Tobloid Junk: Word-off for the bullies [it gets better project]

Crucify

Uppgörelse med spioneriet, övervakningen, fildelningen och den digitala framtidspolitiken

Det som förundrar mig mest med hela den sista spionerihärvan är väl att människor tycks så ohyggligt förvånade. Att det här är något som förekommer inte bara i Sverige, Norge och Danmark utan över hela världen är liksom yesterdays news på så oändligt många vis. Naiviteten kring detta är tyvärr mer otäck i mina ögon än det faktum att detta bevisligen förekommer och har förekommit under lång tid. Det är inte ett dugg förvånande att människor som har ansvar för att skydda ambassader faktiskt gör det inte bara i teorin utan även i praktiken. Man läser inte en bok i körkortsteori om man inte förväntar sig att en dag få köra bil. Att somliga länder går betydligt längre än så är inte heller konstigt. Kan man, så gör man. Det är litet grann en grundläggande naturlag för hur underrättelsearbete går till. Och allt annat i tillvaron också.

Spy vs Spy
En gamingikon från det glada 80-talet. Tipstack för bilden åt Torbjörn Jerlerup. I miss'em!

Jag inbillar mig inte för en sekund att svensk underrättelsetjänst inte gör precis samma sak själva, även om jag tror att amerikanerna och exempelvis ryssarna har större befogenheter hemifrån, större anslag och i viss mån litet mer avancerad teknik tilldelad just sådana här projekt. Att sedan svensk underrättelsetjänst, som FRA och Must, har enormt avancerad teknik tillgänglig är något annat. Det är ingen slump att stora delar av världen fruktar våra kära spioner. De är vansinnigt duktiga på det de gör och det ska vi inte bortse ifrån.

Någonstans känns det väl inombords som att... varför ÄR ni så förvånade och chockade? Alls?

Vad tror ni att organisationer som ägnar sig åt skydd av nationer, övervakning och underrättelsetjänst egentligen gör? De sitter ju knappast och zoomar in på barnkanalens utsändning av det otroligt spännande och intellektuellt stimulerande programmet "Bror Kanin odlar morötter". De tittar inte ens på Teletubbies, förrän dess de kommer hem till ungarna i radhuset efter en lång arbetsdag förstås.

Och de där söta killarna (bland andra FRA's operatörer och SSG: Särskilda SkyddsGruppen) som vi skickat som stöd för våra trupper i Afghanistan och andra ställen? Är de där för att titta på den vackra naturen, eller är de där av någon annan litet större anledning? Ni vet de där killarna som inte ens brittiska generaler är bekväma att prata om, som håller sig för sig själva en bit bort från alla andra på de militära baserna och som bara tilltalas med förnamn. Periodvis under FRA-debatten så hette det att man tyckte det var fånigt att folk på FRA skulle lyssna av inrikestrafik i Sverige för att skydda trupper i Afghanistan. Det var ju inte riktigt så det gick till, förstås. Även om det säkert skulle kunna dyka upp något intressant här och var i svenska linor någon gång, så var det inte riktigt så FRA skyddade svenska trupper i Afghanistan. Även spioner har råd med flygbiljetter då och då, och förmodligen får man litet rabatt om man delar transportflyg med de andra godingarna som flugit över dit för att försöka åstadkomma ordning, civilisation och demokrati ändå.

Tänker inte gräva ner mig i frågan om svensk trupp eller inte trupp i Afghanistan. Kan bara säga att jag visserligen avskyr att vi ska behöva vara där, men att jag ändå ser fördelar med att vi är där framför att amerikaner är där av många skäl. Såväl humanitärt som politiskt. Men det är en mycket lång historia i det där och det blir ett eller tio egna inlägg för att förklara min splittring i Afghanistanfrågan på ett bra sätt. Hur som helst är vi där och vi har trupper att skydda, vilket vi blivit smärtsamt medvetna om på sistone. För att göra det har vi förstås även de där autistiska kodknäckarna och spionerna på plats. For real.

Unga afghanska tjejer i skolan. En omöjlighet för inte så värst länge sedan, trots allt. Och eventuellt ett minne blott så snart internationell trupp lämnar landet.

Överhuvudtaget är jag urtrött på den enorma naiviteten rörande underrättelsetjänst, massövervakning och spioneri som finns överallt i samhället idag. Vi måste fatta vad detta handlar om i grunden. Först då kan vi få till en seriös debatt om det. En debatt som är inte bara nödvändig utan kritisk på väldigt många vis och som absolut aldrig får tillåtas tystna. Först då kan vi egentligen börja påverka för att ge utrymme för det vi tycker är nödvändigt, samtidigt som vi sätter stopp för det som vi absolut inte vill ha del i överhuvudtaget. Vilket säkerligen är en del.

Det här med underrättelsetjänst, övervakning och åsiktsregistrering är ju, överhuvudtaget, ingenting nytt under stjärnorna alls. Så höll det på under kalla kriget och till och med en stund innan dess. Så har det varit även efteråt. 11 september 2001 var inte överhuvudtaget en utlösande faktor, utan snarare bara en förstärkande sådan. En bra orsak för de inblandade organisationerna att kräva större tilldelning av medel och en bra ursäkt för att inte behöva åstadkomma massarbetslöshet på grund av arbetsbrist bland övervakningsexperter runt om i världen. De organisationer som ägnat sig åt detta under kalla kriget ville ju förstås inte börja säga upp sina anställda på grund av arbetsbrist. Så lika svenska tjänsteföretag och biltillverkare är de inte att de vill agera enligt samma spelregler bara för att konjunkturen för sällsamma efterspaningar har minskat något. Och de vill förstås inte ha en lägre budget för att skapa nya leksaker och för att lära sig mer om hur man kan bedriva ännu djupare, svårare och mer spännande spionlekar. Det är rätt uppenbart. Var jag i branschen så skulle jag förstås må bättre av att den växte än om den minskade. Vilket de flesta förstår, såvida de inte är vänsterpartister förstås.

Och kan man inte spionera på nationer kan man alltid spionera på andra människor. Litet Hoover igen, men det kan vi alltid leva med. Frågan om underrättelsetjänst eller inte handlar mer om det faktum att den fortgår utan någon som helst reglering och grundläggande basal insyn överhuvudtaget än om det faktum att all verksamhet är av ondo. Utan tillsyn och utan någon som går loss och klipper ner grenverket om våren så blir det hela tämligen vildvuxet och riskerar att hamna utom all rimlig kontroll. Det är när detta går för långt som det blir verkligt otäckt.

Att vi har underrättelseverksamhet i världen kan vara jobbigt för många att inse. De flesta tycker det är spännande att läsa spionromaner av Ludlum, Forsythe, Guillou eller Greene, men ingen tror att det faktiskt ändå är något som förekommer. Det gör det. Vi vanliga dödliga förstår inte alltid varför det finns där, vilken historia som ligger bakom det eller hur det fungerar. Det är nog förmodligen lika bra. Men det finns där likförbannat. Och har egentligen alltid gjort. Från de glada dagarna med svettiga potentiella lönnmördare i fönstersmygen på slottet för hundratals år sedan till den hitechvärld vi är en del av idag. Det är när allt detta blir en stat i staten eller en överstatlig lekstuga som det blir litet väl otäckt och man kan bli tvungen att ta den stora och tunga diskussionen om var alla de inblandade länderna bör sätta ner foten och skapa gränser. Det är då man bör se över anslag, tillsätta utredningar, tillåta politisk diskussion på alla plan i samhället och gräva ner sig i integritetsdebatter till dess att öronen ramlar av. Inte för att bara avveckla hela skiten, vilket förmodligen skulle vara ödesdigert med tanke på att inga andra länder omkring oss kommer följa vårt exempel, utan för att så hårt det nu är möjligt beskära verksamheterna inte bara i Sverige utan även utomlands.

Att beskära och se efter den vilda trädgården är sunt och behöver göras då och då. På det sättet är det bra när avslöjanden om FRA-lagar och om amerikanska spioner dyker upp titt som tätt. Alla verksamheter, även de mest ljusskygga, mår bra av att då och då utsättas för en grundläggande granskning och då och då kan det mycket väl vara dags att rensa bort ogräs.

Vi vet sedan en tid att det finns väldigt mycket ogräs i den där världen och vi får inte för en sekund inbilla oss att vi inte har ett starkt behov av att gå loss och faktiskt gräva upp eländet.

Och till skillnad från Finanspolitiska rådet råkar man ju normalt sett inte ut för samma kritik om man gör saker som regeringen inte tycker om. Ingen regering är dum nog att för mycket motsätta sig sin egen underrättelsetjänst. Eller för den delen kritisera sina "allierades" förehavanden i det egna landet. Man lägger hellre mer pengar på "motmedel" och motsvarande större satsningar på sina egna motsvarande förmågor än att man stryper. Går det för långt från ena sidan så sätter man sällan ner foten och säger åt inkräktarna att sluta. Man bara utökar sina egna medel och sina egna förmågor för att kontra det hela. Och så är kapprustningar, hemliga avtal, samarbetsavtal och internationella försvars- och underrättelseöverenskommelser en realitet tillslut ändå. Som de många avtalen vi redan har med USA rörande massövervakning och underrättelser. Eller det europeiska Stockholmsprogrammet och så vidare.

Lars Calmfors, ordförande för Finanspolitiska Rådet.

Men apropå Finanspolitiska rådet. Det är litet roligt att verksamheter som svarar under regering och riksdag förstås, till skillnad från underrättelsetjänsten, så lätt marginaliseras, knuffas åt sidan och straffas om de nu bara råkar säga "fel" saker. Vi lär inte få se samma utveckling rörande FRA. Och vi lär inte få se särdeles mycket granskning av amerikanernas åsiktsregistrering av svenska medborgare heller. Med tanke på hur många fingrar som knådat den degen och hur många kockar som varit inblandade i den soppan, så vore det hemskt dumt att alls någonsin redovisa ett smack av vad den svenska regeringen och våra egna trotjänare inom spioneriet egentligen vet.

Sedan behöver vi som medborgare inte gilla det. Men det kallas realpolitik.





Vi kan väl åtminstone konstatera att det finns gott om skäl för den svenska integritetsrörelsen och dess internationella vänner att fortsätta gräva, fortsätta ifrågasätta och fortsätta debattera detta. Det finns enorma fördelar i att inte låta detta helt och hållet bero. Och ska vi vara helt ärliga så har de flesta länder en betydligt mer genomtänkt och vettig diskussion kring övervakning och underrättelsetjänst än vad vi har här i Sverige. Tänker exempelvis på att de diskussioner som förs om upphovsrätt och fildelning rimligen inte bör sammanblandas med tyngre underrättelseverksamhet. Det är inte ens äpplen och päron (de olika företeelserna hör inte ens hemma i samma korg), vilket många pirater tyvärr har misslyckats med att förstå.

Fildelning i sig är ett fenomen som inte kommer vara särdeles omdiskuterat om fem-tio år. Ju mer vi lägger upp i molnet i framtiden, dessto mindre nytta har vi av hårddiskar och därmed fildelning. Privata dokument kommer vi sannolikt att vilja kunna säkerhetskopiera lokalt även i fortsättningen, men jag ser inte att vi kommer fortsätta arbeta via lokal hårddisk i framtiden ändå. Det är för krångligt, helt enkelt, mot att ha allting sparat på servrar externt. Med fördelar som automatisk spegling, kontinuerliga backuper och tillgång till alla våra bilder, all vår musik, alla våra filmer var vi än är i världen.

Lika mycket som de gamla surmagade skivbolagsjättarna gnäller över att deras affärsidéer numera kan anses uråldriga tycker jag mig se samma mönster hos många upphovsrättsaktivister. Jag skulle hellre vilja diskutera framtidens affärsmodeller och lösningar på framtidens logistiska och affärsmodellsinriktade problem för att lösa dem. Inte för att lösa frågan om fildelningen. Inte för att den skulle vara irrelevant idag, utan för att den kommer vara oändligt irrelevant inom bara ett par år. Gårdag eller morgondag, helt enkelt. Att IPRED och den upphovsrättsliga kulturella delen av ACTA kommer spela ut sin egen roll tämligen snart är egentligen ingenting konstigt. ACTA kan komma att bli reducerat till något som egentligen mest återigen handlar om piratkopierade skjortor och kinatillverkade Goosejackor. Det stora problemet ligger inte i om jag har rätt att dela eller sprida film, musik och spel. Utan snarare i vilka demokratiproblem en lagstiftning modell IPRED och de av ACTA följande lagstiftningarna kommer att ställa till med. Att så totalt bortse från rättssäkerhet och grundläggande principer, som den svenska regeringen och även många andra regeringar gör, för vem som har rätt att agera rättsskipare i ett land är ett enormt problem. Det är snarare det som behöver lösas just nu. Vem har rätten att agera rättskipare och domare i ett land, vilka straffsatser är rimliga och vari ligger proportionaliteten?

Det är annars också betydligt viktigare att diskutera sådana saker som patentfrågor inför framtiden. Eller att diskutera nya modeller för en moderniserad upphovsrätt, licensverksamheter och annat som fungerar med de nya mönster människor skapar omkring sig som svar på nya distributionstekniker, nya arbetsmetoder och förutsättningar för förvaring, kommunikation och logistik.

Vilken sund 90-talist vill ha en hel vägg av miljöfarliga cd- och dvd-skivor hemma i vilket fall idag? Vem vill sitta där med åtta terrabyte-hårddiskar i datorn som bara sölar ner prestandan och gör det omöjligt att spela nästa coola shoot'em up på grund av taskig prestanda i den nya flådiga gamermaskinen!? Och varför är det fortfarande så svårt att komma åt dokument bara för att man har dem sparade på den gamla desktopen hemma? Man vill ju gärna komma åt grejerna även då man sitter med sin netbook eller iPad på Café Mineur inne i stan. Det borde vara en självklarhet. Och det är ditåt marknaden rör sig idag. Imorgon är det vår vardag. Och fildelning kommer vara irrelevant. Marknadens vinnare kommer vara de företag som faktiskt förstår detta och anpassar sig och sina affärsmodeller därtill.

Vi måste också börja diskutera betydligt mycket mer om vi ska ha ett öppet nät eller ett styckat kabelinternet där du måste betala för att komma åt information på delar av nätet. Vi måste diskutera censur, filtrering av data och information, modern upphovsrätt och distributionsmöjligheter. Vi måste diskutera vad som händer med den numera av lagstiftning hotade opensourcevärlden. Får vi överhuvudtaget köra Linux på hemdatorn eller på företagets servrar i framtiden? Vi måste diskutera digital delaktighet som en framtida demokratifråga som berör oss alla. Tar vi inte tag i usability, tillgänglighet och delaktighet finns annars risken att vi skapar en digital underklass som helt hamnar utanför det digitala samhället.

Därutöver måste vi också, som sagt, diskutera på ett betydligt mognare och mer seriöst vis vart övervakningssamhället är på väg. Åsiktsregistrering, andra statsmakters roll i vår egen vardag, FRA-shop, spioneri och massövervakning. Det är något vi förmodligen på sätt och vis blir tvungna att leva med att det förekommer, men vad kan vi påverka och vad kan vi stoppa? Hur mycket tillåter vi, rent krasst? Vad finns det för verktyg att skapa sig en verklig och relevant bild av vad som förekommer och inte förekommer omkring oss på daglig basis? Hur gör vi för att upplysa allmänheten och vad gör vi för att även upplysa våra egna inom den svenska integritetsrörelsen så att vi slutar göra rent vansinniga kardinalfel i vår retorik och i den offentliga diskussionen på grund av ren okunskap? På vilka sätt kan vi lyfta diskussionen och föra en verklig debatt om verkliga företeelser som vi har verkliga möjligheter att också påverka?

Jag skulle önska att vi började tala om detta på ett högre plan och släppte hysterin kring vad som faktiskt gäller. Vi måste sluta blanda äpplen och päron. FRA skiter i fildelare. Men de skiter troligen inte i den amerikanska ambassaden. Jag vill hellre veta vad FRA vet om amerikanernas förehavanden än vad de vet om min fildelarhistorik. Och jag vill veta om de har några rimliga förutsättningar att motverka sådana dumheter och framför allt om de ens försöker. Jag förväntar mig inga detaljerade tekniska utläggningar om vad som sker, men det skulle vara intressant att höra om detta är något som FRA, regeringen och andra direkt inblandade figurer egentligen har haft en aning om och vad de ändå tänker sig göra åt det.

Och skippar vi naiviteten, så är det bara att konstatera att de förstås vet precis vad som sker och skett sedan länge. Och att de av pragmatiska skäl även har tillåtet det att ske. Om inte annat för att de själva ska kunna göra precis likadant själva utan att någon lägger fingrarna i blöt där och då.

Man går så att säga med på en viss nivå av intrång för att därmed kunna dansa till sig litet mer yta för sin egen del och för sin egen verksamhet. Eftergiftspolitik, flirtspel och ömsesidiga förförelser. Släpper jag dig litet närmre min intima zon, så kan väl du släppa mig en liten bit närmre dig, eller hur? Lär dig dansa tango, för helsike! Eller något ditåt.

Dessutom ger en viss verksamhet från ena eller andra landet också självklart en viss möjlighet till träning för de jeppar och jeppor som sitter och ägnar sig åt motmedel och forskning ute på säg Lovön. Kan man göra det, så uppstår en lek och ett slags egen ekologi där alla dessa organisationer från olika länder lever på varandra som i en slags symbios. Folket i sig som eventuellt övervakas blir brickor i ett betydligt större spel, men är i det stora hela aldrig utsatta för direkt fara annat än i enstaka undantagsfall. Integritetsaspekten är något helt annat och det är den jag mer oroar mig över än risken att svenskar far illa över vad amerikanerna hittar. Och internationellt utbyte av information är en av de verkligt stora farorna med detta spelet, eftersom det är sådant som kan slå tillbaka på individnivå oändligt mycket mer än vi i regel kan föreställa oss. Också väldigt långt i efterhand.

Detta är alltså ett spel som förstås riskerar att skada någon enstaka individ. Men större saker än en viss individ anses naturligtvis stå på spel och därmed finns det ingen anledning för någondera sida att ingripa. En säregen pragmatisk låt gå-mentalitet uppstår. Det som verkligen bekymrar regeringen idag är inte huruvida detta förekommit utan deras vetskap eller i vilken mån det skett. De vet redan det och behöver inte TV4 för att avslöja det för dem. Det är avslöjandet och den inhemska diskussionen som blir jobbig. På samma vis som det blir jobbigt för ett par ungar som låst in sig i klädförrådet för att leka doktor om de råkar bli upptäckta av föräldrarna eller ett par nyfikna äldre syskon.

Sådana här lekar fungerar bäst då de sker i det fördolda. Även om alla parter vet om det, så är det inget som någon egentligen gräver i eller diskuterar för mycket. Definitivt inte offentligt, även om det då och då uppstår diplomatiska bråk bakom nogsamt lyckta dörrar. Man väljer att inte göra sådana påstötningar för ofta för att genom att ta det lilla lugna ändå upprätthålla en viss dynamik ikring det. I scratch your back if you scratch mine. Men då det kommer upp i ljuset så blir det lätt litet jobbigt, förstås. Det är föga förvånande. Efter ett tag av grottande i underjorden så tycks även de bästa ögon vänja sig vid mörkret. Och självfallet gör solljuset mest ont i så fall. En smärta som kan gå över med tiden, men troligen inte behöver det, eftersom även detta kommer begravas så snart som möjligt.

Vad vi kan göra är att se till att det där underjordiska systemet då och då penetreras av en eller annan ljustunnel så att vi kan se lagom mycket av vad som förekommer därnere och också så att vi kan påminna våra trogna spioner om att vi finns häruppe och att vi har möjlighet att se vad de gör i viss mån ändå. Fastän de själva sällan visare sig uppe i gatunivå längre. För att man alltid mår bra av att bli påmind om solen, också då man sitter fast i underjorden och gärna glömmer bort den efter en tid.

Intressant.

Jerlerup, DN, JensO, Swartz, JensO, Gajditza, Ex, Ex, Sydsvenskan, Skånskan, AB, AB, 4:e Int, Röda Berget, Adnan, Progr. USA, Falkvinge, Homo Politicus, Svensson, Röda Berget, JensO, Fredskoalitionen GBG, Hax, DN, Caspian, Jerlerup,

Colin Farrell on gay suicides and bullying

Portia De Rossi apologizes for marrying Ellen

Ellen DeGeneres on gay suicide

Sarah Silverman on gay suicides

Broadway says it gets better

Den industriella erans döende upphovsrättsdrakar skrämmer med sin dumhet!

Kan det verkligen vara sant, tänker man då man hör sådant här. En amerikansk fyrabarnsmor som för fyra år sedan laddade ned hela 24 låtar och därmed gjorde sig till storbrottsling av gigantiska mått. Bötesstraff är nu utdömt. Om 420000kr per nedladdad låt! Bakom åtalet ligger skivbolaget Capitol. Det kanske inte är en slump att då jag tänker på Capitol så tänker jag på stenkakor (ni vet de där stora skrapande rågkakorna man använde innan LP-skivan dök upp i skivdiskarna - eller så var det Dödahavsrullarna jag tänkte på; vet inte riktigt säkert). Vet du inte vad en LP eller en skivdisk är, så är det lugnt. Det innebär bara att du befinner dig i nutiden till skillnad från den industriella tidsålderns gamla döende drakar som kämpar desperat för att få gamla uråldriga affärsmodeller att leva vidare i ytterligare ett par år. Dödfött, men man kan ju alltid tvinga politiker att skriva nya lagar, så kan man leva på böter snarare än på den fallande försäljningen.

