2010-07-29

Transfobi, hat, våld och tvångsvård







Jo, så nu ska man inte få byta kön ens om man är myndig (någon som hört mig ropa om det faktum att vi transsexuella redan är omyndigförklarade och exempelvis inte får välja läkare själva, och dylikt?) enligt någon dammig psykolog som Expressen lyckats fiska upp. Bra, förmodligen. De behöver komma upp till ytan, dammas av och bli uppmärksammade på vilket sekel de lever i. Och Svenska Kyrkan anser visst (pdf), återigen, att tvångssteriliseringarna är ett bra sätt att hålla människor i schack och förhindra dem att bryta den heterosexuella tvåsamhetsnormen med mamma-pappa-barn. Så ohyggligt charmigt. Läs dagens artikel i Expressen. Det känns som om SM i icke-medmänsklighet snart borde vara avgjort.


Mjo... det beror ju på hur man lägger betoningen, inte sant?




Jo, men de har nog rätt. Jag föredrar också tusentals självmord, en massa Kissies och Metro-journalister som springer och tvångsoutar folk till höger och vänster och ett samhälle som bygger på total oförståelse för psykologi, medicinsk forskning och människors rätt till sin egen kropp, sexualitet och fortplantning. Morfologisk frihet har ju aldrig varit viktig. Fråga feministerna. Det låter jättecharmigt att vi borde ta HÅRDARE tag mot alla dessa jäkla normbrytare. Vi borde nog spärra in dem riktigt ordentligt också. För säkerhets skull.



Så hette det ju om hiv-positiva på 80-talet och så har det hetat om och skett med så många andra grupper tidigare också. Både här och utomlands. Tryggast så kanske? Det kunde varit ironi, men å andra sidan... det är i stort sett verklighet idag. 








Vi har ju nu faktiskt ett fall där en ung transkille, exempelvis, blivit hämtad av en hel armada poliser under lektionstid i skolan och med våld förts till ett låst ungdomshem på obestämd tid för att han inte ville gå med på att leva som flicka. Du ska fanimej assimileras, ungdjävul!!! Detta mot föräldrarnas vilja och utan någon tillstymmelse till förståelse från omgivningen. Mamman orkar inte ens besöka sonen på boendet, för att det blir för smärtsamt och för att hon rasar totalt då hon måste gå därifrån ensam.


Polisen i Malmö har gjort sig berömd för att sitta och håna transsexuella självmördare på sina frukostmöten. Mer här. Och här.








Jag själv nekades vård efter en grov våldtäkt (hatbrottsrelaterad) för ett drygt år sedan på grund av att den läkaren som faktiskt hade kunnandet att ta hand om de svåra skadorna (bland annat uppskuren inifrån med en vass och hyfsat lång kniv) tyckte att "visst kunde jag fixa dig, men jag gör inte trans". Vilket lämnade mig med andra läkare som visserligen är duktiga och som är vana att göra könskorrigerande kirurgier, men som fick erkänna att just så duktiga var de inte att de klarade av att reparera denna typen av skador. Resultatet blev skador på urinrör, svällkroppar, slidvägg och urinblåsa som jag aldrig kommer bli av med. Istället fick jag på egen kostnad resa till Thailand för att söka upp min gamla kirurg med risk för att förblöda på planet om det gick riktigt illa. 


På annat håll har vi sociala myndigheter som slåss hårt i domstol för att ta ifrån en accepterande, omtänksam och otroligt stark mamma sin dotter för att dottern ta mig fan inte ska få vara pojke. För det strider mot socialkontorets uppfattning om vad som är rätt och riktigt. 


I Lund nekas studerande på psykologprogrammet rätten att ta emot patienter som en del av utbildningen på grund av sin transsexualism. Också mycket charmigt. För det är ju så att vi alla transsexuella är lobotomerade och inte klarar av att arbeta eller studera överhuvudtaget, var det vad? Nej, just det... lobotomerat har vi nog inte gjort sedan 30-70-talet. Då var exempelvis Thorazine vanligt för att göra transsexuella till medgörliga kollin så att de skulle sluta tänka på att byta kön. Thorazine kallas idag i många fall för kemisk lobotomi.


Jag har själv skrivit om hur Arbetsförmedlingen i Huddinge har ägnat sig åt att tala om för mina potentiella arbetsgivare att de inte borde anställa ett sådant monster som jag. Och att de, enligt sina interna register, ansett att jag behöver en arbetsgivare som tillåter mig att ägna mig åt sexuella aktiviteter hela dagarna på arbetstid. Det lär ska vara ändrat numera, men jag litar ju helt och fullt på att jag kommer få en sjysst hjälp att finna jobb igen nästa gång jag hamnar där.


I andra fall har personer blivit outade på jobbet här och där och fått lämna sina arbetsplatser samma dag. Andra blir hotade till livet av sina arbetsgivare och arbetskamrater och glastaket är så lågt att det knappt går att krypa under det. Baktalerier och mobbning på arbetsplatser idag är ett enormt problem. Vård för transsexuella i alla möjliga situationer ska vi inte prata om.  


En kvinna jag känner bodde för något år sedan inneboende hos en manlig bekant och hade just påbörjat sin transitionsprocess. En natt vaknade hon av att den manliga bekanta och hans vän med grovt våld överföll och våldtog henne. Sent omsider lyckas hon fly lägenheten och tillkallar ambulans. Ambulansen lämnar henne på gatan med orden att ser man ut sådär, så får man faktiskt skylla sig själv. Efter att tillslut ha fått vård söker kvinnan upp socialkontoret för att få stöd och hjälp och möjlighet till ett tillfälligt boende. Hon har svårt att återvända hem av uppenbara skäl. Men socialkontoret svarar då att sådana som hon kan ju inte bo i vanliga bostadsområden eller på vanliga skyddade boenden för vanliga människor. Det måste hon ju förstå? Så hon hänvisas helt enkelt till den lokala flyktingförläggningen istället. Hon har nu inte ens utländsk bakgrund (även om det i sig också vore ett fullständigt absurt skäl till en sådan hantering i mina ögon), så vad har hon att skaffa på en flyktingförläggning, menar de sociala myndigheterna?






Exemplen efter 16 år som stödperson, ett gäng år som öppet transsexuell är många. Och nu när jag får kontakt med människor jag inte känt tidigare i rollen som någon slags offentlig förebild för den här gruppen har jag hört så mycket att de flesta inte skulle tro att det är sant. Men tyvärr är det det. Och inför denna makabra människosyn är vi som transsexuella jäkligt små för det mesta. Det finns inte mycket att sätta emot, helt enkelt. Jag har fler vänner som dött för egen hand, ställda emot detta samhället, än jag kan räkna. Något hundratal nu. Ett tag vågade jag inte logga in på communities som Qruiser, Helgon och andra siter, för att jag bara kände på mig att idag kommer det finnas ytterligare ett namn som är markerat i grått på den här sidan. Idag är det ytterligare en gravsten. 


Om sedan bloggvärldens stjärna Kissie blir ledsen för att hon tvångsoutat en välanpassad och välfungerande transsexuell tjej till den här omvärlden och tvingas att stå till svars för det, så må det faktiskt vara hänt. Man kanske borde tänka sig för litet grann då och då och sluta vara så jäkla rädd själv. Dålig självkänsla övervinns inte genom att slå sönder andras liv. Tyvärr kan vi konstatera att Kissie kanske har bråkat med alldeles för många människor för ofta förr som inte varit starka nog att stå emot, och att hon lärt sig att hon kan komma undan med det. No more! Det finns alldeles för många därute som arbetar för de transsexuella idag för att något sådant ska passera obemärkt. Man slår inte på den som är svag, sägs det ju. Kissie har lärt sig att göra motsatsen. Det kanske kan vara en nyttig, fabelliknande berättelse, detta, att komma ihåg i framtiden. På något vis. Jag tycker fortfarande att Kissie borde skämmas häcken av sig. Och förhoppningsvis dra litet lärdom av detta.




Phelps: Fags die, God laughs
Eller kanske inte!






Och det borde även somliga otroligt transfoba psykologer och andra vårdgivare göra. Det borde Arbetsförmedlingen göra. Liksom alla arbetsplatser, föreningar, myndigheter, skolor och andra institutioner som känner med sig att det är på detta viset de behandlar sina medmänniskor. 


Eller ska vi fortsätta att lämna vårdsökande i sticket och placera transsexuella på flyktingförläggningar, slutna anstalter eller allra helst i koncentrationsläger igen?

Men hämta nu också mig till er kära förläggning i sådana fall. Det är jag och alla andra som inte passar in, förstår jag? Jag ser fram emot sällskap av bögar, flator, polyamorister, bdsm:are, rullstolsbundna, neuropsykfolket, epileptikerna, judarna, narkomanerna, sexsäljarna, muslimerna, romerna, resande och alla andra som inte passar in. Bunta ihop oss alla bara. Återinför det glada, ariska och cisheteronormativa folkhemmet utan tolerans för avvikelser. Vi kommer festa tillsammans som vore det år 1999. Jag anmäler mig härmed frivilligt. Kom och hämta mig hemma i Huddinge. Jag väntar på fångbussen ute på gården. Får jag bara packa matsäck först? Vill någon vattna mina blommor under tiden jag är borta?









Intervjuas alltså i Expressen om kravet på 18-årskrav för vård och allra mest kirurgi på transsexuella, samt dålig vård i allmänhet. Samt om kyrkans fortsatt benhårda krav på att sådana där jävlar som jag ta mig fan ska tvångssteriliseras till vilket jäkla pris som helst. För att ingen har rätten att sticka ut från några normer här inte. Inte i välordnade Sverige. Och så finns det länder som Nepal som redan infört rätten att registrera sig som tredje kön... Här väntar vi fortfarande på en fungerande namnlag. Eller för den delen möjligheter att få barn för oss som redan är sterila. Samma sak gäller förstås för många andra grupper idag. Homosexuella män, intersexuella och andra. Carina Hägg (S), vart är du?


Vad har hänt med Europa och med Sverige idag? Jag trodde någonstans att vi kanske, faktiskt, hade lärt oss någonting...




intressant.


Sydsvenskan, Guardian, Womanist Musings, Rasmus, Birgitta Ohlsson, P2, AB, DN, Birgitta Ohlsson och Nyamko Sabuni, SR, SVT, TV4 Nyhetskanalen, Expressen Ledare, Peter Andersson påpekar att Sverigedemokraterna är igång igen. Vännen Akko skriver. Café Liberal, Linnéa Darell.




Och fantastiska Catrine Norrgård och Fannie Finnved skriver i UNT.

2 kommentarer:

  1. Problemet är att Kissie inte var ledsen över det hon skrivit. Hon var bara ledsen över att hon får så elaka kommentarer. Ingen av kommentarerna, utom en enda, kommentrade det faktum att hon hängt ut någon, och det fanns varken ursäkt eller ånger. Hon vill uppfattas som "nya" Kissie, även som ärekränkare, och uppskattad och älskad och respekterad, och ledsen..

    Men, nej, nån ledsnad över hennes bloggmässiga övergrepp finns inte ännu.

    SvaraRadera
  2. Vilket är orsaken till att jag tänker fortsätta hänga ut henne till dess hon fattar vad hon ställer till med. Det där kommer aldrig att vara ok och hon har bråkat med helt fel människor. Den här gången får hon mothugg.

    Lustigt... Att det är så synd om henne för att hon skriver så dåliga blogginlägg måste ju verkligen liknas vid jordens undergång. Inte sant?

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik