Green Democracy har under en tid försökt publicera en text i flertalet svenska medier, men hittills inte lyckats. På förekommen anledning publicerades den idag av Nima Dervish.

Jag väljer att också visa mitt stöd till Green Democracy i kampen dels för att rädda livet på Sakineh, men också i kampen för ett fritt och demokratiskt Iran.

Jag har inte gjort några ändringar i texten. Jag tycker att den ska få stå orörd, därför att jag tycker det är viktigt att lyssna på de människor som känner att de har något väldigt viktigt att säga. Green Democracy får helt enkelt orubbat utrymme här för att göra sina röster hörda. Jag hoppas att vi alla därmed kan lyssna.

Aftonbladet samlar in namnunderskrifter på nätet för att lämna över till den Iranska Ambassaden i hopp om att rädda Sakine Ashtianis liv. Det är underbart att se hur medmänskligheten sträcker sig över kultur och nationsgränser, över 100’000 människor har redan skrivit på och antalet ökar kontinuerligt.
Men frågan är varför Aftonbladet ska behöva göra UD:s jobb? I det politiska system som råder i Sverige har Utrikesdepartementet som uppgift att framföra Sverige och svenskarnas åsikter till andra länder. En del av detta arbete görs genom kommunikation med ambassadörer från respektive land.
När Aftonbladet tar ett sådant initiativ så innebär det att UD inte har uppfyllt sin plikt och därför behöver andra organisationer/företag representera det svenska folkets röst gentemot ett annat land.
Sakines liv är viktigt och samtidigt får vi inte glömma alla de andra som fallit offer och som kommer att utlämnas åt den här regimen om vi inte agerar. I nuläget behöver inte den iranska ambassadören bry sig om den hög med underskrifter som de kommer att få därför att UD:s ovilja att ta ställning ger felaktiga signaler till den iranska regimen. Det är först när man agerar på diplomatisk nivå som budskapet når fram.
Tyvärr lyser de diplomatiska agerandena med sin frånvaro och Carl Bildts taktik är att påstå att UD, med honom i spetsen, agerar bakom stängda dörrar. Det är helt genialiskt, ingen ser eller hör vad han gör och därför kan ingen kritisera honom. Under det gångna året när UD inte reagerat mot MR-brott i Iran har handeln med Iran fortsatt i samma takt, Carl Bildt och näringsministern gick t.o.m. emot hela EU för att hindra de ekonomiska sanktionerna från att skada handeln med Iran.
I en artikel härom veckan tog Bildt t.o.m. åt sig äran för uppskjutningen av Sakines avrättning, ödmjukt nog delade han äran med övriga utrikesministrar i EU. Återigen var det han och hans kollegors strävanden bakom stängda dörrar som hade bidragit till detta. De aktioner som det svenska folket aldrig såg eller hörde.
Bildt bör förstå att vi idag lever i IT-revolutionens era där informationen uppdateras konstant och sanningen sprids med ljusets hastighet. Att leva kvar i tron att människor tror på vad jag än säger bara för att jag har ett visst ämbete är bara sorgligt. Idag vill folk se initiativtaganden och politiker som agerar!

I samma artikel menade Bildt att Aftonbladets kampanj är sent ute och att den borde ha ägt rum för fyra månader sen. För ca fyra månader sen överlämnades ett första brev till UD (undertecknad av flera organisationer inkl. Green Democracy) med en tydlig vädjan om att kalla in den iranska ambassadören och ställa honom till svars för de förbrytelser mot mänskliga rättigheter som begås i landet. Då rörde det sig om fem avrättade människorättsaktivister, idag om en tvåbarnsmamma. Samtliga, oskyldiga offer för det totalitära förtrycket.
Efter flera brev utan svar drogs kampanjen ”UD Act – Dags att agera” igång. Denna kampanj går ut på att samla fysiska underskrifter på ett långt tygstycke från folk över hela Sverige som kräver att UD ska kalla in den Iranska ambassadören för att protestera mot MR-brott som begås av regimen. Det handlar inte om att göra något för Iran utan att särskilja Sverige från de länder som sätter ekonomiska intressen före grundläggande mänskliga rättigheter
Carl Bildt! Det är dags att agera!