När nu skivindustrin ska fatta att vi som kunder gått vidare till den digitala tidsåldern, tycker att skivspelare, hårddiskar och annat trams är stenålder, borde grävas upp och katalogiseras av arkeologer och helst vill ha saker streamade och jävligt praktiskt mjukvaruförpackade framgår inte av historien. Jag tror det beror på att idén inte slagit draken än. Drakar sägs ju i och för sig ha episkt små hjärnor om man nu ska tro nutida fantasylitteratur. Men jag antar att när det är dags kommer nog detta urtidsmonster lägga sig under klubban och svärdet likafullt och godta det dödande hugget. För ingen uråldrig affärsmodell kan ersättas genom att försöka överleva på bötesbelopp snarare än försäljning. Tror att det stod i någon gammal förbiblisk text nånstans, men är osäker. Kilskrift och vittrade grottmålningar är så jäkla svårtytt!

Inte för att naturlagar från forntiden hjälper de människor som hamnar mitt i den eldsprutande galningens väg under tiden dödskampen pågår. Det är otäckt och trist och fruktansvärt, fruktansvärt dumt.

Men det hade väl lika gärna kunnat vara Sverige, tänker jag. Och hade det varit det, så hade dessutom denna fyrabarnsmamman som gjort sig skyldig till att ha laddat ned en enda cd-skiva (motsvarande) blivit tvungen att själv bekosta en publicering av domen i lokala media. För att vi vet ju alla att vår tyvärr rätt så okunniga justitieminister bara ääääälskar spöstraff, skamstraff och offentliga uthängningar. Kanske mer så att Beatrice gillar medeltid än vad Capitol gillar bestraffningsmetoder från tidig industrialism? Vad vet jag...
Men det passar ju förstås bra, med tanke på att vi kommit fram till att svensk lagstiftning på andra områden är mer brutal och blodstörstande än självaste gamla testamentet. Blodsstraff, kroppsstraff och offerriter är ju trots allt vardagsmat i Sverige idag. Tänker förstås på de bestialiska genetiska utrensningar av sexuella minoriteter som pågår i Sverige idag. Skrivit litet om det tidigare.

Hej urtid! När får jag titta på trollen? Går turen via alver och orcher också?
10.080.000kr säger att jag (och denna fyrabarnsmamman, ni minns) betalat nog inträde för att se dem!

Intressant.

Save Sakineh! [Our outcry is being heard]

It's Thursday, and Sakineh is still alive. A staggering 500,000 of us contacted leaders in one day -- and they're instantly making calls to Iran! Our pressure is working, but we need to ramp it up to keep her alive -- forward this email to everyone:

Dear Friends, 

Iran could execute Sakineh Ashtiani tomorrow. We saved her from stoning, now we have 24 hours to get key powers to take emergency action to stop this shameful killing.

Tomorrow, Iran could execute Sakineh Ashtiani. 

Our global outcry stopped her unjust stoning sentence in July. Now we have 24 hours to save her life. 

Iran's allies and key UN powers are our best hope -- they could persuade Iran of the serious political cost of this high-profile killing. Click below to send them an urgent call to action and send this to everyone -- it only takes three minutes and we are her last chance: 

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/?vl 

Sakineh's adultery case is a tragic sham stacked with human rights violations. First, she was to be stoned to death. But the Iranian government had to revoke the sentence after her children generated a worldwide outcry against the farcical trial -- she could not speak the language used in court, and the alleged incidents of adultery took place after her husband's death. 

Then her lawyer was forced into exile, and the prosecution conjured up a new trumped-up charge for which she would be executed -- the murder of her husband. Despite this being double jeopardy, as she is already serving time for alleged complicity in this crime, Sakineh was tortured and paraded on national television to 'confess', and was found guilty. Since then the regime has arrested two German journalists, her lawyer and her son, who has bravely led the international campaign to save his mother. All remain in prison and Sakineh's son and lawyer have been also tortured and have no access to lawyers. 

Now Iranian human rights activists state an order has just been issued from Tehran to implement her killing immediately. She is on the list and tomorrow is execution day.

Our persistent campaigning led Iran to drop Sakineh's stoning sentence and captured the attention of leaders in countries with influence on Iran, like Turkey and Brazil. Now let's urgently raise our voices to stop her killing and inhumane treatment and free her, her lawyer, her son and the jailed German journalists. Send a message and share this emergency call with friends and family: 

http://www.avaaz.org/en/24h_to_save_sakineh/?vl 

A massive public outcry has the moral authority to stop heinous crimes. Let's use these 24 hours to send a clear message -- the world is watching and we all stand together today to save Sakineh's life and against injustice everywhere. 

