2010-05-10

Mötet med Hägglund


Under min tågresa med ministrar och partiledare under förra veckan passade jag på att ta en kort prata med Göran Hägglund (Kd) rörande ett par frågor som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, men som Alliansen faktiskt schabblat bort till mycket stor del.

Framför allt det faktum att transsexuella och intersexuella i Sverige fortfarande lever under kniven från statens sida. Tvångssteriliseringarna måste bort till vilket pris som helst. Och dessutom ville jag veta vad som händer rörande regelverken som styr det praxisförbud som finns mot att transsexuella ska få adoptera och inte minst börja gräva där man senast såg till SOU 2007:16 (pdf) i färd med att bli permanent nedgrävd.

Förstås hinner inte mycket sägas på ett kort samtal och jag förväntade mig inga storvulna gester från pappan till hela den intressanta berättelsen om Verklighetens folk. Men vad jag fick reda på var bland annat följande:

SOU'n kommer troligen inte att nystas upp i sin helhet i första taget.

Mina försök att dela upp SOU'n i flera lagom stora munsbitar beroende på ämne och sedan dela ut dem till ett flertal respektive ansvariga ministrar uppmuntras av Hägglund som tycker att det är nästan så det måste göras om något alls ska hända. Av flera skäl.

1. Till att börja med finns det definitivt saker som ingen av oss vill se i framtiden. Kravet att behöva skilja sig för att få genomgå ett juridiskt könsbyte är absurt. Tvångssteriliseringarna verkar inte ens Hägglund vilja ha. Även om han förstås inte riktigt verkar bekväm med tanken på att transpersoner ska kunna få barn eller att pappor ska belamra sängarna på BB, annat än om de svimmar av pappaförlossningsskräck. Men det innebär kanske inte att Hägglund till nöds är jätteförtjust i själva tvångssteriliseringsförfarandet som sådant. Han verkar faktiskt på något vis mer liberal än många andra i partiet han företräder. Även om det knappast kan sägas vara mycket att skryta med (pdf). Och jag kommer nog att hålla honom hårt bunden vid skampålen för verklighetens folk ett tag till.

2. Och här har vi förstås den andra anledningen. Hägglund är förstås för slipad för att säga det rätt ut, men han verkar ganska beklämd av hela frågan och jag undrar om inte en uppdelning på andra ministrar skulle underlätta för såväl Hägglund som för hela kristdemokratin på något vis, genom att vi alltså inte längre behöver lasta allt detta jobbiga i knät på honom. Kristdemokraterna slipper framstå som alltför hbt-vänliga, vilket skulle göra betydligt mycket ondare än något annat rent politiskt och vi andra skulle vara så vansinnigt nöjda med att äntligen förpassa de stenåldersmässiga lagarna 1972:119 och 1944:133 till historien. Win win...

3. Rent praktiskt skulle en uppdelning kunna innebära att vissa vansinniga förslag förpassas till cylinderarkivet mer permanent och att en del andra lösningar dyker upp istället. Det kan hända att vi får igenom vissa saker snabbare om vi inte måste ha otäcka fascistoida kvarnstenar om nackarna då vi springer mot mål med de godbitar vi egentligen vill ha.

Jag hoppas kunna muta till mig ett eller ett par möten till nu inom en framtid, med tanke på att Göran numera vet vem jag är. Vi sågs ytterligare litet grann dagarna efter detta, bland annat i samband med släppet av Politik 2.0. Och uppenbart är att jag är väl igenkänd idag. Vilket jag inte var förr.

Och däri ligger nog den allra största framgången med såväl mötet som med hela tågresan för min del. Att människor som verkligen borde ha träffat en transperson in real life och som verkligen borde komma över skräcken över att trans kanske eventuellt skulle smitta nu har ett ansikte på en person i den egna organisationen och som visat sig inte smitta.



Nu vet ju statsråden vem jag är ändå efter de sista åren. Riskerar man att åka pulka nerför regeringsberget och ut i tomma intet på grund av en sådan dumhet som FRA, så brukar man vårda sina oförrätter. Och det räknar jag ändå med att de gör. Jag skulle nästan bli besviken annars.

Men det lilla pseudokändisskap FRA och integritetskampen nu eventuellt har givit mig spelar mig förstås i händerna litet grann här. Och jag ser fram emot att fortsätta driva kampen för att även jag ska ha mänskliga rättigheter och betraktas som en medborgare i mitt eget land någon dag i framtiden. Även om det säkerligen kan tänkas dröja en bra stund till innan något praktiskt sker.

För det ska vi vara helt på det klara med. Inga löften om att något kommer att hända på länge än gavs överhuvudtaget under mötet med Göran Hägglund på Allianståget förra veckan.

4 kommentarer:

  1. Det är bra att lagförslaget försvinner, det var alltför dåligt. Nu kanske man kan känna sig säker på att slippa kastreringstvånget i framtiden.

    Att långsamt, med små förändringar, ändra existerande lag är nog det lättaste att genomföra. Då blir det kortare, mer lättförstådda och framför allt mer lättargumenterade förändringar som har större chans att gå genom.

    Jag hoppas verkligen att det faktiskt skulle fungera.

    SvaraRadera
  2. Tack för att du driver på för förändringar - att SOU:en inte går att bygga på för en helt omarbetad lag är ju ganska uppbart, plus att utredningar oftast inte blir bättre av att lagras.

    Att istället förändra visa självklara saker, tex obligatorisk skillsmässa, via andra proppar är nog vägen att gå. Rom byggdes inte på en dag sägs det. Jag tror det finns en hel del hjälp att få av ts-utredarna om man försöker dela upp problematiken i mindre problem.

    Det jag har hört, inne från utredningen, om hur SOU:en hanterades/sköttes innan den lades fram till Göran Hägglund låter som det borde finnas möjligheter att komma framåt på många områden. DM på twitter om du vill att jag ska utveckla mig mer om SOU:en.

    @marias

    SvaraRadera
  3. @Lisa: Jag kan inte säga annat än att jag är superglad om hela förslaget kastas åt skogen. Det finns bra delar, men de är låsta. Det finns katastrofala delar, och det är tyvärr större risk att vi får dem än chans att vi får de bättre.

    Har drivit linjen ett tag nu rörande en styckning och flytt av de olika bitarna i SOU'n. Lyckas jag, så har vi kommit en lång väg. Jag tar all hjälp jag någonsin kan få. Ska för övrigt förhoppningsvis få till ett möte med Nyamko snart, bland annat. Birgitta har jag redan med mig på tåget, även om hon inte blir direkt involverad på nuvarande post.

    @Marias: Jag följer dig på twitter sedan en tid. Pratar gärna mer. Hoppas sista äventyret gått bra!

    SvaraRadera
  4. Stora delar av betänkandet rör frågor om regleringen av den könskorrigerande vården. De frågorna kan man inte plocka bort från Socialdepartementet.

    Och innan man kan börja hantera frågan om byte av juridiskt kön separat måste man först vara överens om att man :
    1) vill upphäva nuvarande könstillhörighetslag
    2) vill skapa nya lagar som reglerar könskorrigerande vård och byte av juridiskt kön var för sig

    För att komma fram till beslut i dessa två frågor behöver man ändå gå via en diskussion om hela köntillhörighetslagen.

    Just nu tror jag det är betydligt mycket bättre att invänta Socialstyrelsens utredning. Där sitter ju en mängd företrädare för frivilligorganisationerna i referensgruppen och jag upplever att utredaren lyssnar bra på oss.

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik