Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.
Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.
Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:
President Obama har gett en utnämning till en person med arabiskt ursprung. Hon heter Amanda Simpson, och är rådgivare i handelsfrågor. Vi har en bild på henne. Ja, här är hon: Amanda Simpson, och hon är ara… Va?! (förvirrad) Amanda? A-amanda!? Är Amanda blatte?!(uppenbart i chock) Herreguuud! (blir upprörd, och rusar ut)
Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.
Trollhare:
Inte skulle skämtet fungera ordentligt heller, eftersom det första folk tänker på när de hör ordet ”arab” inte är ”sex”. Dessutom finns det inte någon slags allmän föreställning om att icke-vita som passerar* som vita utnyttjar det för att ha sex med vita, och att det beteendet är attlura de vita personerna som tror att de har sex med en annan vit person. Likaså när en person som outats som icke-vit blir mördad av sin partner i vredesmod över den avslöjade ”lögnen”: Då fylls inte forumtrådar av kommentarer om att hen fick skylla sig själv, för att man faktiskt måste respektera att inte alla tänder på blattar. Inte annat än i dåligt modererade forum och på högerextremistiska communities, i alla fall.
Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.
Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.
Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.
Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.
Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...
Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.
Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.
Intressant.