Information om aktionen som avslutas nu på torsdag:

Stockholm 20–22 Augusti
- 21/8 Mynttorget, kl. 14–18
- 22/8 Kista torg, kl. 18–20
Uppsala 26 Augusti 15–18
Göteborg 28–29 Augusti
Lund 1–2 September
Malmö 5–6 September
Stockholm 9 September – Överlämning

Även här och här.

Ödelagd dröm om ett demokratiskt Sverige

Ja, och idag dog förmodligen hoppet om att jag skulle kunna ta mig in i riksdagen. Oavsett hur välkänd jag är, oavsett vilken arbetsinsats jag haft för min personvalskampanj, oavsett hur många lagar jag ändrat, hur mycket jag debatterat, hur mycket jag alls uträttat och oavsett hur många som faktiskt vill rösta på mig.

Visserligen förstod jag att det fanns vissa begränsningar geografiskt, men att det i praktiken inte finns en enda sportslig chans att alls rösta på mig i valet kom som en total överraskning. 

Jag kan förstå den ursprungliga och praktiska grunden i detta. Ursprungligen var det säkert så att det fanns en väldig massa mening i att representanter för en viss region skulle representera denna i riksdagen. Västgötarna ville driva sina intressen, stockholmarna sina och norrlänningarna ville ha sin talan. Men i en värld där vi inte längre enbart går ut och dricker öl med de lokala arbetskamraterna och byalaget utan mer och mer lever våra liv på en global arena, på nätet och därigenom på sådana virtuella communities som Facebook eller diverse maillistor är det närmast makabert att förhindra människor att rösta på sina egna familjemedlemmar, sina vänner eller kort och gott den politiker och debattör som haft mest genomslag och påverkat en som mest.

Varför skulle jag representera en FRA-kritiker från Göteborg sämre än någon annan? Varför skulle jag inte bry mig om frågor som berör kommunikationen mellan Stockholm och Gävle? Har jag nu så mycket genomslag däromkring att jag har ett drygt tiotal förfrågningar om hur man ska kunna rösta på mig, så måste de anse att jag är fullt kapabel att ta tillvara deras intressen.

Vårt valsystem idag är förlegat way beyond gammalmodigt, det är odemokratiskt, exkluderande och håller tillbaka den politiska utvecklingen. Systemet är utifrån dagens förutsättningar uppenbart uppbyggt för att totalt demolera alla chanser hos unga och nya politiker att göra en resa från gräsrot till riksdagsledamot. Det är ett problem vi måste se över så snart det alls är möjligt. Det är fullkomligt orimligt att vi har ett system som i så liten grad lever upp till det moderna samhällets representationskrav.

Jag har hittills fått ett drygt hundratal förfrågningar direkt via telefon, mail, communities och liknande. Alla frågar samma sak. Hur gör jag för att kryssa in dig, min favoritkandidat, till riksdagen i år?

Det är förfrågningar från hela landet. Från Malmö i södern till Arvidsjaur i norr. Även förfrågningar från Sydamerika och Asien har jag fått, och från Holland. Från utlandssvenskar som inte kan rösta på mig. Men det hjälper föga. Inte ens boende i Stockholms Stad får rösta på mig, fastän de bara bor kanske fem minuter från mig.

I ett demokratiskt samhälle borde man kunna välja själv vem som ska representera ens åsikter, önskningar, drömmar och värderingar. Det ska väl ändå inte partierna eller staten göra, mer än i allra nödvändigaste och praktiskt mest minimala mån?

Samtidigt är samtliga etablerade partiers listor låsta. Det innebär att det inte finns en chans i hela världen att det går att kryssa mig om man inte råkar bo i Stockholms Län. Men då har vi tyvärr också problemet att partiet av någon anledning valt att vara enda parti som inte skickat ut valsedlar till sina väljare lokalt i exempelvis Huddinge där jag bor. Märkligt, med tanke på att upp till 60% av alla röstande gör det genom förhandsröstning idag. Till och med mupparna i Sd har skickat listor åt mig. Jag plockade upp eländet med skydd på händerna och slängde det omgående. Jag tror inte att jag blev allvarligt kontaminerad. Jag ber allra ödmjukast om ursäkt, men jag tror att det är ett jättemisstag att inte sprida valsedlar till en majoritet av alla de möjliga väljarna.

Det här innebär nu, hur som helst, att jag har hundratals som hör av sig till mig och som inte kan rösta på mig. Även lokalt i min egen kommun, för att de inte har möjlighet att ta sig till de lokala valstugorna på grund av arbete eller liknande. De hade kunnat rösta på mig om de fått hem valsedlarna och kunnat besöka en valstuga nära arbetet. Men nu säger många att de väljer ett annat parti eller att inte rösta istället. Detta är alltså inklusive länet som är min egen krets, om de inte haft turen att råka komma över den aktuella listan. Men det verkar långt ifrån säkert. Den är mer sällsynt än guld och saffran just nu, sägs det.

Och utöver det dryga hundratal som hört av sig och som vill rösta på mig, men inte kan, hur många andra har upptäckt samma sak och valt att rösta på någon annan eller på ett annat parti istället? Hur många väljer att inte rösta alls? Hur många tusen röster kan jag potentiellt ha förlorat? Hur många av dessa röster går inte ens till mitt eget parti?


Hur mycket skadar detta mina möjligheter att ta mig in i riksdagen? Jag tror inte ens vi behöver kommentera på det.

Sverige påstår sig vara en demokrati. För att vara en demokrati har vi ett väldigt absurt och ickedemokratiskt valsystem. Jag har svårt att se att vi alls kan kalla detta en fungerande demokrati i ett samhälle som fungerar som det moderna Sverige.

I en tid då en majoritet av riksdagens beslut är kopplade till tidigare EU-beslut och då nära nog 98% av alla beslut som tas i riksdagen är kopplade till hela landet och inte en specifik ort eller region tycks det mig oerhört konstigt att inte en göteborgare eller ens en innerstadsbo i Stockholm ska kunna rösta på mig om de nu vill det. Och om de tror att jag har möjligheten att leva upp till deras förtroende som folkvald.

Jag kan inte se det här som något annat än samtliga etablerade partiers försök att hålla utmanare, oliktänkande och mindre etablerade politiker borta från riksdagen. Det är skamligt, ovärdigt ett demokratiskt samhälle och något som måste åtgärdas å det snaraste.

Idag, då jag förstod vidden av svårigheterna att kryssa mig, försvann orken, orden, lusten, viljan, drömmen... Drömmen om ett demokratiskt Sverige tog jag med mig och drog ett gammalt täcke över huvudet.

Vi ses, kanske, i valet 2014.





Men å andra sidan - det vete fan om jag orkar.

Läs även ursprunget till min uppgivenhet och frustration här: 1, 2. Scabbe skriver också. 



Intressant.

Efter Hitlerfilmen - ryska nattklubbar i extas då SD faller...

Intressant.

The Irony

Det här med skatterna

Ibland är det värt att tänka till. Att läsa på. Att dra saker ett extra varv. Har du undrat hur mycket du faktiskt betalar i skatt - egentligen? Har du någon aning om vad som händer med dina intjänade pengar om vi får en rödgrön regering? Har du koll på hur skattetrycket ser ut och visste du att vi redan idag har en av världens högsta skattenivåer i Sverige?

Intressant.

99 piskrapp och en galen junta

Det är skrämmande att världen ännu inte reagerat kraftfullt nog mot den sittande (falska) regimen i Iran. Det är skrämmande att människor i västvärlden inte tar sitt ansvar för det som pågår och tar ställning.

Mänskliga rättigheter och globalt ansvar är kanske inga valvinnande frågor, direkt. Men det är likförbannat det som får mig att gå igång. Det är det jag brinner för och det är vad jag inte klarar av att leva utan. Utan att ta ställning och utan att arbeta hårt för förändring, starka ställningstaganden och solidaritet kan jag inte sova. Det är inte mycket svårare än så.

Tänker nu idag inte minst på Sakine Mohammadi Ashtiani som inte bara dömts till döden genom stening för att hon ska ha haft sex utanför äktenskapet. Trots att hon redan straffats med 99 piskrapp. Nu ska hon dessutom ha dömts till 99 ytterligare piskrapp på grund av att hon tydligen har blandats ihop med en annan kvinna på ett foto i Times som gått utan slöja. En kvinna, för övrigt, som bor i Sverige. Känns inte helt fräscht. Men det är inga jätteprotester just nu för det. Varken för rätten att inte bära slöja i Sverige eller för att skydda en kvinna som i Iran utsätts för den mest omänskliga behandling en människa kan utsättas för. Detta trots att tidningen berättat om att de fått fotot av misstag och att det alls inte alls föreställer Sakineh överhuvudtaget.

Inte ska väl en galen junta som den iranska vika sig för sådant som sanning och avsaknad av bevis? Det vore ju förmodligen rätt så tokfel. Speciellt då man kan misshandla och mörda starka kvinnor bara sådär. För att det är ju hemskt charmigt. Visst är det?

Och under tiden fortsätter människor att fara illa i Iran. Demokratirörelsen i Iran jagas än idag. De fängslas. De misshandlas. De utsätts för enorma övergrepp och avrättningar sker litet titt som tätt. Fortfarande. Kommer den iranska regimen undan med att prygla och stena Sakineh och ta hennes liv, finns det förmodligen inga gränser för vad de kan göra i framtiden. Därför behövs en starkare röst från Sverige och EU nu.

Förra sommarens vansinne efter det riggade valet är inte över än. Inte på långa vägar. På många vis kan man säga att även om övergreppen mot befolkningen har pågått länge nu, så har de kanske i värsta fall bara börjat. Särskilt mycket så om vi, omvärlden, sitter tysta och bara accepterar. Om vi blundar. Om vi i det tysta tillåter det som sker.

Samtidigt som antalet demonstrationer minskar, motståndet på gatorna har tonats ner och staten rustar hårt för framtida militära sammandrabbningar, råder fortfarande en upprorisk stämning bland många iranier. Både i hemlandet och i exil. Lidande och rädsla når enorma proportioner, men ändå pågår fortfarande kampen.

Hur kan det komma sig att en värld som gärna slår sig för bröstet över sina ställningstaganden för mänskliga rättigheter, demokrati och medmänsklighet fortfarande inte tar ens tillstymmelsen till aktiv ställning kring Iran? Varför står så få på det iranska folkets sida? Varför händer verkligen ingenting?

Jag tänker inte tystna. Det tänker inte den gröna demokratirörelsen göra heller.

Det finns mycket vi fortfarande måste och bör göra för att värna demokratisering och mänskliga fri- och rättigheter såväl här som utomlands. Iran är ett mycket tydligt exempel på det. Närmast i samband med Freedom Not Fear den 11 september kommer vi att mötas för att fortsätta driva kampen. Jag hoppas få se er där.

Intressant.

Det är inte lätt att vara sverigedemokrat alla gånger

intressant.

Besöker Expressens valstuga idag

Idag besöker jag Expressens valstuga på Sergels Torg. Jag kommer bland annat att diskutera hbt-frågor, människorätt och integritet.

Kom gärna förbi om du har möjlighet. Klockan 15-16 är det dags. Grilla mig och diskutera igenom allt det där som du inte har stenkoll på. Tvångssteriliseringar, könsbyten, morfologisk frihet, min koppling till demokratirörelser runtom i världen och allt det där som hände bakom kulisserna då FRA-lagen var som hetast i debatten. Vad hände egentligen? Vad innebär det idag? Vart vill vi imorgon?

Intressant!