Asshole!

People who hate people

Jag kan inte låta bli. Ett gott skratt bara.

It gets better!

Ni har väl för guds skull sett denna? Har ni inte gjort det, så ta er den tiden! Detta är viktigt. Jag ber er!

Alla har rätt att leva. Alla har rätt till kärlek och trygghet. Alla har rätt att få vara den de är!

BTW - Google people, I want that t-shirt!

Hey...

Nu när jag tänker på det och den där t-shirten har gjort min dag, så tänker jag bara att... jag vill ha den t-shirten! Skulle man kanske ta och beställa den? Jag vill helst behålla halsen en stund till och grejer, men ändå. Dammit, peeps! Så mycket som vi dundrar runt i sociala mediesfären borde ni anställa alla oss HBT-guldkorn och ge oss en tröja på köpet. En sjysst deal, tycker jag. ;-P

Hur som helst. Älskar Googles ställningstaganden rörande HBT och även det att så många går ut och pratar om det svåra i att vara ung och "hobbit". Och att det kommer bli så jäkla mycket bättre om man bara pallar en liten stund till. Det är rätt coolt. Det är en sjysst början. Och jag vet ju att det stämmer. Känner ju också folk på Google som nått upp till fantastiska liv efter en jävlig mardrömstid som unga på grund av läggning eller identitet som inte riktigt stämde med normerna. Gillart! Mycket.

It gets better - way awesome, Google!

Grattis, Windows 25 år!

The blue screen of... Stort grattis till Microsoft som lyckats hålla Windows vid liv i 25 år. Grattis till Windows som har stått ut med Microsoft i 25 år. Anmärkningsvärt.

I dagarna fyller Windows i alla fall år och dagen till ära vill jag gärna fira litet grann med en söt liten filmsnutt som jag tror ni alla kommer uppskatta.

Facts of life

Sista anmälningsdag för #Digidel

Missa inte att det är sista dagen idag för att anmäla sig till konferensen Upprop för Digital Delaktighet (#digidel)

Det här är tokviktigt och har du minsta chans att dyka upp, så borde du verkligen göra det! Se till att vara där. Jag hoppas att vi ses!

Mer information nedan. (Kopimi)

Upprop för digital delaktighet

Den 25 oktober på Folkets Hus är det dags att ställa oss frågan vad vi tillsammans kan göra för att minska den digitala klyftan. Den här dagen riktar vi in oss på digital kompetens. Vi kommer lyfta områdena; arbetsliv, utbildning, vård & omsorg, vardagsnära sysslor och demokrati & integration. Vi kommer tala om värdet av digitalt nyttjande för individen och för samhället, utbildningsmetodik, organisation, finansiering och en framtida samverkan för ett nationellt kunskapslyft. Alla som kommer till seminariet deltar aktivt och kommer få möjlighet att signa upp sig på ett fortsatt aktivt engagemang! Missa inte det!
Innehåll:

• Medverkande:
  - Annika Dopping (moderator),
  - Anders Flodström, .SE
  - Fredrik Svensson, Rektorsakademien
  - Johan Ronnestam, konsult & entreprenör
  - Lars Ilshammar, Historiker & journalist
  - Christer Marking, .SE
  - Olle Findahl, WII (lägesrapport)
  - Jonas Arnberg, HUI (rapport)
  - Carola Gunnarson, 1:e vice ordförande SKL
  - Claes Thagemark, Kanslichef E-delegationen (e-förvaltning)
  - Kristina Alexanderson, Webbstjärnan (skola)
  - Gunnar Wass, Arbetsförmedlingen (sysselsättning)
  - Staffan Dahlbeck, Swedbank
  - Henrik Schildt, chef för Vårdprocesscentrum i Östergötland (Vård & omsorg)
  - Mikael von Otter, Almega (tillväxt)
  - Abdulkader Habib, Studierektor Kista Folkhögskola
  - Lillian Källermark, Ordförande Seniornet Sweden
  - Krister Hansson, Regionbibliotek Stockholm
  - Karin Thalén, Förvaltningschef tio100
  - Ann Wiklund, IKT-lyftet
  - Staffan Hagnell, .SE
  - Claes-Olof Olsson, Sambruk
  - Ingrid Lysell Smålänning & Rolf Lysell, Innotiimi
  • Riksdagspartierna
  (fler talare tillkommer)

• Nya rapporter om värdet kring digital delaktighet.
• Erfarenheter från fältet – Vad kan vi göra för att förbättra den digitala delaktigheten?
• Hur ska arbetet kring digital delaktighet organiseras och finansieras?
• Representanter från de politiska partierna i riksdagen utfrågas om sin syn på finansiering av digital delaktighet.
• Datum: 25 oktober 2010
• Tid: 09.00 – 17.00. Registrering från kl. 08.30. (förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe ingår)
• Plats: Folkets Hus, Kongresshallen, Barnhusgatan 12-14, Stockholm
• Kostnad: Ingen
• Agenda (kommer att uppdateras kontinuerligt)
• Till anmälningsformulär (Sista anmälningsdag 20 oktober klockan 00.00)
• Livesänds: Vi sänder live på .SE:s webbplats förstasida hela dagen. Ni kan också följa oss via Twitter använd #digidel
• För frågor: Mail: linda.sandberg@iis.se, Twitter: @Copylinda

FCKH8

OBS! Är du överdrivet känslig för vissa ord, så kanske du ska välja den pipiga versionen av den här videon istället. Just a thought. Jag är väldigt snäll och finkänslig ibland, på gränsen till det smärtsamma. Men ändå.

När homofobi faktiskt mördar...

"I've made a video covering the anti gay slurs at a high school football game from over the weekend as filmed by Heather Ike, tying this homophobia and ignorance to the string of recent LGBT teen suicides to illustrate that "homophobia literally kills", as said by NAACP Chairman Julian Bond."----Sean Chapin

Welcome to the loony bin!

Patterns

Devo. Patterns. Om jag någonsin varit nörd? Varje dag i hela mitt liv. Och stolt som fasen är jag över det också. Ett litet bokmärke från mitt liv och min uppväxt. Hemma på många vis. "Me loves it very much..."

The Mission - Butterfly on a wheel

Jag behöver nog en ny laptop, uppenbarligen.

"Mandy is just a little bit nervous. Fiddling her collar, redoing her lipstick and lighting her twelwth marlboro since breakfast. Sharp eyes with overdone, goth girlicious, shamanistic sparks looking back at her from the poorly lit mirror in the hallway. Dark clad, curvacious, trying to look dangerous with a grim smile on her face as she turns her back and walks back to the desk. She's always had a fling drama. Pink metallic laptop ready to send the note she's been writing all morning. It will all be over soon. The adventure is about to begin."

Fan att man hittills inte fått för sig att bli författare. Skulle kunna mäta mig i prettoism med Don DeLillo när jag är som värst. Underworld är fortfarande en sjukt bra bok, för övrigt. Läs den. Eller ska man försöka undvika det hela litet. Med ett par decenniers träning och alltför mycket portvin kunde jag åtminstone bli nästa Jeff Noon. Och det vore ju inte helt illa pinkat. Måste bara byta kön tillbaka då, först.

Hur som helst tycks det som om jag inte kan undgå tjatet om att jag ska börja skriva. Många har försökt övertyga mig länge nu och som det ser ut kan det faktiskt komma att bli av. Inväntar första mötet med förläggaren och håller tummarna för att det inte går totalt åt skogen. Ja, ni kommer slippa se sådana där fåniga små verser som ovan om det väl blir något allvar av det här. Men litet kul måste man få ha och... josåatteh... Där satt den.

Det är väl snart dags att presentera nobelpristagaren i litteratur. Tänker inte ropa äntligen, men lägger mina varmaste gratulationer åt vem det nu blir och förvarnar alltså själv alla som kan tänkas bli gröna i ansiktet att jag snart kan komma att finnas hos en bokhandlare nära er. För att undvika gör ni bäst i att fly fältet.

