2010-11-11

DADT och Datalagring - NO ASK, SHE'LL TELL!

I USA pågår sedan länge en strid för att upphäva den amerikanska stridsmaktens policy om Don't Ask Don't Tell, DADT. Det handlar om en grundprincip för hur man ska hantera hbt-personer inom inte minst armén och grundprincipen är alltså att fråga inte och säg inget. För att säger du något om att du har en "avvikande" sexualitet, så åker du ut. Stenålders så det förslår, men å andra sidan inte ett dugg annorlunda än vad jag mött inom exempelvis socialförsäkringssystemen i Sverige som transperson. Bara i litet större skala "over there". Och tyvärr är detta något som skadar många och också medför att många individer råkat ut för mobbing, misshandel och övergrepp till följd av att deras läggning blivit föremål för exempelvis illasinnat skvaller. Självklart måste detta bort fort som inget, men det kommer förmodligen ta en himla massa tid ändå. Den som hänger runt mig på Facebook har säkert sett hur mitt vänantal fullkomligt exploderat av amerikaner som bär det tagna mellannamnet "Equality" på sina profiler. Anledningen till att så många av dem fastnar hos mig är för att jag envisas med att slåss för hbt-personers rättigheter inte enbart hemma i Sverige, utan över hela världen. Jag har engagerat mig för människorättsfrågor, demokrati och jämställdhetsfrågor även i andra länder. Inte minst i USA där jag också spenderat en hel del tid under de sista åren. Att jag hamnat mitt i allt detta eländet är alltså inte så himla konstigt.


Vad som slog mig idag är å andra sidan att jag skulle kunna slåss och bråka runt begreppet DADT även här hemma i Sverige. Och då menar jag alltså inte A-kassan som råkar slarva bort mina ansökningshandlingar på grund av att de inte kan bestämma sig för om jag är den personen eller den personen eller ens en person alls. Eller Arbetsförmedlingen som blir så rädda för mig att de knappt vågar kalla mig till planeringsmöten och som envisas med att skriva i sina journaler att jag som pervers transperson måste ha en arbetsgivare i framtiden som tillåter mig att ägna mig åt sexuella aktiviteter på heltid. Eller som ägnar långa stunder åt att försöka hindra potentiella arbetsgivare att anställa mig på grund av att jag kunde vara farlig för mina kollegor om jag faktiskt fick arbetet.


Och här trodde man att man hade rent mjöl i påsen...


Nej, just nu tänkte jag mer på något helt annat. Nämligen det försvenskade och högaktuella begreppet NAST. Inget Y på slutet denna gången. Även om det väl vore väldigt passande, förstås. Men jag tänkte mig något i still med:


NO ASK, SHE'LL TELL!






Tänker förstås på fantastiska Tant Gredelin som inte bara vill införa Datalagringsdirektivet sådant som det förespråkas och föreskrivs av EU, utan som vill gå ännu längre och helt enkelt tycker att det är en bra balansgång mellan integritet och brottsbekämpning att registrera varenda liten detalj om vem du pratar eller mailar med, var du och din samtalspartner befinner sig, när det sker och på alla andra vis vill komma åt all information om hur du rör dig och vad i hela friden du sysslar med. Integritet, my beautiful tranny arse!


Om vi nu i praktiken lyckades stoppa en hel del av den tänkta massövervakningen från FRA's sida med de extra tilläggspunkterna som infördes efter septemberöverenskommelsen 2008 (och vi lyckades faktiskt bättre än förväntat - den där domstolen ställer till med en hel del problem, faktiskt), så lyckades vi också ge Beatrice Ask blodad tand som ingenting annat.


Så för att komma runt det faktum att FRA blivit aningen vingklippt trots allt, så har vi en justitieminister som i sina ambitioner att leka Joseph McCarthy eller J. Edgar Hoover gör allt som står i hennes alldeles för omfattande makt för att kunna massövervaka ändå. Datalagringen är egentligen fasen så mycket värre än FRA på alla vis. Den är inte kopplad till en underrättelsetjänst som faktiskt inte bryr sig ett skit om fildelare eller porrsurfare, vilket ju oroat en del pirater under de sista åren. Datalagringen berör många fler aktörer och kan komma att skada betydligt mycket mer. Och dess sparade information är egentligen betydligt mer generell, berör många fler och kommer att bli betydligt mycket mer omfattande. Ville vi hålla FRA borta från att skriva ihop avancerade sociogram en gång i tiden, så kan vi säga att går Datalagringsdirektivet enligt Ask igenom, så har vi förlorat även den striden i efterhand på ett vis som inte går att ens överskåda idag.


Liberaldemokraten och tidigare ordföranden i Nätverket Svart Måndag, Niklas Starow, skriver idag på Second Opinion om Datalagringen. Farhågorna Niklas ger uttryck för delas av många andra idag. De gamla Stasiarkiven och den övervakning av oliktänkande som pågick under dess storhetstid är inte ens något som kommer i närheten av vad en svensk datalagring gör möjlig. Det är inte längre så att det finns några begränsningar rent tekniskt eller på andra vis praktiskt. Alla hinder att bevaka människors minsta rörelse och snart göra det i realtid är idag undanröjda. Idag är det inte tekniska möjligheter, lagring eller förmåga att sammanställa information som är problemet. Idag är det de relativt höga kostnaderna som ställer till det för en massiv övervakning av varje individ i Sverige och i resten av världen i realtid.


Men kostnader går alltid att ta sig förbi. Det troligaste är att Sverige kommer införa någon form av övervakningsskatt där vi som medborgare betalar för statens övervakning av oss själva. Vi som medborgare ska alltså själva betala för att vi blir övervakade och förlorar all rätt till privatliv gentemot statsmakten.


Niklas skriver att:




Datalagringsdirektivets införande innebär att det måste införas något som närmast kan liknas vid en "övervakningsskatt". 





Även om det åläggs operatörerna att stå för lagringskostnaderna och staten betalar notan för det så är det du och jag som betalar i slutändan. Denna groteska mängd med data måste samlas in och förvaras, vilket kräver såväl enorma mängder datorkraft som högkvalificerad personal. Ingetdera är gratis och med den svenska bredbandsutbyggnaden som tillhör de främsta i världen så kommer det att krävas utrustning som nätt och jämnt är utvecklad och som därigenom är, på ren svenska, svindyr. 

Så frågan är: Är svenska folket villigt att se sin telefon- och bredbandsräkning bli dubbelt eller till och med tre gånger så dyr för skyldigheten att lämna ifrån sig allt om sitt liv?Den frågan har också medierna ett ansvar att ställa.



Är detta något vi alls vill ha att göra med? Tycker vi verkligen att vår frihet och våra privatliv inte är värt mer än att pissas på och ska vi sitta här och se det öppna samhället vi en gång var så stolta över malas ner till damm? Nog kan vi bättre?


Jag måste ändå säga att jag uppskattar regeringens sinne för humor och bara förmågan att våga och att vara så oändligt kaxig som den är. Att ens våga göra en sådan sak som att i praktiken kräva av sina medborgare att de själva ska betala för att deras friheter inskränks och för att deras rättsstat och demokrati totalt undermineras och kasseras... You've got to admire their guts!






Litet kopimi från Niklas blogg:
DNExprPBTV4OscarJohannessvd. DN2JerlerupMartinMagnihasaHenryMarknadsliberalenUng VänsterMin luktar oxåIpse Cogita.


DN1DN2DN3DN4DN5SydSvDSvD2ExAB  


Mer bloggvägg, nu från Jerlerup:
LakeFredrikssonStenskottKulturbloggenPolisstatenStenuddKolsjö,Leffe45BloggisSanningsministerietDemokraturenIpse Cogita!,GrenfeldtStudio HisingenWhatsUpSthlmMina Moderata Karameller,Scaber NestorCowchasersFrån ett påhittat paradisBergströmKällström,SuckerpunchA lot of Nothingl-hsAlliansfritt SverigeKaka på vägNej till datalagringEn pirats blogFuturiteterTängRouhivuori,SanningsministerietMagnihasaJohannes, Politikerbloggen.


Torbjörn Jerlerup skriver på Newsmill idag om kopplingen mellan Asks övervakningsiver, datalagringsinitiativet och behovet av att på ett sunt vis misstro myndigheterna. I detta fallet med en liknelse till det första världskriget.

Jan Rejdnell gör i stort sett samma tolkning av läget som jag gör. Det här är illa. Förbannat illa. Och tillåter det svenska folket detta, så är vi fanimej värda ett Orwellianskt samhälle som får Stasi att framstå som en mystripp till sjumilaskogen och Nalle Puh's vänner.

Hax,

Jens skriver rätt intressant från olika perspektiv under de sista dagarna. Det kan vara värt att sätta regeringens och andra staters välvilja i perspektiv. Inte sant?

Även Agneta Berliner skriver idag.

Intressant.

Kort och gott. Ge fan i Ask! Avsätt människan för allas vårt bästa och lägg ner de här dumheterna innan allt vad demokrati och frihet heter är borta och väck!

NO ASK, SHE'LL TELL!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik