2010-07-07

Luf tar striden för papperslösas rätt till vård

Plats: Hamnplan, Visby
Tid: 7 juli 2010 klockan 14.00-16-00





GE PAPPERSLÖSA RÄTT TILL VÅRD!

Liberala Ungdomsförbundet
Frida Johansson-Metso
Birgitta Rydberg
och
Erik Ullenhag

Jag har tidigare skrivit om min och Luf's syn på papperslösa och deras rätt till vård. Det går rätt hårda vindar runtom i Europa och delar av världen just nu. En människa är inte alltid en människa. En människa har inte alltid samma rättigheter och ges inte samma möjligheter som en annan människa. Ett liv är inte lika mycket värt som ett annat liv. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig något fruktansvärt.

Att somliga människor anses illegala och att lagar idag (år 2010) kan sätta människors medkänsla och omtanke inför andra människor ur spel är skamligt. Hur ser en illegal människa ut? Felaktigt producerad, som mina barn hade varit om jag inte blivit tvångssteriliserad för att skydda samhällets normativ? Eller för att personen gjort något brottsligt? Nej, då har man gjort något brottsligt, men man är inte brottslig. Mänsklighet och varande i sig kan aldrig vara brottsligt. Och blir det någonsin det i allmänhetens ögon, så är jag beredd att ge upp mitt medborgarskap i mänskligheten ännu en gång. För då har jag ingenting där att göra. Då förtjänar inte mänskligheten mig.

De människor som kallas illegala idag är vår tids Kristinor från Duvemåla. De människor som sökt sig ifrån sina hem och ofta sina familjer för att försöka få ihop nog med ekonomiska medel för att försörja sina anhöriga där hemma. De människor vi kallar kriminella, är en förvånansvärt stor del av vår ekonomiska grund i Sverige och i andra länder. Såväl i närområdet som globalt. Precis som det var våra emigranter som en gång i tiden byggde upp USA, så är det inte minst dessa människor vi bör tacka för att de gör tunga och kanske inte så hippa jobb här i Sverige som vi svenskar inte alltid vill göra. Men tackar vi dem? Knappast!

Det känns närmast som om vi spottar på dem. Som om vi vänder dem ryggen. Ser dem som slavar utan rätt. De är ju trots allt illegala...

Nu kan man säga vad man vill om lågavlönade arbeten och man kan säga vad man vill om vad man tycker om dessa strömmar av människor som far över världen. Det är ingenting nytt och hur vi än bär oss åt, så kommer det alltid att finnas en marknad. Somliga av dessa människor kan mycket väl ha flytt otäcka och omänskliga omständigheter hemma. De kan mycket väl ha känt sig tvungna att komma hit för att på så vis söka försörja sina familjer en halv värld bort. De gör det frivilligt och de gör det ofrivilligt. Men de finns där. Och vad vi än gör från samhällets sida, så måste vi inse att de kommer att finnas där ännu ett bra tag framöver. Någon annan insikt vore naiv. Men hur behandlar vi då dessa människor? De människor som vi förlitar oss på ska finnas där för att rent fysiskt bygga och underhålla vårt land och våra egna liv?

En grundläggande princip är att befinner du dig under Sveriges vingar, så ska du inte ses som ett bytesdjur för en övernitisk statsapparat och du ska aldrig förlora ditt människovärde. Definitivt inte om du halvt om halvt bryter din rygg för att arbeta för landet. Du borde känna det svenska samhällets vingar som beskyddande och vårdande. En grundläggande grad av empati och tacksamhet för att dessa människor finns här, oavsett vad vi tycker om den mer ordnade folkförflyttningen (självvald eller på olika vis påtvingad av egna omständigheter) och den mindre ordnande (den trafficking som ofta glöms bort eftersom ordet numera är förknippat enbart med inhemsk sexförsäljning och som ofta är minst lika omfattande än det sistnämnda) torde vara ett grundläggande skydd vid sjukdom och skada. Det handlar om medmänsklighet. Om att inse att nu finns dessa människor här i vårt hägn, i våra liv, i vårt samhälle. Och som människor har vi en skyldighet att ställa upp. Att vara medmänskliga. Att ge vård. Att ge förutsättningar för ett så drägligt liv som möjligt.

Även papperslösa borde ha rätten att tillskriva sig grundläggande rättigheter, även papperslösa borde rimligen kunna mötas av vårdens etik som ständigt och evigt handlat om att kan man hjälpa så ska man hjälpa. Vår personal inom vården borde för guds skull inte bli stoppade i sitt kall och i sin etiska övertygelse om att hjälpa människor bara för att något stolpskott bestämt sig för att kalla en annan människa för illegal!