Satellite

Vargavinter

Läser litet här och där på nätet om att vargavintern är på väg. Åtminstone om man ska tro på polska meteorologer. Tydligen är den värsta vintern på tusen år på väg till Europa. Och inte minst Skandinavien lär märka det. Som om vi inte redan hade en massa nästan traumatiska minnen av den senaste vintern och hur den totalt lamslog ett Sverige som till viss del glömt hur en vinter faktiskt ser ut. För att litet så har det ju varit. Norrlänningarna har länge skrattat gott åt sydsvenskarna som knappt klarar av att kika utanför dörren så snart ett par centimeter snö samlats på marken. Men nu börjar alltså något hända och det kan hända att vi får litet kallare och kyligare vintrar en tid oavsett var i landet vi bor. Även sydsvenskar lär få lära sig att pälsa på sig ordentligt och bita ihop.  Om man ska tro våra polska vänner i alla fall.

Grunden i detta skulle vara att Golfströmmen i Nordatlanten håller på att försvagas och att vi därmed förlorar en del av orsaken till ett ändå ganska milt klimat under vintrarna i norra Europa.

Man säger också att det inte är osannolikt att oljekatastrofen i Mexikanska golfen kan spela in en aning och ytterligare försvaga strömmen på sin väg mot nordöst.

Det finns de som motsätter sig den dystra bilden, exempelvis i Norge och Finland. Men samtidigt kan det vara värt att ta i beaktande och lägga en del resurser på att utreda. Vi vill ju inte bli förvandlade till isstoder eller totalt smälta bort under sommarmånaderna utan att få i alla fall en förvarning om det.

On a more serious note. Det finns gott om anledningar att fundera kring användandet av olja, kol och gas. Vi ser om och om igen vilka oerhörda skador de medför. Såväl i samband med framställning som vid användning är det ett hot vi inte längre har råd med. Det är egentligen hela grunden i att jag själv väljer att förespråka

exempelvis kärnkraften som ett alternativ. Inte ett perfekt alternativ kanske, och inte heller riskfritt. Men med tanke på att de fossila tillgångarna kraftigt krymper och det blir svårare och betydligt mer riskfyllt för varje år att komma åt de få tillgångar som finns kvar... vi har inte råd att inte använda oss av kärnkraften som ett alternativ just nu.

Väntar fortfarande på ytterligare besparingar i energianvändningen genom moderniserad belysningsteknik och annat. Hoppas fortfarande på hemel/egenel. Hoppas fortfarande på att vi ska kunna deala mer seriöst med länder närmre ekvatorn om att kunna utnyttja exempelvis ökenmark för byggandet av mer avancerade och omfatttande solkraftverk, et c. Länderna runt ekvatorn skulle jag tippa blir det kommande århundradets oljebaroner på väldigt många vis. Men genom att man byter olja mot solkraft istället. Inte populärt i vissa kretsar, men förmodligen nödvändigt.

Och vad jag önskar, jag som inte gillar kyla, att det gått att spara med sig ett par värmande solstrålar från sommaren som varit så att de kunnat värma mig under den kommande vargavintern vi väntar.

Under tiden vi ser om det förutspådda vädret faller in, så kan tydligen de norra delarna av landet räkna blötsnö och minusgrader redan i veckan.

Liberatis saga är slut

Nu är det då sagt. Liberati finns inte mer. Under slutet på kvällen den 26 september meddelade Liberati att projektet läggs ner efter två mycket intensiva och framgångsrika år.

Vi har åstadkommit mycket och vi har skapat ett starkt och tydligt arv inom den svenska politiken och inom den liberala rörelsen.

Efter valet för en vecka sedan har det spekulerats i vad det kanske litet tragiska resultatet kommer att leda till. Sverigedemokraterna in, regeringen kvar men i minoritetsställning (jag tänker inte ens börja gå in på allt fusk och allt slarv i samband med valet - det kommer bara göra mig ledsen) och med tre små partier som blir mindre till fördel för det stora. Vi har nu tre följepartier som alla går mot en mer konservativ hållning, samt ett starkt moderaterna. En alliansregering är förstås strålande. Jag måste säga det ändå, att alternativet hade jag inte velat ha, trots allt. Kanske mest med tanke på hur sossarna har tappat all ideologi och alla visioner, miljöpartisterna tappat sin linje helt och vänstern helt sopat banan med valprogrammet. Men en regeringsroll för Alliansen räcker tyvärr inte. Risken finns att detta blir Moderaterna show nu. Att småpartierna får mindre att säga till om, färre statsrådsposter och så vidare. Och att de bara blir utfyllnad i politiken. Vilket vore väldigt sorgligt. Jag är inte säker på att det är något jag känner mig helt och hållet bekväm med.

Själv tror jag att hur det än går med Alliansen och den kommande mandatperioden, så finns det mycket positivt i politiken också. Det finns möjligheter och det finns en framtid därute. Det finns en möjlighet att saker och ting ändå blir bra. Frågan är bara vilken väg jag själv vill ta.

Jag vet vilken framtid jag vill ha, men inte helt säkert hur jag ska uppnå den eller bidra till att vi tillsammans kan uppnå den.

Det är ingen hemlighet att jag kritiserat de repressiva tendenserna hos bägge blocken genom de sista åren. FRA, IPRED, datalagringen, tvångskissningar, övriga övervakningslagar, högre murar vid gränserna, von oben-perspektiv på integrationen, vansinnigt svårt att hantera de problem som uppstått i samband med omarbetningen av socialförsäkringssystemen. Och så vidare.

Jag stannar kvar där. I det. Och funderar på om det kommer att bli bättring under de kommande åren. Jag är inte helt säker. Jag är inte ett dugg säker på att något av de nuvarande blocken kan åstadkomma den skillnaden jag vill ha och faktiskt rent ut sagt kräver. Definitivt inte sedan flera av de människor jag satt allra störst hopp till och som jag arbetat allra mest med under de sista åren inte fått förnyat förtroende av svenska folket och alltså blir tvungna att lämna riksdagen. Jag är inte helt säker på att de förlusterna och bristen på nya vettiga röster kommer att räcka för att väga upp en alltmer konservativ linje, ett hårdare samhällsklimat och en hel drös rasister i riksdagen. Jag är alls inte säker.

Dessutom har jag funderat mycket på huruvida jag alls vill fortsätta i politiken för egen del. De sista åren har tagit hårt på mig. Och under valrörelsen har jag drabbats av väldigt tunga besked på det privata planet. Det innebär att det just nu inte enbart handlar om Folkpartiet eller Liberaldemokraterna för min del. Utan snarare i än högre grad handlar om huruvida jag vill fortsätta inom politiken alls. Överhuvudtaget.

Så mycket har hänt. Tvångsoutning av min medicinska historik, hot, förtal, stalkers, förföljelser, sexuella trakasserier från såväl okända som människor som verkligen borde veta bättre och som finns inom den politiska sfären, liksom en hel del flaming, har varit min vardag. Varje dag. Mycket positivt har hänt också. Men väger det verkligen upp alla gånger? Jag har varit stressad under de här åren på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag har haft väldigt ont om tid att faktiskt bara vila, vara med min familj, fundera över livet och skapa någon slags fungerande tillvaro.

För stunden tänker jag inte ta ställning till om jag stannar i Folkpartiet eller går över till Liberaldemokraterna. Många har frågat och det får ni gärna göra. Men förvänta er ännu inga svar. I den mån jag alls kunnat välja, så får det vara min ensak en liten stund till. Jag vill hinna landa först. Känna efter. Avsluta min anställning på Luf, vars kontraktstid går ut i veckan och hitta ett nytt jobb.

Jag tänker njuta av hösten, spendera tid med familj, vänner och andra jag tycker om. Ta långa bad och promenader. Känna efter om det blir ett race till överhuvudtaget och i så fall var. Eller om jag helt enkelt köper en gård nånstans ute på landet eller flyttar tillbaka till Bangkok eller Nebraska. Det får vi helt enkelt se.

Någon gång i oktober eller november antar jag att jag vet mer ordentligt hur jag gör med mitt liv och mitt politiska engagemang. Jag ber er respektera det faktum att jag just nu funderar och tar tid att andas och varva ner efter en intensiv valrörelse och så ses vi och hörs här och annorstädes allra senast då och förmodligen även innan.

Intressant.