2010-11-13

Xenonexia...


...var för ett tag sedan namnet på min förra blogg. Inte den första eller enda. Jag började blogga, kan man säga, redan under 1997 någonstans.



Fast då fanns ju ingen wordpress eller blogger eller något sådant, utan man fick klara sig med det som fanns till buds. Förmågan att bygga egna hemsidor i enkel html, java och sedermera php med inläggen på separata sidor och länkade på en förstasida, helt enkelt. Vad mycket enklare det har blivit nu! Så den ursprungliga Xenonexia var inte min första eller enda blogg. Men det var den jag hade som min huvudblogg under mitten av 2000-talet och fram till dess jag grundade Människorättsnätverket Svart Måndag under våren 2008 utifrån det nätverk av människor jag hade en hel del diskussioner och andra hyss med då rörande integritet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Freedom Not Fear Stockholm 2009
Hoppets Demonstration 16 september 2008
Bananrepubliken

Lit de Parade - Svart Måndag
Hoppets Demonstration


FNF 2009


I takt med att jag blev mer välkänd som politisk bloggare och debattör, valde jag att låsa min gamla blogg. Den kändes inaktuell och rätt mycket kopplad till en del av mig jag hur som helst ville lämna bakom mig. Och jag ville då mest ge den en ärofylld och respektfull begravning då jag gick vidare. Den hade fram till dess varit en hyfsat välläst livsstilsblogg, kanske man kan kalla det för.

Addis Abeba
Addis Abeba


Där fanns mycket som inte hade med politik att göra alls, utan mer de privata delarna av mitt liv. Kärleksliv, vänner, lustiga fotoexkursioner (jag är en hyfsad fotograf när jag väl sätter den sidan till, även om jag nog har lyckats bli ganska ringrostig i brist på övning sista två-tre åren) och allt möjligt annat. Det var litet av en transitionsdagbok, en resedagbok och allt möjligt annat samtidigt.


Chonburi

Bangkok
BKK


Pataya City
World Gems Collection Co., Pataya
Pataya Beach
Chonburi
Pataya


Även om den idag är låst och trots att nog de flesta av mina gamla försyndelser från den tiden borde vara hyfsat preskriberade vid det här laget, så har jag saknat den litet. Den var litet mer privat, litet mer jag och litet mer bara känslan av att vara bland vänner i förhållande till min annars väldigt offentliga blogg som jag använder i första hand idag. Det kan kännas litet mer sterilt och litet mer frånvarande att skriva på en så offentlig blogg som denna. Därför längtar jag ofta tillbaka till något annat igen och har bestämt mig för att denna gången dela med mig av allt det där andra. Det som ni inte ser, men som också är jag. Alla mina resor. Alla mina äventyr till andra delar av världen, där jag lärt mig något om mig själv och andra som jag inte tror jag kunnat uppnå utan. Mina resor har ändå föranlett någon slags globalistisk världssyn och en känsla av samhörighet, nyfikenhet, glädje, förundran och tilltro till människan också. Det finns så mycket vackert därute! Något sådant... Så det är nog inte så konstigt, när jag nu tittar tillbaka litet grann på åren som varit och på det som var innan mitt politiska projekt började, att jag tillslut väljer att återkomma till Xenonexia genom att anpassa formspråket litet mer till den jag var då och genom att införliva dess namn i den blogg jag skriver idag sedan ett par år.

Omaha, NE

Omaha, NE

Old Chicago

Chicago
Kansas City
Omaha, Nebraska
Xenonexia kan väldigt grovt tillyxat översättas till "nätverk av främlingar". Som motpunkt till den xenofobi som växer sig allt starkare idag, är det självklart ett statement. 

Jag vill inte ta del i främlingsfientlighet, fobier eller hat mot religioner, kulturer, folkgrupper, funkisar, homo- och bisexuella, transpersoner eller andra grupper. Jag vill inte möta en ny tid och en ny värld med alla dess utmaningar utifrån en grund av fruktan och isolationism. Jag vill inte ta del i en exkluderande värld utan hävdar bestämt att främlingar är vänner vi ännu inte mött. Jag som världsvandrare på så många områden har helt enkelt valt att försöka bygga mina nätverk globalt och inom väldigt varierande grupper. Det har lett till en väldig aktivitet och jag undrar ibland hur jag ska hinna med allt utan att bli galen.