Detta är en grupp människor som på sätt och vis lever utanför vårt samhälle, men ändå mitt i. Detta är en grupp människor som lever delvis utanför vår ekonomi, men ändå när och bygger den. I mycket hög grad. De finns här, har alltid funnits här och kommer förmodligen aldrig att sluta finnas här.

Har vi den grundtesen klar för oss, så tycker jag det är vår förbannade plikt att ställa upp för dem på samma vis som de ställer upp för oss. Vi borde göra deras liv enklare, sluta jaga dem, sluta se dem som mindre värda och sluta se dem som illegala. Ingen människa är illegal. Endast hennes handlingar kan vara det.
Ingen människa är lägre stående än någon annan och vi behöver alla skydd och vård och en så dräglig tillvaro vi möjligen kan uppnå. Så lika möjligheter som möjligt för att skapa ett så bra liv som det alls går utifrån den egna individen och hennes önskningar.

Det finns flera olika sätt att se på detta. Den konservativa linjen är att de borde inte vara här och om vi säger att de inte är det och om vi säger att de inte har rätt till det, så är problemet ur världen. Låt de fanskapen dö om så ska vara, bara de inte nallar på våra resurser. Det skär sig, med tanke på att de faktiskt finns där nu, är oerhört produktiva så länge de arbetar och sällan kostar samhället en krona just för att de lever utanför samhället. Men obehandlade skador och sjukdomar tenderar ofta till att bli betydligt värre med tiden om de inte behandlas. Då ökar också kostnaderna då dessa människor alldeles för sent söker vård. Det är oacceptabelt att agera som en struts och sticka huvudet i sanden av rent ideologiska skäl och för ren egennytta. Obehandlad skada och sjukdom kostar oerhörda summor då den väl kommer under behandling i ett alldeles för sent stadium.

Den socialistiska linjen är att skapa signallagar som talar om att vi gillar inte företeelsen, så därför säger vi att sånt här inte får förekomma, för det är terapeutiskt korrekt att agera som om det inte fanns och att stigmatisera de svagare för att de ska lära sig att inte vara svaga. Nu finns där fantastiska initiativ och krafter även inom den socialistiska rörelsen, tack och lov, men trenden under lång tid rörande svaga grupper i utanförskap har varit konsekvent nedåtgående. Inte minst ser vi detta i behandlingen av sexsäljare och drogbrukare, samt i synen på sexuella minoriteter och andra grupper.

Den liberala linjen torde vara att gå en helt annan väg. Att se till människan och människans möjligheter att leva ett så komplett, helt och friskt liv som möjligt. Frihet kan även vara att få vara fri från skada, sjukdom, förföljelse och stigmatisering. Att få vara fri från skapade utanförskap och fri från ideologi som i terapeutiskt syfte trycker ned för att i förlängningen lära någon att inte känna sig nedtryckt. Hur många är vi inte som på skolgårdar, arbetsplatser och på andra håll sedan länge kunnat konstatera att förringande och förnedring i stärkande syfte knappast fungerar?

Liberala Ungdomsförbundet har i Stockholm sedan en tid drivit en hård linje för papperslösas rätt till vård - såsom ett första steg. Såsom en möjlighet att öppna upp dörren för några av våra minst uppmärksammade medborgare (oavsett egentlig nationalitet). Idag demonstrerar vi på Hamnplan i Visby för att uppmärksamma dessa medmänniskors rätt att få vara just medmänniskor och föremål för ren och simpel medmänsklighet i form av även grundläggande vård. Demonstrationen pågår mellan 14.00-16.00 och med oss har vi även partisekreteraren Erik Ullenhag, landstingsrådet från Stockholm Birgitta Rydberg, samt vår tidigare förbundsordförande och numera ordföranden i FARR Frida Johansson-Metso.
Kom gärna förbi, så får du veta mer. Vi är ju, de flesta av oss, trots allt ändå i Visby för Almedalsveckan.


Ge de papperslösa samhällsbyggarna rätt till vård! Ge de papperslösa samhällsbyggarna en möjlighet att leva värdiga liv och känna sig uppskattade för det slit de lägger ned på oss och vårt land. För här är de och här kommer de stanna. Och människor är de likafullt som vilken kung eller drottning som helst. Behandla dem därefter och ge dem deras mänskliga rättigheter tillbaka. Oavsett medborgarskap. Oavsett dokumentation eller inte dokumentation.

André skriver också. Liksom förstås Christoffer Fagerberg.

Intressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik