2010-07-28

Integritetsfrågorna nu även på Stockholm Pride

Stockholm Pride har numera folk som jagar runt och skriver om så många seminarier de nu hinner med. Det är mycket jobb med det, men det är kul att se att de verkligen sliter hårt för att få ut information om vad som diskuteras.

I måndags var jag en av de invigningsföreläsare som körde första passet i Pride House. Jag gjorde det i en föreläsning gemensamt anordnad av Människorättsnätverket Svart Måndag och HBT-liberalerna. Där diskuterade jag bland annat FRA, Datalagringsdirektivet, Stockholmsprogrammet, Smile29 och andra frågor som varit aktuella inom integritetsrörelsen sista åren och visade på att där finns reell anledning till oro just för HBT-gruppen nu och i framtiden.

Eftersom jag inte har någon aning om hur länge Pride har tänkt att låta artiklarna ligga uppe, så har jag tagit mig friheten att citera litet grann. Jag hoppas att ingen tar illa upp. Artikeln finns annars här.


MAKTEN ÖVER DIN INTEGRITET

Text: Mattias O Foto: Mattias O
Dagens arbete mot terrorism och grov brottslighet har en baksida. Amanda Brihed berättar om ett allt mer ambitiöst insamlande av data som leder till ett integritetshot, inte minst mot HBT-personer.
Bland de allra första ut under veckans Pride House-arrangemang efter invigningen några minuter tidigare var Amanda Brihed från nätverket Svart Måndag. Amanda är även engagerad i kampen för mänskliga rättigheter och i HBT-liberalerna. Hon berättade om den accelererande tendensen att information om medborgare samlas in pro-aktivt för att förhindra terror och brott, och om vilka risker det medför.
Varför är det här något att oroa sig för?
Amanda gav några exempel på sätt som information samlas in på och på hur den informationen kan spridas. Till att börja med sker insamling av information om medborgarna till en oerhörd mängd olika register, och det kan handla om allt från registrering av internetvanor till sjukhusjournaler och information som inhämtas av till exempel Försvarets Radioanstalt, FRA.
En risk med insamling av stora mängder data är att det alltid förekommer ett visst läckage till obehöriga. Dessutom försöker rationella myndigheter att samordna data genom att centralisera register, och det förekommer ibland ett internationellt utbyte av den registrerade informationen. Det senare kan i värsta fall leda till att personer med band till länder med en negativ syn på HBT-personer försätts i direkt livsfara.
Ett exempel på vad samkörningen av register kan leda till har Amanda själv råkat ut för:
– Jag skulle söka arbete och fick veta att det står i Arbetsförmedlingens register att jag är en transperson och att min arbetsgivare måste acceptera att jag i princip kan vilja ha sex hela dagarna. Jag blev inte glad, kan man säga!
Ett annat exempel på integritetskränkande informationsinhämtning är genomlysningen, eller kroppsscanningen, av personer på flygplatser. Det är kanske inte ett problem för de flesta, men en transperson kan råka i ordentliga svårigheter, särskilt i vissa länder. Åk till exempel inte till Dubai utan att ditt fysiska tillstånd stämmer överens med vad som står i ditt pass!
Amanda ägnade särskild uppmärksamhet åt den nya FRA-lagen som ger Försvarets Radioanstalt (namnet till trots en civil myndighet) utökade befogenheter. Man lyder till exempel inte under den vanliga personuppgiftslagen, PUL. Därför kan man lagra information om kön, sexuell läggning och politiska övertygelser om medborgare. Amanda citerade uttalanden som antyder att man även kan tänka sig att använda den informationen i till exempel internationellt utbyte.
Hur stor är egentligen anledningen till oro?
Förutom att tendensen inom informationsinsamling och registerhantering är oroande så är egentligen inte anledningen till oro i just Sverige särskilt stor. Den svenska regeringen har på det hela taget en ganska sund inställning, med vissa undantag (Amanda tog upp gredelina kuvert som exempel). I andra länder är anledningen till oro mer akut. Amanda berättade om att system för informationsinsamling är likartade i till exempel Sverige och Iran, och i Iran har regimen inte riktigt samma inställning till informationshantering. Och vem vet vad framtiden bär med sig?
Är det värt riskerna att enstaka personer råkar illa ut genom att detaljer om läggning, politiska åsikter osv kommer ut? Den ökade informationsinsamlingen motiveras framför allt med hot om terrorism, men hur stort är det hotet? Amanda exemplifierade med statistik om terrorism mot trafikflyget: På 10 år har 99 miljoner passagerarflygningar gjorts. På dem skedde sex försök till terrorism varav fyra lyckades. Av sju miljarder passagerade krävdes 647 dödsoffer.
För att sammanfatta situationen så bör man hålla sig medveten om hur ens personliga information hanteras. Kanske vill man till och med engagera sig i försvaret för den personliga integriteten, som Amanda har gjort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik