uttrycka sig kan vinna ett helt val.

Att vara ansvarsfull rörande ekonomin, att låta staten ägna sig åt det den är bra på, att satsa betydande belopp på kommuner och landsting och att samtidigt ge människan bättre vardagsekonomi och större möjligheter att själv välja sin väg är oerhört viktigt. Att satsa på utbildning, forskning och entreprenörskap är något vi inte kommer ifrån i en värld där Sverige mer och mer glidit efter omvärlden under det socialistiska styret. För att Sverige ska kunna konkurrera och vara en viktig part på framtidens globala marknad måste vi agera för att Sverige ska ha något att föra till bordet. Helt enkelt. Det är faktiskt inte svårare än så. Men varför har det varit så svårt att nå fram? Jag förstår verkligen inte det.

Idag är jag glad över att Alliansen förstått vad det innebär att kommunicera på riktigt med sina väljare, att föra fram budskapet och att lämna teknokratin för att faktiskt prata liv och vardag och vad politiken faktiskt innebär för människorna som lever i Sverige. Det har vi vunnit på. På samma vis som oppositionen förlorat på att göra samma sak. Ordningen är som ordningen borde vara och för en gångs skull hänger världen ihop i mina ögon. Det känns litet grann som att... att komma hem.

Intressant
.

2 kommentarer:

  1. Man får inte heller glömma att vi nyligen deklarerat och folk ute i stugorna blivit påminda om hur mycket extra man faktiskt tjänar på jobbskatteavdraget. Då jag själv bor i en av Sveriges rödaste kommuner och jobbar i en större industri så är nog i år första gången på 20 år som jag hört någon prata positivt om alliansens skattepolitik i fikarummet, och även den mest rödaste person har börjat kalla Socialdemokraterna för ett arbetslöshetsparti. Jag börjar ana en viss skepticism mot det egna partiet även inom de allra starkaste väljargrupperna, vilket glädjer mig enormt. :)

    SvaraRadera
  2. Sant. Det är helt sant. Det ligger en del i den biten också, vilket jag missade själv. Men det är ju faktiskt ett rätt bra tillfälle att kika på hur mycket man faktiskt betalt och vad man har kvar att klara sig på. Och det är massiva förändringar, även om många liksom vant sig och tar det för givet redan.
    För så är det ju. Det är nyhetens behag då de extra slantarna åker med i lönekuvertet efter nyår. När nästa nyår kommer har man glömt hur mycket mer man fått i plånboken och vill gärna hellre ha mer.
    Men stora skillnader har vi åstadkommit, känner jag. Känns fint att Alliansen också får en hel del uppskattning för det nu.

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik