2010-11-18

Hon slapp skilja sig!

Li Sam, bekant och vapensyster i kampen för transsexuellas rättigheter har nyss lyckats vinna en omfattande seger som kan komma att bli vägledande för liknande beslut i framtiden.

Efter många års kamp har Li, som liksom jag valde att göra sin transition utomlands på grund av trassel med den svenska vården, fått besked om att hon härmed är att betrakta som kvinna. Detta trots att hon vägrat skilja sig från sin fru, som hon varit gift med i många år.

Lagen från 1972 som reglerar transsexuellas rätt till juridiskt könsbyte säger att vi dels måste sakna all förmåga att fortplanta oss, dels vara svenska medborgare och dels måste vara ogifta för att ett juridiskt könsbyte ska komma på fråga. Det innebär att den person som är gift och som beslutat sig för att genomgå ett könsbyte är tvingad enligt lag att skilja sig. Allra helst ska eländet bevisas genom boskillnad därutöver.

För somliga innebär detta att deras rätt att få vara sig själva kan tas som gisslan genom att en livspartner helt enkelt vägrar skilja sig och därmed upphäver alla möjligheter att få genomföra korrigering och könsbyte.

För andra, som Li, har det aldrig någonsin funnits på kartan att hon eller hennes livspartner sedan många år skulle gå med på att tvingas skilja sig mot sin vilja. Oavsett vilka krav lagen ställer. Observera att detta alltså är något som är ett obligatorium i ett land vi medborgare brukar betrakta som jämställdhetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas högborg. Ibland lever vi bara inte upp till den självbilden.

Li har hävdat sin rätt att byta kön i många år, trots att hon vägrar skilja sig. I ett land som för en tid sedan började godkänna samkönade äktenskap och som långt tidigare godkänt partnerskap för samkönade har alltså inte lagen hängt med.

Detta fick omfattande och mycket vass kritik då Socialstyrelsen i somras släppte sin rapport rörande transsexuellas rättigheter och vår vårdsituation. Nu har länsrätten, efter överklagande av Rättsliga Rådets beslut, valt att gå på Li Sams linje och därmed har hon alltså tillslut fått rätt mot den förlegade lagstiftning som hindrat henne att få bära exempelvis en legitimation med rätt namn, personnummer och könsmarkör. Passet lär ska vara rättat nu och hon är alltså fullt ut kvinna.

Tänk att det ska ta sådan förbaskad tid! På lördag uppmärksammas Transgender Day of Remembrance. För oss som lever mitt i eländet är det en viktig dag. Vi minns och uppmärksammar de som inte orkat kämpa, de som givit upp eller som råkat illa ut på grund av sin önskan att få vara sig själva och uttrycka sig själva. Alla de människor som inte finns ibland oss längre.

Kanske kan denna segern göra att vi har färre att sörja i framtiden. Färre som kämpar men inte når hela vägen fram. Färre som helt enkelt ger upp. Kanske kan detta hjälpa till att skapa en värld av ännu en gnutta mer förståelse ändå. Vi kan bara hoppas.

Till Li vill jag tacka för allt du gjort för oss alla som lider av transsexualism eller intersexualism och gratulera till segern. Det betyder mycket för dig, för din familj, men också för många andra.

Rock on!!

2 kommentarer:

  1. Synd att du inte har en facebook-koppling till din blog. Hade definitivt klickat "Gillar" på det här. :)

    SvaraRadera
  2. Men va? Det gör ju detsamma vilket kön den man önskar gifta sig med har nu för tiden, varför spelar det då roll om människan råkar ha ett kön på bröllopsdagen och ett annat någon tid senare? Sånt händer här i världen, lite flexibilitet kan man väl ändå begära i det 21 århundradet?

    Det gläder mig att läsa om deras framgång!

    SvaraRadera

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik