Årsmöte för Luf Storstockholm i helgen

Kommer vara litet lätt frånvarande i helgen. Ägnar mig åt årsmötesprylen i helgen och kommer att ha mer tid när väl allt spännande vi har framför oss är klart.

Liberati svarar Torkild Strandberg

Är litet grann "in a rush" och hinner inte skriva ett av alla mina många mastodontinlägg om det här idag, men jag vill i alla fall uppmuntra er att gå in och kika på vad Liberati svarar Torkild Strandberg (Fp) i Landskrona angående massdrogtester i skolan.

Denna gången är det liberatisterna Jens Karlsson, Malin Nävelsö, Alexander Bard och Jussi Karlgren som skriver. Även på Jens blogg finns mer intressant att läsa. Klokt utifrån perspektivet som yrkesaktiv socialarbetare.

Kort och gott. Det finns mycket man kan göra och än mer man kan säga rörande droger och ungdomar. Men drogtester i skolan? Mja.... nej!

Tidigare har det skrivits liet grann här:
Farmor Gun, Jardenberg, Gerdaus Skolblog, Viktor Tullgren, Lars-Erick, Fantastiska Camilla, Blågrön röra, Trollan, Yami och pandorna.

Väntar du barn? Dags bli hemmafru, stå vid spisen och göra det enda kvinnor kan.

Bara en fundering jag inte kan låta bli att ha efter den skumma diskussionen som Sternberg, Kjöller och ett par vilsna män inom Kd fört sista dagarna angående Birgitta Ohlsson och utnämningen till EU-minister.

Om nu en kvinna, enligt Sternberg, inte har rätten att lämna hemmet eller ha en karriär efter att hon fått barn... innebär det då att hon återigen ska kedjas fast vid spisen, sära litet glatt med benen "vid behov" och föda ungar på löpande band? För ett yrkesliv kan ju vi kvinnor inte ha för allt i världen. Det är syndigt och det är fel och det traumatiserar barnen så dant att hela samhället kommer falla.

Men hej och hå och fram för hemmafruarna. Nu ska mannen betala uppehället och kvinnan ska stanna hemma och sära. (?)

Om jag nu går med på det... vad skiljer då mig från de där sexsäljarna som statsfeministerna envisas med att stigmatisera av moralskäl med hjälp av sexköpslagen?
Och om det nu helt plötsligt är okej att ha sex mot pengar och försörjning igen, finns det då alltså olika gradskillnader rörande förseelsen? Hur ska straffskalan se ut för män som betalar för att ha en kvinna hemma som sköter all groundservice och står till hands vid behov litet då och då, jämfört med om han köper sig litet eskorttid eller rentav bara betalar för en snabbis i mörkret invid Klara Kyrkogata? För nu pratar vi ju inte val, utan om en framtvingad ny yrkesgrupp av hemmamammor som ska förbjudas att arbeta. Och då finns det ju bara ett sätt att göra rätt för sin ranson varje dag. Att gladeligen putsa, feja, laga mat och ta hand om ungarna. Och att se till att mannen är nöjd nog att faktiskt behålla frugan och inte lämna henne för en ny och fräsch årsmodell som ler mycket sexigare.

Det kan bli litet lätt löjligt att argumentera på så vis, men faktum är att det här tankefelet visar på något som är grundläggande fel i resonemanget hos de vurmare för hemmakvinnor som dessutom gärna vill spinna på feminism och på barnets bästa. Det är 200 år av kvinnlig frigörelse, feministisk kamp, kamp för sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet som bara kastas åt vargarna. Men förstås... Några sådana finns förmodligen knappt kvar i Sverige inom en snar framtid, så det kanske går vägen?

Självklart skulle jag, om jag kunde och fick bli mamma, försöka spendera så mycket tid som möjligt med mitt barn. Så mycket tid jag alls kunde komma åt. Det känns som en självklarhet och jag skulle inte vilja förlora den tiden för allt i världen. Åren går dessutom så himla fort. Men skulle jag gå med på att bli tvingad att säga upp mig från mitt arbete och sluta vara en yrkeskvinna på grund av att jag fött barn? Aldrig!!!!

Skulle jag ens tänka tanken på att gå med på ett resonemang som halvt om halvt gör mig till livegen och en hemmavarande slav på grund av att jag tydligen inte bara fött barn utan dessutom skulle ha skitit ut såväl hjärna som förstånd på kuppen? Det finns inte på kartan.