With hope and determination, 

Alice, Stephanie, Pascal, Giulia, Benjamin and the whole of the Avaaz team 

Sources: 

Iranian woman could be stoned Wednesday
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5hipKgm5UqJOxciOi1f07BwbfRgFg?docId=CNG.6ef6de7af5f33847d19e690e61087c73.811

Guardian article on Avaaz emergency campaign:
http://www.guardian.co.uk/world/2010/nov/03/sakineh-mohammadi-ashtiani-execution

Brazil President Elect speaks against Iran stoning
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/11/03/AR2010110305762.html

Sarkozy threatens to suspend dialogue if Sakineh was executed.
http://www.lefigaro.fr/international/2010/11/03/01003-20101103ARTFIG00419-sakineh-sarkozy-aurait-directement-menace-l-iran.php

Canada condemns possible execution:
http://www.theglobeandmail.com/news/politics/canada-calls-planned-execution-of-iranian-woman-completely-out-of-line/article1783290/ 

UK calls for halt of execution
http://ukiniran.fco.gov.uk/en/news/?view=News&id=23139672

US demands no execution:
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5hXcWTNyR_NntWQMCKG3d9XxYBISw?docId=CNG.8a2d12eae1177874ba5a4a061cec5e53.231

Sakineh Mohammadi Ashtiani: A life in the Balance (Amnesty International)
http://www.amnesty.org/en/library/asset/MDE13/089/2010/en/589bd56b-49ac-4028-8dc6-abd903ac9bac/mde130892010en.pdf 


Support the Avaaz community! We're entirely funded by donations and receive no money from governments or corporations. Our dedicated team ensures even the smallest contributions go a long way --donate here.

---

Avaaz.org is a 5.5-million-person global campaign network that works to ensure that the views and values of the world's people shape global decision-making. ("Avaaz" means "voice" or "song" in many languages.) Avaaz members live in every nation of the world; our team is spread across 13 countries on 4 continents and operates in 14 languages. Learn about some of Avaaz's biggest campaigns here, or follow us on Facebook or Twitter.

welcome home

På ett tips från alltid beundransvärda Åsiktstorpeden. Tack, Micke, det här är verkligen superbra! Viral marknadsföring när det är som bäst. Tänk att få bli mött såhär då man kommer hem ändå. Så mycket finhet.

Kärlek till er alla därute.

Antifascister attackerade i St Petersburg

Center "E" beat the anti-fascist rally organizers


 
Employees of the Center for Combating Extremism Internal Affairs of St. Petersburg WIRES action against the organizers of public action "to protect the city from the Nazis!". Morning in an apartment antifascist Philip (he applicant rally in Petrovsky Park, scheduled for November 4) tried to get people in civilian clothes, claiming that he "finish badly with their shares." Many of the newcomers have already been seen in illegal activities against members of the movement.
In the afternoon, with the help of fire brigade managed to knock the door and began beating and questioning of activists. Currently, members of the Center "E" are still in the apartment and do not let go of defenders.

UPD: In the apartment there were police officers, alleging that the search conducted by law, although the warrant was not presented.

Details: Max Ivantsov 7 951 679-83-81 gorodprotiv.ru

Källa här.

Ett sista call-out för Sakineh

Skriv gärna under. Vi är snart uppe i 300.000 underskrifter från hela världen. Ännu lever Sakineh. Hennes avrättning har skjutits upp ett otal gånger. Den senast planerade tiden för verkställandet av hennes dödsdom var idag!

Tiden rinner iväg. Sakineh lever bara så länge som vi alla fortsätter att uppmärksamma, skrika och bråka. Så länge Iran känner pressen från omvärlden, så länge det inte finns en möjlighet att en avrättning av Sakineh kommer att passera obemärkt.

Vi alla som skakar av ilska över att denna vansinniga mardröm fortsätter och som kämpar för att Sakineh ska släppas behöver din hjälp. Skriv under. Det är värt det. Jag ber dig.

Sakineh ännu vid liv

Idag skulle Sakineh Mohammadi Ashtiani ha avrättats i Iran. Vi slapp leva med den skammen över vår myckna mänsklighet som ett verkställande skulle inneburit. Återigen har den avsatta tiden för avrättningen passerats utan att Sakineh har mördats av den iranska regeringen. Orsaken till dödsdomen är att hon dömts för otrohet. Det är litet grann av ett mirakel, känner jag, varje dag som Sakineh får behålla livet och som avrättningen inte genomförs. Att det ens ska vara möjligt att hon ska behöva frukta för sitt liv och sitta fängslad är ett skämt och en skymf mot allt som är mänsklighet och jag blir bara mer och mer förbannad av detta vansinnet.

Nu kan man ju fråga sig varför Sakineh inte blivit avrättad just idag efter att domens verkställande skjutits upp vid så många tillfällen förr. Det rimliga antagandet är förstås det faktum att en grupp iranska parlamentariker just idag besöker den svenska riksdagen. Ironi, eller hur? Hur kommer det sig att Sverige ens tillåter dessa parlamentariker att besöka riksdagen under sådana omständigheter? På vilket sätt menar regeringen och Carl Bildt att det är okej överhuvudtaget att ge en sådan ynnest till företrädare för ett land som så vansinnigt starkt tar avstånd från mänskliga rättigheter, människovärde, jämställdhet och kvinnosyn. Eller från demokrati och folkrätt överhuvudtaget. Varför?

Tycker det är spännande att ett par partier nu visar sitt missnöje genom att bojkotta besöket. Hade det rört mig, så hade jag förstås tyckt det varit litet jobbigt om jag dragits ut i en bojkott, för att då hade jag aldrig fått chansen att ställa frågor om Neda och alla andra som dödats, skadats, fängslats och förtryckts. Då hade jag aldrig fått chansen att ställa mig och skälla ut människorna efter noter fram till dess rösten brast. Men det kanske bara är jag, förstås.

Intressant.

EXTRA: Sahlin och Åkesson om rasbiologi och tvångssteriliseringar i kammaren

EXTRA EXTRA!!

Mona Sahlin (S) och Jimmie Åkesson (Sd) debatterar i kammaren i första partiledardebatten. Upp kommer diskussionen om rasbiologiskt institut och tvångssteriliseringar. Intressant kamp, måste jag säga. Om de egentligen nu ens vågat peta i frågan på riktigt och inte bara använt den som ett ihåligt och tämligen mjäkigt slagträ mot varann.

Frågan är nu hur Mona Sahlin ställer sig till att riva ner de sista resterna av rasbiologins Sverige. Hur ställer sig resten av den forna rödgröna samlingen och hur ställer sig Alliansen.

Och, inte minst, hur ställer sig de hbt-hatande Sverigedemokraterna?

Hur lång tid kommer det dröja innan tvångssteriliseringarna verkligen upphör? När försvinner de sista resterna från folkhemmets makabra bakgård? Vem vågar ta upp handsken? Vem vågar uppfylla sju partiers löften från i somras om att transpersoner också ska få bli fullvärdiga medborgare och räknade som hela människor även i Sverige? Hur lång tid ska det ta? När händer det? När kommer lagförslaget? När diskuteras tvångssteriliseringarna på allvar i riksdagen?

Skriftlig fråga avseende iransk delegation till Stockholm

Skriftlig fråga 2010/11:32 den 29 oktober

2010/11:32 Inbjudan av iransk delegation
av Maryam Yazdanfar (S)
till utrikesminister Carl Bildt (M)

Utrikesdepartementet har bjudit in en iransk parlamentarisk delegation till Sverige. Med anledning av detta och den iranska regimens flagranta och kontinuerliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna samt medvetna strategi för säkerhetspolitisk instabilitet i Mellanöstern frågar jag utrikesminister Carl Bildt:

Avser utrikesministern att öppet och offentligt förklara syftet med den iranska delegationens besök och vad det är tänkt att leda till framgent?


Inkom: 2010-10-29

Fördröjt svar: 2010-10-29

Jag väntar med spänning på utrikesministerns svar.

Mer här.

Rainbow of Love

Tipstack till Agneta Berliner.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat (reprise)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.



Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.


Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.


Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!



Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.


Gå!




Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.

Intressant.

George Takei calls out Anti-Gay Arkansas School Board Member

No rights for people fighting for democracy under russian article 31 of Fed Constitution

More than 100 people were arrested 31 of october in Saint-Petersburg at demonstration supported 31 article of Russian Federation Constitution. Many of them were sentenced for 10 days. Chairman of People's Democratic Union in St. Petersburg Andry Pivovarov was sentenced for 27 days. Several activists from Youth Yabloko were sentenced for 3 days but were released after 12 hours staying in prison.

 

 

 

 

Intressant.