Men för mig är det fullkomligt logiskt att ena året bo en stund i amerikanska mellanvästern för att nästa år spendera en väldig massa tid i Thailand. Eller kanske ta en resa till östra Afrika. Jag vill allra helst lägga betydligt mycket mer tid, lära känna och upptäcka på en helt annan nivå än att bara lapa sol på stranden och semestra. För att jag vill ta del, lära mig, känna och utvecklas som människa. Världen innanför femtioskyltarna har helt enkelt aldrig riktigt räckt till för just mig. Jag har rostat ihop och känt mig död, inlåst och ingrodd utan att kunna få ta del av vad som händer därute i den större världen. Idag är det enklare än någonsin att ta del i världen utan att ens behöva resa så långt. Idag går det rätt bra att resa redan via nätet. Att söka nya vänner och nya upplevelser, att lära känna allt det där andra som vi normalt sett inte ser där vi sitter inlåsta i våra egna hus och lägenheter.

Sventoji
Bärnstensmuséet, Palanga


Sventoji
Palanga
Palanga
Sventoji, Litauen
Mitt engagemang för globalism, demokratisering och mänskliga fri- och rättigheter har fört mig in i den iranska demokratirörelsen under de sista åren. Jag har lärt känna frihetskämpar av alla möjliga och omöjliga slag runtom i Europa och i resten av världen. I år har jag även föreläst i länder som Litauen och Ryssland om demokratisering, globalisering och sociala medier. Jag har föreläst om genus, transitionsprocesser och psykosociala effekter hos hbt-personer utifrån samhället vi lever i idag. Jag har engagerat mig för att öka den digitala delaktigheten innanför Sveriges gränser genom att hänga på .SE-stiftelsens arbete och omfattande diskussioner. Det har varit viktigt och nyttigt och givit större perspektiv på tillvaron.

Där, i allt detta, passar Xenonexia alldeles utmärkt som ett statement byggt på mina egna inre och yttre resor, som ett svar på en samhällsutveckling som dels innehåller element som skrämmer mig och dels element som verkligen känns lovande och betydelsefulla. Vackra och innerliga, rentav.

I mitt resande har jag nu på sistone börjat utforska helt nya stigar. Jag har dels, förstås, varit delaktig i den första tidens uppbyggnad av Liberaldemokraterna. Det nya pragmatiskt liberala partiet som är en slags sammansvärjning av pragmatiskt sinnade libertarianer, socialliberaler, klassiska liberaler och frihetlig vänster. Jag har också på många privata plan blivit tvungen att påbörja nya resor, beträda nya stigar. Jag har slitit hårt under de sista åren och det vore dumt att påstå att det inte har påverkat mig. Att det inte känns. Jag har till stor del glömt bort mig själv och mitt eget jag i allt detta som varit. Jag har blivit trött. Det innebär att allt det där andra måste få en plats i tillvaron igen. Allt det där andra som jag under en tid försakat måste jag försöka hinna ikapp med nu. Det finns mycket att göra. Den inre resan och de personliga spörsmålen känns alltmer grundläggande för den jag är och det jag är, samtidigt som jag känner starkt att jag vill få mer tid för det där tid inte finns.

St Petersburg


Jag måste, för att klara det, förstås lösa en del praktiska problem också. Jag söker just nu arbete efter att ha avslutat min anställning hos Liberala Ungdomsförbundet. Projektanställningar har det med sig att man inte stannar för väldigt långa stunder, vilket är synd. Jag tycker väldigt mycket om Luf, även om jag nu anställningen och för en tid lämnat Folkpartisfären som sådan till stora delar. Semestertider i hela det här partipolitiska och litet tid att utforska vad jag vill och var jag borde vara på väg.




Nevskij Prospekt, St Petersburg

Vinterpalatset, Hermitage




Ännu är jag medlem i Luf. Och i Folkpartiet. Ännu sitter jag i styrelsen för HBT-liberalerna. Men idag känner jag också på litet grann i Liberaldemokraterna eftersom jag är litet vilsen i vad jag vill, var jag är på väg och hur jag vill att min egen framtid ska bli. En väg vidare var nödvändig även vid sidan av att projektanställningen nu löpt sin tid. Någon form av liv och arbetsliv behöver jag förmodligen. Och har börjat leta, förstås. Den som har några idéer eller vet med sig att här eller där finns det plats för en Amanda; den får förstås en väldig massa kärlek och plus i kanten.

Alvastra Kloster, Östergötland

Hästholmen, Östergötland

Under tiden fortsätter jag varva ner mig själv efter flera år av Svart Måndag, Fri aktiv, Liberati, Folkpartiet, RFSL, RFSU, HBT-liberaler, Pride, valrörelser och allt vad det varit.

Jag tänker, varvar av, släpper mig själv fri en aning. Och andas. Arbetar för att finna mig själv, finna vägarna ut i världen, till äventyren, till glädjen och känslan av frihet som finns där då murarna och gränserna faller och världen utvecklas alltmer framför mina ögon.





Det är dags att återigen bygga vidare på drömmen om XenoNexia.

Intressant.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)


Statistik