Jag är och kommer fortsätta vara en yrkeskvinna på alla plan så länge jag alls orkar. Jag är dessutom en sån där galen alliansmänniska som tror på arbetslinjen i det stora hela och som är övertygad om att Sverige behöver sin arbetskraft och alla kompetenta huvuden och all handkraft vi kan åstadkomma i framtiden. Även kvinnors.

Jag hävdar också på fullaste allvar att kvinnor kan. På riktigt. Och att kvinnor kan betydligt mycket mer än att dammsuga och suga på annat. Kvinnor kan vara hemma om vi vill. Kvinnor kan arbeta om vi vill. Kvinnor kan bestämma över sig själva och sina egna livsval om vi vill. Och för det mesta så gör vi faktiskt det. Konstigt, eller hur? Welcome to a brave new world!

*Ironin flödar*

Ibland blir man litet lätt trött, helt enkelt. Konsekvensen av kristdemokratisk familjepolitik och av deras udda allians med radikalfeministerna blir anmärkningsvärt felriktad, tycks det mig.

Själv skulle jag visserligen älska chansen att få bli förälder, men eftersom jag är en fallen kvinna med en sexuell perversion (transsexualism), så är jag förstås inte lämplig. Alltså behöver jag inte oroa mig. Jag är liksom redan synderska. Vilket jag på något vis måste älska. Det är litet sött och gulligt någonstans.

Men hur man får ihop kvinnlig frigörelse och rätten till sin egen försörjning, sitt eget liv, sin egen sexualitet och reproduktion med hjälp av eventuella lagar eller moraliska pseudoregler som var omoderna redan innan Adam och Eva? Det förstår jag verkligen inte.

Jag vägrar kritisera såväl hemmafruar och hemmavarande mammor som yrkesarbetande kvinnor som vill behålla kontakten med arbete och karriär trots graviditeter och trots föräldraskap. Vi kan för guds skull bestämma över sådana saker själva. Tack så himla mycket!!!

Däremot tar jag mig friheten att kritisera rena och ogenomtänkta moraliserande dumheter som totalt saknar all tillstymmelse till konsekvens och logik på alla plan.

Det får räcka nu. Häxjakten på yrkesarbetande kvinnor (och på hemmavarande mammor) måste upphöra nu. Det här är så sjukt löjligt, missunnsamt och på gränsen till brottsligt dumt att det inte förtjänar mer uppmärksamhet nu.

Jag är stolt över Birgitta som följer sitt hjärta och som har bestämt sig för att verkligen satsa på att vara en arbetande morsa. Jag är precis lika stolt över de av mina vänner som väljer att i högre grad stanna hemma eller gå ner i arbetstid och liknande.

Jag skäms så att jag kan dö över alla kristenmoralistiska pundhuvuden och alla radikalfeminister som hävdar att det är farligt för en kvinna som fött barn att lämna hemma och fortfarande ha ett liv. Jag skäms över den låga nivån och jag skäms över att något liknande den här debatten kan förekomma i ett land som Sverige år 2010.

För övrigt skriver Aftonbladet om att två andra favoritministrar ska ha barn i vår. Men det har inte lett till varken debatt eller skandaler. Men förstås... de har ju penis då. Och det vet vi alla, att intelligensen och förmågan att ha flera dimensioner i ett och samma liv sitter ju faktiskt i snoppen.

Min politiska sida, Mörten, SVD Ledarblogg, Skriet från kärnfamiljen, Trollhare, Monica Green, Iniskogen, Per Pettersson, Carina Boberg, Maria Byström, Scaber Nestor, Charlie Weimers, Rasmus Jonlund, Linnéa Darell.

Och så litet länkkärlek till gårdagens upprörda skara, för att jag tycker att de förtjänar det:
Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.

Så säger Amanda. Som fortfarande är litet lätt upprörd, by the way. Om nu ingen hade kunnat lista ut det, förstås. Men jag bjuder på det.

Nu ska jag iväg till ett nomineringsmöte inför kommunalvalet i Huddinge och träffa en massa sköna folkpartister. Kan vara rätt skönt att gräva ner mig i gemenskapen av sunda och friska liberala tankegångar en stund. Vi ses och hörs litet senare.

Intressant.

Och så var det Libyen

Nu när vi ändå är så igång och på så bra humör, så måste jag passa på att bara göra ett kort nedslag i regeringens allra mörkaste dumheter igen.

Det där med synen på människor, integritet, folkrätt och demokrati. Det står mer och mer klart att i Sverige kan vi glömma mänskliga rättigheter även i framtiden. Om regeringen inte lärt sig ett skit av FRA-stormen de sista åren och anser att det är okej att sälja toppmodern övervakningsutrustning från statligt ägda företaget Rymdbolaget till Libyen så är vi verkligen jäkligt illa ute. Jag medger det.

Min partiledning lär inte bli glad över att jag går loss på det här viset, men jag kan verkligen inte låta bli. Amnesty har helt rätt. FN's flyktingorgan har helt rätt. Det är totalt oacceptabelt att Sverige kränker mänskliga rättigheter och bryter mot internationell rätt på det viset man gör i och med den här affären.

Har inga problem med att Sverige handlar i allmänhet med Libyen, faktiskt. Det i sig är inga problem för mig. Men så är jag av övertygelsen att handel och utbyte i allmänhet stärker relationer och lär länder och folk att kommunicera med varann. Det i sin tur kan leda till att åsikter och värderingar ändras och det i sin tur är bra för demokrati och mänskliga rättigheter i längden.

Men hur i hela friden tänkte ni nu? Snälla regeringen, kan ni svara mig på det?

Jag blir ibland så himla mörkrädd. Kan ingen väcka mig snart och tala om att detta bara var en ond dröm? Jag vill verkligen inte att Sverige ska vara så himla lost och att vi ska vara ett så förtvivlat förvirrat land av ren och skär dumhet och okunnighet. Litet bättre kan vi väl ändå förvänta oss från våra folkvalda ledare?

Hjälp!

Det är dags för våra ledare att vakna nu. Det här kan inte fortgå. Vi räddar inte demokratin i världen genom att proaktivt avrätta densamma. När ska vi lära oss det?

Jag har gjort det. Men kan jag förvänta mig att det ska ta mig till riksdagen? Fasen ska veta att jag verkligen behövs där.


Alliansfritt, Alliansfritt, Alliansfritt, Troberg, Scabernestor, Futuriteter, Frispinn, Svensk Myndighetskontroll, OlofB.

Alltså... Övervakning och förtryck på export. Från demokratins högborg Sverige till en av världens mest ökända diktaturer, där flyktingar dagligen riskerar spärras in på helt och hållet obestämd tid och under förhållanden vi inte ens kan föreställa oss. Hur i all världen är detta möjligt?

Nej, snälla... Regeringen, kära vänner. Förlåt mig, men nu borde ni verkligen skämmas!

Intressant.

Dinosaurier lade ägg, Kjöller och Sternberg!

Nu har väl den kristna högern totalt skjutit sig i huvudet ändå?

Jag kan bli allergisk av många saker och den som normalt sett läser min blogg är nog inte främmande för att hålla med mig om det. Men är det någonting som jag verkligen inte klarar av, så är det brottslig jävla dumhet!

Läser på Expressens sidan 4 hur Eva Sternberg sågar kvinnor som arbetar och på fullt allvar hävdar att kvinnors plats minsann är vid spisen där de ska stå och föda barn. För kvinnors plats är tydligen i år 2010 i hemmet. En kvinna duger enbart till att vara mamma och stanna hemma - ingenting mer.

Hanne Kjöller följer upp, som hon så gärna gör, på DN idag. Dock inte i nätupplagan, så jag tar mig friheten att citera hemskheten här:

"Dinaurier fick ungar

Jag har en modern man, inte en dinosaurie. Det säger
Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) apropå det faktum att hon
förväntas föda barn halvvägs in i det blotta halvår som återstår av
mandatperioden.
Själv funderar jag lite över vad det betyder. Oavsett
manlig modernitet är detta med att få barn en av de mest känslostormande
upplevelserna i livet för de flesta kvinnor. Kvinnor, precis som
dinosauriehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna deras män
är.
Jag tror inte att barnet mår det minsta sämre av att
tas om hand av sin pappa eller någon annan vårdnadshavare direkt efter
förlossningen. Men jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö
till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i
Bryssel.
Det ska nog till en hårdhudad dinosauriemamma till det.
Om ens det.

-Hanne Kjöller"

(Förlåt mig, Fader, ty jag har syndat genom att referera sådana avskyvärda monstrositeter på min blogg).

Alltså...

Till att börja med fick dinosauriemammor ägg, snälla Hanne Kjöller. För det andra har vi ett par miljoner år av evolution emellan oss och dinosaurierna. Du vet sånt som alla utom ni kristdemokr.... kreationister tror på. Förb.....de sågspån!

Kjöller kandiderar väl i valet för Kd nu, efter vad jag hört. Undrar om ett krav för att få kandidera är att man gått med på att bli hjärntvättad i Hägglunds verklighetsmaskin?

Och så Sternberg som en gång i tiden trodde att "Kvinnor kan". Vad i hela friden hände egentligen? Vad råkade människan slinta med foten på? Och framför allt... vad var det hon slog huvudet i när hon väl föll?

(Jag antar att det är för mycket begärt att kräva att en kreationist faktiskt vet åtminstone ABC om vad dinosaurier faktiskt är, men det skulle inte förvåna mig om de flesta av dem visade sig ha svårt att skilja på en T-rex och en fiskpinne).

Att en kvinna idag på fullt allvar sedan kan springa runt och vräka ur sig sådan totalt vilsen semiseriös kritik mot en annan kvinna för att hon är en yrkesmänniska och har andra drömmar än att slava vid spisen och föda barn... det är ingenting mindre än rent patetiskt.
Det säger förstås en hel del om hur långt kvar kristdemokraterna har till att förstå sig på såväl den feministiska kampen och dess ursprung. Det säger också en hel del om vad de anser om kvinnor, mammor och män.

Att så totalt slakta alla världens män i rollen som föräldrar på det sätt Sternberg sedan gör är på gränsen till så brottsligt dumt att det gör fysiskt ont i mig.

Men vad vet jag? Med tanke på att jag själv är diskvalificerad som förälder enligt Kristdemokraterna och deras kreationistiska anhang antar jag att jag saknar talan?

Ibland börjar jag undra vad som skulle krävas för att knuffa Kd ur riksdagen och ersätta dem i alliansen med ett par gröna, sjyssta liberaler. Hallelujah!


Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.



(Ta det lugnt, vänner. Jag är lugn. Jag är sansad. Jag bara... behöver... ventilera litet grann. Igen!)



Intressant!

Birgitta Ohlsson ny EU-minister!

Det kan bara sammanfattas på ett enda sätt: YES!!!

Ett stort steg framåt är det. Birgitta Ohlsson går från klarhet till klarhet och har nu lyckats ta sig hela vägen till EU-ministerposten. Detta, förmodligen, trots att hon gått emot partiet så tydligt relativt nyligen i FRA-frågan. Det är en otrolig styrka som ligger i det.

Birgitta har gjort sig känd som en stark förespråkare för kvinnors rättigheter. För integritet, demokrati och mänskliga rättigheter. Hon har varit en stark förkämpe inte minst för demokratirörelsen i Iran och i många andra sammanhang runtom i världen.

Det har varit ett stressigt sista år för Birgitta. Det är inte lätt att hänga med i hennes tempo, kan jag säga. Varken som vän eller som partikollega. Hon flaxar och flyger runtom i världen på ett sätt som skulle göra vem som helst andfådd. Men alltid är hon lika fokuserad och lika stark. Hon har imponerat på mig oerhört.

Nu gläds jag med Birgitta, som lyckats ta sig hela vägen fram. Det finns ingen bättre kandidat.

Birgitta säger själv att hon tror att svenska folket förväntar sig en tydlig EU-politik. Jag kan bara instämma. Det är viktigt att vi har en EU-minister som törs sticka ut och som är stark nog att ta de rätta besluten inför framtiden. Det finns stora frågor som måste hanteras i EU de kommande åren.

Integritetsfrågan och mänskliga fri- och rättigheter är en fråga som kommer att vara ständigt aktualiserad i EU under lång tid framöver. En övervakningsskeptiker som Birgitta kan göra stor skillnad i EU för Sveriges räkning. Hennes ord i frågan kommer att väga än tyngre och det stärker såväl frågan som partiet, Sverige och EU.

Kvinnors rättigheter är en annan fråga som varit på tapeten i EU. Katolska kyrkans makt har varit på tillväxt en tid och idag är det inte längre en självklarhet att kvinnor ska ha rätten till sina egna kroppar och sin sexualitet i Europa. En stark feministisk röst i EU betyder mycket för kvinnors rätt till abort, frihet från förtryck, diskriminering och våld.

Birgitta är förstås också en förebild för många kvinnor genom att hon tackar ja till EU-ministerposten trots att hon blivit så attackerad i media under senare tid på grund av sin graviditet. Hon visar att 2010 ska ingen kvinna behöva välja mellan en ministerpost och att bli mamma. I en modern värld går föräldraskap och toppjobb att kombinera och Birgitta har tydligt markerat att inget annat duger. Jag tycker det är bra. Hade hon valts bort på grund av en sådan fråga, så hade det varit inget mindre än en skandal. Förhoppningsvis kan detta vara en fingervisare om en bättre framtid för kvinnor i det övriga politiska livet och i näringslivet i Sverige och i Europa?

Även HBT-personer kan finna ett starkt stöd hos Birgitta och jag hoppas att Birgitta tar med sig den kampen till Europa också. Birgittas röst behövs även ur HBT-världens perspektiv.

Jag tror att Birgitta är rätt person att hjälpa till att leda Sverige och Europa gemensamt in i en ny framtid där kanske beroendet av jordbruk och traditionell tillverkningsindustri ser ut att behöva se sig förbigången av jordbruk och industrier i den övriga världen och där Europa måste välja en ny inriktning för att på sikt säkra sitt välstånd. Idag behövs utbildning och idéer mer än någonsin. Europas framtid ligger i högre grad än någonsin i utveckling och forskning. Ska Europa klara sig i den globala konkurrensen så måste vi vara allra längst fram och driva innovationen. Det är med idéer och kunnande som Europa kan fortsätta att utvecklas. Därför behövs också en EU-minister som vågar se det och arbeta för det.

Däri ligger Birgittas styrka. Däri ligger också Folkpartiets styrka.

Birgitta Ohlsson är också en av riktigt få riksdagsledamöter som verkligen åtnjuter ett starkt förtroende från allmänheten och även är välkänd som en stark och visionär kraft. Hon är en förebild på så vis och hon behövs. Förhoppningsvis kan hon också hjälpa till att på den nya posten förankra EU starkare i Sverige och hjälpa till att skapa bättre band mellan Sverige och Unionen.

Då vi nu har en integritetsförkämpe fylld av visioner och idéer på EU-ministerposten tror jag att vi har en helt ny framtid att se fram emot inom såväl partiet som inom alliansen. Men inte minst inom Sverige och Europa.

Kan utnämningen av Birgitta Ohlsson vara startskottet för alliansens återhämtning i opinionen och för en stark valrörelse inför riksdagsvalet i september? Jag vill hemskt gärna tro det. Jag har absolut starka förhoppningar om att så kommer bli fallet.

Diverse tankar ute på nätet i skrivande stund:

AB, AB, AB, DN, Ex, Ex, DN, DN, GP, HD, KP, Skånskan, SvD, Mitt i Steget, Cecilia Wikström, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Peter Olevik Dunder, Maria Byström, Rasmus Jonlund, Tingeling, Lizzie, Empatisk men inte patetisk, Per Pettersson, Per Pettersson (igen), Jens Holm, Maria Byström (igen), Rasmus Jonlund (igen), Fredrik Pettersson, Karin Granbom Ellison, Kulturbloggen, HAX, Fredrik Olovsson, Peter Swedenmark, Niklas Frykman, Jesper Svensson, Pär Gustafsson, Mikael Wendt, Krassman, Lena Alun, Ledarbloggen, Joakim Hörsing, Opinionsbloggen, Per Altenberg, Shane, Jesper Svensson, Karin Bergh, Adam Cwejman.

Och så förstås Mark, som kanske väljer att inte säga så mycket just nu, men som får litet blogglovin' i alla fall. För att han är en underbar man som stöttar Birgitta genom allt det här och för att jag håller med Birgitta om att det är fantastiskt med moderna män som tar ansvar för familjen även om somliga medier fortfarande tror att vi lever kvar i stenåldern. Birgitta har ju tidigare hävdat att hon inte är gift med en dinosaur. Och jag som känner både Birgitta och Mark kan bekräfta att... det är hon verkligen inte.

Kärlek till er båda. Och ett stort grattis! Det här var helt rätt val och jag är otroligt stolt idag.

Sist men inte minst. Ett grattis också till Gulan Avci som nu alltså ersätter Birgitta Ohlsson som ledamot i Riksdagen.

Intressant.